Det urbana stationssamhället har under flera år arbetat i samskapande processer med utveckling av stationssamhällen i fokus. Med hjälp av faktiska planeringsfall i både befintliga och nya stationssamhällen har metoder och verktyg testats och vidareutvecklats i en tvärsektoriell samverkan mellan forskning och praktik. Utifrån arbetet som genomförts och i kombination med ny forskning kan processledningen dra följande slutsatser gällande processer och utformning av stationssamhällen: Det finns en stor nyfikenhet kring samskapande och samskapande processer • De samskapande metoderna har påverkat sättet och formerna för att genomföra analyser samt att utveckla och utvärdera förslag i kommunernas formella processer • Samskapande processer har påverkat deltagarnas ordinarie arbetsprocesser där samverkan inom kommunen, mellan kommuner och med externa aktörer har utvecklats • Möjligheten att ”låna” mandat av utomstående processledare innebär att planeringsprocesser kan utvecklas på ett utforskande sätt • Det explorativa momentet i aktiviteterna skapar en miljö där det inte finns några förutbestämda svar • Att kombinera forskning och praktik skapar förutsättningar för att hitta välgrundade svar på komplexa utmaningar som offentlig förvaltning står inför. • Det behövs en nyanserad bild av vad ”täthet” innebär för olika typer av stationssamhällen • Lokalisering av stationer har en stor betydelse i ett regionalt system och behöver ses i förhållande till stora, medelstora och små tätorter samt omgivande landsbygd • Det är viktigt att identifiera och arbeta med de unika kvaliteter varje ort har • Ibland är hög urbanitet rätt väg att gå men som oftast handlar det om att hitta en balans mellan både urbana och rurala särdrag för att skapa levande stationssamhällen