Vidhäftningsskador hos asfalt i form av avskalning av bitumen från ballast kan uppkomma genom att vatten tränger undan bindemedlet från ballastytan. Vidhäftningen, interaktionen mellan bitumen och stenmaterial beror på kemisk attraktion och fysikalisk kontaktyta. Projektet går ut på att undersöka vilka egenskaper som särskiljer olika materials påverkan på vidhäftningsegenskaper genom att samla in stenmaterial med stor naturlig variation sinsemellan som finns på marknaden idag. Bitumen har ett internationellt ursprung, där endast en del av dessa finns på svenska marknaden idag. Bitumen och ballast har karakteriserats. Permitivitet, ytenergier och funktionella grupper har fastställts på bindemedlen. Mineralinnehåll, bergart, känslighet för ASR, specifika ytor och porstorlekar bestämdes på ballasten. 

Bitumen med penetrationstal 20/30,50/70,70/100 och 160/220 och åtta vanligt förekommande ballastmaterial samt kalksten och slagg är inkluderade i denna studie. 

Undersökningen visar att:

• Man kan dela upp bitumenmaterialet i två olika grupper med avseende på dielktriskt förlustvinkel, ytenergi och förekomst av kolväte. det har inte gått att påvisa några signifikanta variationer i dielktricitetskonstanten mellan olika bitumenmaterial.
• Slagg och kalk har flera gånger så stor specifik yta som ballastmaterialen från täkterna inklusive kvartsiten. Dessa resultat kan förklaras med att ytstrukturen hos slagg och kalk är annorlunda än den för ballastmaterialen och kvartsite. Ett av ballastmaterialen visade en avvikande specifik yta hos finpartiklarna vid en jämförelse med övriga ballastmaterial. För att kunna korrelera resultaten i i denna rapport mot idag tillgängliga metoder för att mäta vidhäftningsegenskaper hos asfaltmassa föreslås att även etapp C genomförs.