När ett tåg kör in i en tunnel skapas tryckvågor som rör sig med ljudets hastighet. I tunneländarna reflekteras dessa och samtidigt emitteras mikrotryckvågor till omgivningen kring tunnelportalen. Kraftigast mikrotryckvåg fås från tryckvågen som bildas vid frontens inträde i tunneln när den reflekterar i motsatt tunnelände. Nivån är starkt kopplat till tåghastighet och därför främst ett problem på höghastighetslinjer. Utredningar har gjorts för svenska höghastighetslinjer gällande mikrotryckvågor för STH 320 km/h, vilket innebär tunnlar med betonglining och ballastfria spår, med fria tvärsnittsareor 91 m2, 98 m2 eller 108 m2 beroende av tunnellängd. I dessa tunnlar blir mikrotryckvågen värre ju längre tunneln är p.g.a. att frontvågen blir brantare under propagering och mikrotryckvågens amplitud (och frekvens) är relaterad till tryckvågens gradient innan den når tunnelportalen.

Ballasterade spår har en dämpande effekt, varför det i huvudsak är ett problem i betonglinade tunnlar med ballastfria spår. Om ballasten gör att problemet inte ökar lika mycket med tunnellängd eller till och med minskar problemet med tunnellängd beror främst på mängden ballast i förhållande till tunnelarean.

Den här rapporten redovisar en studie om mikrotryckvågor överskridande krav kan tänkas i 91 m2 betonglinade dubbelspårstunnlar med ballasterade spår på delar av planerad höghastighetsjärnvägen med STH 250 km/h.