Markvärme har använts i svenska stadsmiljöer sedan 1960-talet för att skapa snö- och isfria gångytor på platser där kraven på framkomlighet, tillgänglighet och trafiksäkerhet är höga. Tidigare studier visar att uppvärmda gångytor kan minska antalet halkrelaterade fallolyckor, samtidigt som systemen medför energianvändning och kostnader. Det finns därför ett behov av bättre underlag för att kunna bedöma tekniken ur ett samlat trafik-, energi- och hållbarhetsperspektiv. Syftet med projektet har varit att öka kunskapen om energianvändning, klimatpåverkan och kostnader för uppvärmda gångytor i svenska kommuner. Arbetet har genomförts genom litteratur- och dokumentstudier, en kommuninventering samt översiktliga energi- och klimatberäkningar. Cirka 290 kommuner kontaktades och svar erhölls från omkring 240, motsvarande en svarsfrekvens på cirka 80 procent. Uppvärmda gångytor identifierades i omkring 60 kommuner, varav 29 hade system större än 1 000 m². De kartlagda systemen omfattar tillsammans uppskattningsvis närmare 700 000 m² uppvärmd yta. Kartläggningen visar att markvärme används över stora delar av Sverige, men att huvuddelen av den uppvärmda arean finns i ett begränsat antal större anläggningar. Vattenburna system baserade på fjärrvärme dominerar, ofta med värmeuttag från fjärrvärmens returledning, medan elvärme främst används i mindre installationer. För de anläggningar där energidata har kunnat identifieras varierar den specifika energianvändningen från under 100 till över 400 kWh/m² och år. Skillnaderna visar att energibehovet behöver bedömas utifrån lokala förutsättningar och kan påverkas av bland annat klimat, systemutformning, styrstrategi och driftstid. Tillgången till energi- och effektdata varierar samtidigt mellan olika anläggningar, vilket innebär att jämförelser mellan system bör göras med viss försiktighet. De översiktliga klimatberäkningarna visar att klimatpåverkan varierar med energibärare, lokalt energisystem och valda systemgränser. Returvärme och geoenergi kan i flera fall ge lägre klimatpåverkan än användning av mer högvärdig energi för samma ändamål. Tillgängliga kostnadsuppgifter visar samtidigt att energin normalt utgör den största delen av driftkostnaden för större markvärmesystem och att styrningen därför har stor betydelse för både energianvändning och driftsekonomi. Kommunernas erfarenheter är övervägande positiva när det gäller framkomlighet, halkrisk och tillgänglighet, men energikostnader, styrstrategier, dokumentation och risken för skador vid grävarbeten är viktiga driftfrågor. Studien ger ett mer samlat kunskapsunderlag för kommuner, energibolag och andra aktörer, men visar också behovet av förbättrad uppföljning och framtida analyser där energi, effekt, klimatpåverkan, kostnader och trafiksäkerhetsnytta vägs samman.