Denna rapport är framtagen med ekonomiskt stöd från Trafikverket Skyltfonden. Ståndpunkter, slutsatser och arbetsmetoder i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter, slutsatser och arbetsmetoder inom rapportens ämnesområde.  

Rapporten, Cyklisters hastighet på sträcka, analyserar cyklisters hastighetsbeteende och hur hastigheten påverkas av andra cyklister samt av cykelvägens utformning. Syftet är att förstå cyklisters hastighetsval i  förhållande till kapacitet, bredd och trafikantflöden på cykelvägarna. Hypotesen är att fler cyklister och olika typer av cyklande och typer av cyklar ställer krav på en mer genomtänkt utformning för att svara upp mot funktionskrav och hänsynskrav.  

Studien baseras på litteraturstudier och på fältstudier. Litteraturstudien behandlar faktorer som påverkar cyklisters hastighet. Studier visar att hastigheten tenderar att sjunka när cyklisterna interagerar med gående och ökar i blandtrafik. Beskrivning görs av referenshastighet, medelhastighet och hastighetsspridning. Medelhastigheten för cyklister ligger vanligtvis mellan 15-20 km/h. Endast få cyklister når hastigheter över 30 km/h.  Studierna indikerar att bredare cykelbanor leder till högre medelhastigheter och större hastighetsspridning, vilket ger cyklister mer frihet att välja sin hastighet. Hastighetens samband med trafiksäkerhet beskrivs i form av krav på bromssträcka, siktsträcka. I den litteratur som studerades har inte krockvåld studerats. Litteraturen antyder dock att en modell i likhet med krockvåldskurvan kan antas gälla även för cyklister.   Fältstudier gjordes  i Malmö, där cyklisters omkörningar och hastigheter studerades. Mätningarna gjordes på tre olika platser. Samtliga platser är vältrafikerade och ingår i Malmös huvudcykelnät. Bredden var densamma, cirka 2,5 meter, för cykelbanan. Gående var separerade från cyklisterna på samtliga sträckor. Cyklistflödena varierade mellan knappt 4000 och knappt 7 500 cyklister per dygn. Samtliga tre platser valdes så att det var så få andra störningar i form av exempelvis närliggande korsningar. På samtliga tre platser är cykelbanorna dubbelriktade.   

Resultaten visar att antalet cyklister som påverkas har ett start samband med cykelflödena. Resultaten visar att mellan 10 % och 20 % av cyklisterna på de studerade platserna påverkades av cyklister framför sig.  

Möjligheterna att köra om varierar. Medelhastigheten på cykelbanan visade sig ha stor betydelse för hur stor andel av cyklisterna som körde om en framförvarande. Detta beror dels på att man generellt både behöver längre omkörningssträcka, men också att man behöver längre fria luckor på grund av mötande cyklister ju högre hastigheten är.   

Utformningsmässigt är slutsatsen att det krävs vidare kunskap som säkerställer kraven på sidoutrymme vid omkörning av och möte med cyklande vid olika hastigheter. Cykelbanor har ytterst sällan specifika körfält. I praktiken finns dock krav på breddmått. De fältstudier som gjordes visar på samband mellan flöden av cyklande och vilka köer som skapas, men också att hastigheten har en stark inverkan på kraven på sidomått vid möten och omkörning.  

Mått för omkörning a) och möte b) bör tas fram kopplat till referenshastighet. Tillsammans med funktionskraven på vilka behov som finns i form av omkörning och möte kan detta användas som grund vid dimensionering.