Med ”prognosår” (alternativt ”kalkylår” eller ”analysår”) menas det år för vilket prognosen görs och för vilket effekterna räknas ut med hjälp av effektsamband med mera. För det mesta läggs mycket arbete ned på att beräkna nyttor och kostnader i prognosåret, med avancerade prognoser och detaljerade effektsamband. Hur effekterna utvecklas efter prognosåret behandlas däremot på ett schablonartat sätt. Det grundläggande antagandet är oftast att nyttan följer trafiktillväxten, vilket innebär att trafiktillväxten får samma roll som räntan i kalkylerna. När man använder bara ett prognosår kan det medföra att kapacitetsbegränsningar blir felaktigt hanterade, vilket i sin tur gör att tidsvinsterna blir fel. Förutsättningarna skiljer sig här mellan väg och järnväg, men det principiella problemet är detsamma. Även hanteringen av effektsamband som förändras med tiden kan påverka objektets lönsamhet. Frågan om antalet prognosår har behandlats två gånger tidigare. Inför att Vägverket för första gången skulle tillämpa Sampers/Samkalk på ett stort storstadsobjekt så genomfördes FUD-projektet ”Kalkyler i storstad”. En av de frågor som behandlas var hur många prognosår som skulle användas. En rapport som benade ut teorin på området skrevs och ett excelverktyg för att väga samman två kalkyler utvecklades. Metodiken som togs fram användes i kalkylen som gjordes i samband med vägutredningen för Förbifart Stockholm. På uppdrag av Banverket utreddes frågan igen 2010-2011, nu med järnvägsfokus. I denna rapport söker vi reda ut hur vi kan beräkna effekter efter prognosåret på ett bättre sätt. I kapitel 2 benar vi ut de teoretiska aspekterna och i kapitel 3 redovisar vi utfallet av ett antal verkliga objekt. Huvudfrågan för testerna är hur stor roll antalet prognosår spelar. Om det för de verkliga objekten visar sig att antalet prognosår inte spelar så stor roll bör vi fortsätta med att använda endast ett prognosår. Om antalet prognosår däremot spelar stor roll måste den extra utredarmöda det innebär att använda två prognosår förstås accepteras. Det kan vara värt att påpeka att delprojektet inte egentligen handlar om hur olika förutsättningar i basscenariet påverkar utfallet av en kalkyl. Dessa frågor utreds, åtminstone delvis, i andra delar av projektet. Denna del är avgränsad till att ta reda på och visa på för- och nackdelar samt svårigheter med att använda två- eller flera prognosår i den samhällsekonomiska kalkylen. Frågan om huruvida man bör använda långa kalkylperioder, det vill säga räkna ut hela objektens nytta utifrån de tidsvinster, utsläpp med mera som de genererar, eller restvärde (det vill säga räkna ut den del av nyttan som ligger långt fram i tiden som ett restvärde baserat på investeringskostnaden, torde vara nära förknippad med frågan huruvida flera prognosår bör användas. Nyttan av att använda flera prognosår minskar om prognoserna bara används för att räkna ut de första 40 årens nytta; då spelar exempelvis kapacitetsproblem som uppstår efter 30-40 inte så stor roll för kalkylen. I detta arbete analyseras också sambandet mellan kalkylperiodens längd och antal prognosår.