Bilden av energibesparingspotentialen från initiala studier har befästs, och är betydande för stora vägfärjor i högfrekvent trafik. Besparingsmöjligheterna har utvärderats i ekonomiska termer men har naturligtvis också en betydande positiv miljöeffekt i form minskade koldioxid-utsläpp. Återbetalningstiden för ett mekaniskt mottagningssystem beräknas till 3,0 år för räkneexemplet vägfärja beroende på hur många lägen som omfattas, fler lägen ger lägre utvecklingskostnad men också allt större variation och allt lägre avkastning ju längre ner på listan man kommer. Noteras bör härvid att markbäddar är exkluderat, kostnader för detta kan vara betydande, minimering av dessa är därför viktigt. För små passagerarfärjor är energibesparingspotentialen för liten för att motivera fortsatt arbete mot mekanisk lösning för energier i ankomst-/avgångsfaserna och under överfarten. Bästa system fås troligen i kombination med någon grad av autonom angöring. På så sätt kan dessa båda system bidra med sina styrkor och eliminera varandras största utmaningar, dock till priset av en utökad utvecklingsinsats. Dynamiken och variationen i det analyserade förloppet leder till behov av stegvis utveckling med början i funktion och därefter maskinoptimering och stödsystem. Detta driver utvecklings- och prototypkostnader. Primärt bör fokus vara frigående fossildrivna färjor, men även elektrifierade frigående leder kan vara av intresse, då också för att maximera tidsfönster för laddning av batterier.