När fartyg ligger vid kaj används oftast fossildrivna motorer ombord för att förse fartyget med energi. Genom ny EU-lagstiftning kommer det 2030 att vara obligatoriskt för vissa hamnar och fartyg att erbjuda respektive använda elektricitet från land, så kallad landström, för att täcka detta energibehov. Dessa krav gäller inte den så kallade trampsjöfarten, alltså den sjöfart som saknar särskilda tidtabeller och förutbestämda rutter, och som är i fokus i denna studie. I detta projekt studeras potentialen för användning av landström inom bulk-, tank- och torrlastsegmenten genom att identifiera det samhällsekonomiskt optimala antalet hamnar med landström för dessa fartygssegment. Modellerade utfall jämförs för vinstmaximerande respektive välfärdsmaximerande prissättning av landström, och det visar sig att prissättningen är avgörande för om de möjliga samhällsekonomiska nettonyttorna realiseras.

Vid en välfärdsmaximerande prissättning, där minskade externa kostnader för utsläpp av koldioxid och luftföroreningar räknas in i prissättningen, kan nettonyttor åstadkommas genom en begränsad utbyggnad av landström i ett antal nyckelhamnar. Vi visar hur en sådan prissättning i praktiken ofta innebär ett negativt pris på landström för rederierna, något som kan åstadkommas med subventioner. Vid en vinstmaximerande prissättning, där priset på landström sätts så att hela det eventuella ekonomiska överskott som skapas tillfaller hamnen, blir den totala nettonyttan lägre. Styrmedel för ökad utbyggnad och användning av landström för trampsjöfarten behöver alltså adressera rederiernas och hamnarnas lönsamhet, och bör inriktas mot prissättningen av elen i hamnen. Alternativet är att internalisera de konventionella bränslenas externa kostnader, och på så vis göra landström relativt sett mer lönsamt.

When ships are docked, fossil-fueled engines are commonly used on board to provide power to the vessel. However, new EU legislation mandates that by 2030, ports must provide and some ships must use Onshore Power Supply (OPS) to meet this energy demand. These requirements, however, do not apply to the so-called tramp shipping, which refers to maritime transport without fixed schedules or predetermined routes, and which is the focus of this study. This project examines the potential for the use of OPS in the bulk, tanker, and dry cargo segments by identifying the socioeconomically optimal number of ports with shore power for these vessel segments. Modeled outcomes are compared for profit maximizing and welfare-maximizing pricing of shore power, and it is found that pricing is crucial in realizing potential socioeconomic net benefits.

Under a welfare-maximizing pricing scheme, where reduced external costs of carbon dioxide emissions and air pollution are included in the pricing, net benefits can be achieved through a limited expansion of shore power in a number of key ports. We show how such pricing in practice often results in a negative price for onshore power for the shipping companies, something that can be achieved through subsidies. Under a profit-maximizing pricing scheme, where the price of shore power is set so that the entire potential economic surplus created accrues to the port, the overall net benefits are lower. Therefore, policies aimed at increasing the expansion and use of shore power for tramp shipping need to address the profitability of shipping companies and ports, and should focus on the pricing of electricity in ports. An alternative is to internalize the external costs of conventional fuels, and by doing so make OPS more profitable relatively speaking.