Under de senaste två decennierna har olika tekniker utvecklats för att utnyttja vinden som hjälp- och/eller primär framdrivningsenergi, och beräkningsmässig fluiddynamik (CFD) är ett verktyg som används för att studera dem. En av fokuspunkterna för ett korrekt resultat av de numeriska simuleringarna är en korrekt representation av vinden. I litteraturen om vinddrivning antogs en enhetlig vindprofil för enkelhetens skull tills allmänheten beslutade att anta representationen av vinden i öppet vatten som den atmosfäriska gränsskiktsprofilen (ABL). ABL kan beskrivas som en logaritmisk lag eller som en potenslag. Det är viktigt att specificera att den enhetliga vindprofilen fortfarande är relevant när man jämför CFD med vindtunneltester som körs med en enhetlig inflödeshastighet. Syftet med denna artikel är att hitta den bästa numeriska uppställningen för att simulera ett atmosfäriskt gränsskikt, beskrivet av potenslagaren, i den numeriska koden STAR-CCM+.

In the last two decades, different technologies have been developed to utilize the wind as auxiliary and/or primary propulsion energy and Computational Fluid Dynamics (CFD) is a tool used to study them. One of the focal points for a correct outcome of the numerical simulations is an accurate representation of the wind. In wind propulsion literature, a uniform wind profile was adopted for simplicity until the community decided to adopt the representation of the wind in open water as the Atmospheric Boundary Layer (ABL) profile. The ABL can be described as a log-law, or as a power-law. It is important to specify that the uniform wind profile is still relevant when comparing CFD with wind tunnel tests run with a uniform inflow velocity. The scope of this paper is to find the best numerical setup to simulate an atmospheric boundary layer, described by the power-law, in the numerical code STAR-CCM+.