Projektet Safe Tower Baseline är en fältstudie med mål att skapa en empirisk baslinjemätning för flygledares arbetsprestanda i en tornmiljö med hjälp av Performance Shaping Factors (PSF). PSF-baslinje omfattar mått som arbetsbelastning / stress, trötthet, (händelsefrihet) monotoni från ett stort antal deltagare och ett antal konventionella tornmiljöer. Att fånga en baslinje i konventionella torn är ett strategiskt första steg för att förstår påverkan för de olika tornmiljöer som är aktuella baslinjemätningen verkar då som referensvärde. Utvecklingen pekar på en förmodad ökad implementering av ”remote TWR” fjärrstyrd flygtrafiktjänst för flygplats. SafeTWR fältstudie syftar till öka kunskap om påverkan för de flygplatser som är typiska kandidater för ”remote TWR” dessa flygplatser har ett relativt lågt antal dagliga rörelser. Planeringen av fältstudien innebar att första delen fokuserade på att undersöka metoder och utrustning som är lämplig för indikationen av vald PSF med representativa mätvärden som visuell uppmärksamhet, blinkhastigheter, kroppsaktivitet, arbetsbelastningsfrågor bland andra. Sensortekniker testades och förbereddes för användning i tornen och metodiken finslipades inför genomförandet av fältstudien. De valda sensorerna involverade yttre scenkameror riktade till banan för att fånga aktiviteten på banan, inre scenkameror för att fånga flygledarens ansikte i position, Microsoft Azure Kinect för kroppsaktivitet samt radiokommunikation för att fånga arbetsbelastning och röststress. Organisationen och planeringen av torn omfattade bla.a Tartu och Tallinn, i Estland. Ett samarbetsavtal upprättades med den estniska flygtrafiktjänsten EANS som reglerade användningen av data och personuppgifter. Analys och bearbetningspipelinen består av tre steg med empirisk datainsamling som första steg. Extraheringen av mätvärden från sensordata till händelse- och kontinuerligt tidsfördelade provtabeller är det efterföljande andra steget. Detta steg inkluderar också anonymisering av data med hjälp av statistikklassificatorer för ålder, operativ erfarenhet, torn och andra. Det sista steget är tillämpningen av statistiska signifikanstester som verifierar tidsfördelad varianser (linjär och händelsedistribuerad), interindividuell eller intraindividuell varians. Datainsamlingen genomfördes för tre olika torn under en period av 11 dagar med 12 flygledare under 19 dagskift och ett nattskift. För analys utvecklades programvaruverktyg som passar kraven för metrisk utvinning vid den specifika sensorn och i den specifika tornmiljön. Detta gäller särskilt extrahering och analys av blinkningar, ”facial landmarks” (mimik) och kroppsaktivitet. För ögonrörelseanalys användes en speciell analysprogramvara återanvändas från det TRV-finansierade projektet "Eye Tracking for Risk Assessment" (ETRA) och framgångsrikt tillämpas på den insamlade ögonrörelsedatan. En extrahering av datamängder genomfördes i första hand kvalitativa data som har granskats och analyserats. Följande mätvärden är representerade: kroppsaktivitet (hand-och huvudrörelser), ansiktsmärken (ansiktsuttryck), ögonblinkningar, visuellt skanningsmönster (visuell uppmärksamhet), pupildiameter , temperatur och luftfuktighet i tornrum. En exemplarisk visualisering av kroppsaktivitet visas här (laddas ner 325 mb). https://web02.droponline.se/shares/folder/mcuQiX0oBEc/ ISA-verktyget användes kontinuerligt under skiften för att samla data om arbetsbelastning. De preliminära resultaten baserars på en kvalitativ granskning medan test av statistisk signifikans för verifiering av hypotesen och kvantifiering av PSF-relevans kommer att analyseras framgent. Nattskiftet ger minskad kroppsaktivitet och minskad ögonblicksdynamik under kontrolluppgifterna jämfört med dagsljusoperationer. ISA-arbetsbelastningsfrågorna visar låga värden för "underutnyttjande" med liten variation under hela skiftperioden. Den kvalitativa granskningen identifierade signifikanta nyckelförmågor och indikatorer för arbetsprestanda bl.a. möjligheten att separera lyssnings- och övervakningsuppgifter. En annan nyckelförmåga är att prioritera uppgifter genom att känna igen stimuli från miljön och att bedöma relevansen av stimuli samt klassificera uppgiften i en övergripande sekvens av förutsedda aktiviteter. Den bästa indikatorn för denna förmåga är den relativa tiden som läggs på att övervaka aktiviteter som främjar situationsmedvetenhet inom ansvarsområdet.