Från att tidigare ha använt bitumenlösning, så introducerades under 1990-talet ett miljöklister, som är en klisteremulsion utan lösningsmedel. Idag används nästan uteslutande bitumenemulsioner för klistring av asfaltbeläggningar. Sedan asfaltbranschen har övergått från att klistra med bitumenlösning till bitumenemulsion så har det uppmärksammats att det klister vi idag använder, inte alltid ger så bra vidhäftning som förväntat. Den forskning som har genomförts tyder på att skjuv- och draghållfastheten i gränssnittet mellan två lager är beroende av klistringen. Klistereffekten i sin tur är beroende av fuktigheten, strukturen och temperaturen i vägen, samt inte minst utförandet. Syftet med den här delrapporten är att utföra provning enligt Leutners modifierade metod för skjuvtest. Genom att i projekt limning utföra skjuvtester, är målsättningen att kunna avgöra om Leutners metod skall användas till en kvalitetskontroll efter utförd klistring. Metoden skall bedömas utifrån vilken precision den har och hur praktiskt tillämpbar den är. Efter att ha utfört drygt 130 skjuvtester i den här studien, kan följande slutsatser dras: - Precisionen i metoden är bra, sett till de provningar som utfördes på laboratorietillverkade provkroppar. - Inga kravnivåer för brottkraft eller skjuvspänning kan bestämmas genom den provning som utförts i den här studien, dock kan det värde som anges i den Schweiziska standarden på motsvarande 0,85 MPa i skjuvspänning anses vara en rimlig lägsta nivå. - Laboratorietillverkade provkroppar uppvisar en betydligt högre skjuvspänning än borrkärnor som är tagna i fält. - BETS och NYPOL (40/100 -75) hade betydligt bättre vidhäftning än BE50R i de laboratorietillverkade provkropparna. - De provkroppar som tillverkades i laboratoriet i Kärra utan klister uppvisade förvånansvärt höga skjuvspänningsvärden. - BE50R verkar inte märkbart påverka vidhäftningen mellan två beläggningslager jämfört med ett gränssnitt helt utan klister. De laboratorietillverkade provkroppar från Kärra där BE50R användes, gav lägst maximal skjuvspänning. Likaså var det i princip samma skjuvspänningsvärden i de med BE50R klistrade borrkärnorna som de oklistrade borrkärnorna från Stäketvägen. Baserat på den forskning som finns, och de tester som utförts i den här studien anses det inte finnas anledning till att använda andra skjuvtestmetoder än Leutners modifierade metod. Skjuvtestning bör utökas med fler fältprover. Ett testprogram med provkroppar av olika typer av asfaltmassa och klister bör utformas. Testprogrammet bör även omfatta skillnader i vidhäftningsförmågan mellan två beläggningslager beroende på temperatur, fuktighet, ytors beskaffenhet och använd klistermängd. Möjligheterna till ett internationellt samarbete bör undersökas, och för att komma vidare i projektet bör utökade resurser tillföras i någon form.