Detta projekt fokuserar på att förbättra designen av bränsleeffektiva fartyg genom att noggrant förutsäga effektbehov, med hänsyn till interaktioner mellan olika artygskomponenter som skrov, propeller, bihang och maskineri. Dessa interaktioner är avgörande för balanserad effektöverföring, vilket direkt påverkar bränsleförbrukning, driftskostnader och miljöpåverkan. Traditionella metoder för prediktering av framdrivningseffekt vanligtvis stilla vattenförhållanden och bortser från vågors betydande effekter på fartygsprestanda, inklusive förändringar i fartygsrörelser, motstånd, svall, hastighet och propeller-/motorbelastning. Projektet syftar till att åtgärda dessa begränsningar genom att undersöka propeller-skrovinteraktionseffekter under både lugna vattenförhållanden och regelbundna motsjövågor, med hjälp av numeriska simuleringar i modellskala. Studien är uppdelad i tre faser: undersökning av det nakna skrovet, endast propellern (Propeller Open Water eller POW), och det självgående skrovet. För det nakna skrovet används både Fullständigt icke-linjär potentialflödesmetod (FNPF) och Computational Fluid Dynamics (CFD)-metoder, särskilt Reynolds-Averaged Navier-Stokes (RANS)-metoden. Analysen av POW och det självgående skrovet förlitar sig enbart på RANS-metoden. En verifierings- och valideringsprocedur (V&V) säkerställer noggrannheten och tillförlitligheten i dessa beräkningsmodeller. Resultaten från dessa numeriska metoder överensstämmer nära med experimentella data och ger värdefulla insikter i fartygens hydrodynamiska prestanda, särskilt i förståelsen av de strömningsfysikaliska aspekterna involverade i propeller-skrov-interaktioner. Projektets resultat är väsentliga för att optimera fartygs- och propellerdesign under mer realistiska miljöförhållanden än tidigare beaktade, vilket i slutändan bidrar till utvecklingen av mer energieffektiva och miljövänliga sjöfartsfartyg.