Rapporten är framtagen med ekonomiska bidrag från Trafikverket, Skyltfonden. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområden. Att mäta hälsoförluster till följd av trafikskada Trafiksäkerhetsarbetet i Sverige bygger på Nollvisionen med utgångspunkt på det etiska ställningstagandet att ingen ska dödas eller allvarligt skadas i vägtrafiken. Det har sedan Nollvisionens införande funnits ett behov av att vidga skadebegreppet så att det, förutom de omedelbara konsekvenserna av skadan, även innefattar de långsiktiga hälsoförluster skadan kan ge upphov till. Det aktuella projektet syftade till att fördjupa kunskapen om livskvalitetsförlusten hos personer som skadats i vägtrafikolyckor. Mer specifikt värderade projektet hur en vägtrafikolycka kan påverka människors vardagsliv och välbefinnande och hur självrapporterad hälsa i form av livskvalitet ändras efter en vägtrafikskada genom att jämföra livskvaliteten innan och efter trafikskadan. Jämförelsen gjordes för både de som sökt vård och de som inte sökt vård, samt för skyddade och oskyddade trafikanter. Resultaten från delstudie 1 visade att det inte fanns någon statistisk signifikant skillnad mellan de som rapporterade en skada och de som inte rapporterade en skada gällande livskvalitet vid de olika mättillfällena. När det gäller förändring av livskvalitet över tid tyder resultatet på att både de med rapporterade skador och de utan rapporterade skador upplevde en minskad livskvalitet. Resultatet visade inte heller någon statistisk signifikant skillnad gällande den rapporterade livskvalitén mellan de som sökt vård och de som inte sökt vård för sin skada samt skyddade och oskyddade trafikanter. Vidare påvisade resultateten från delstudie 2 att en rapporterat lägre livskvalitet året innan skadan tillsamman med skador på armar och ben ledde till en lägre livskvalitet under det första året efter skadan. En lägre rapporterad livskvalitet innan skadan var också predicerande för en lägre livskvalitet under det andra året efter skadan, dock identifierades inga andra predicerande faktorer för lägre livskvalitet under det andra året. Ett sista viktigt och nytt fynd i den aktuella studien är från delstudie 3, gällande ”response shift”, dvs den omvärdering av livskvalitet som kan ske efter en vägtrafikolycka. Resultatet tyder på att deltagarna som råkat ut för en skada omvärderar begreppet livskvalitet eftersom personerna skattade sin livskvalitet som högre innan skadan när de fick uppge den retrospektivt än vad de uppskattade den till vid det faktiska mättillfället. Sammantaget visade resultaten på att personer med trafikskador förlorar mer livskvalitet än vad traditionella mätningar som inkluderar före- och eftermätningar indikerar. Vi kunde inte identifiera en statistiskt signifikant försämring av livskvalitet efter skadan jämfört med innan skadan när analysen inkluderade en traditionell före- och efter mätningen, dock kunde en försämring av livskvalitet identifieras när ”response shift” var medräknat.