COLA II och dess föregångarprojekt, COLA I, undersökte mental trötthet/fatigue inom flygtrafikledning. Båda projekten fokuserade på fatigue i verkliga fältmiljöer, i syfte att fylla en lucka inom longitudinell, upprepad fältmätning av fatigue inom flygtrafikledning. Flera fältstudier genomfördes, samtliga med en design med minimal påverkan på arbetet: tre mjukvarubaserade mättillfällen per skift (Pre/Mid/Post) som kombinerade en subjektiv trötthetsskattning med ett prestationsbaserat trötthetsmått. COLA II utökade arbetet genom en mer detaljerad analys av ytterligare trötthetsfaktorer, en breddning av projektets omfattning via två enkäter (uttråkning/monotoni samt rastbeteende/återhämtning), en metodologisk studie av det prestationsbaserade måttet, samt en systematisk litteraturgenomgång av trötthetens bakomliggande faktorer inom åtta yrkesgrupper inom flygbranschen. Ett centralt fynd, som replikerades genom studierna, var en systematisk divergens mellan subjektiv och objektiv trötthet. I linje med tidigare resultat visade nattskift den högsta tröttheten på båda måtten, där den subjektiva tröttheten nådde sin topp kring den cirkadiska lågpunkten oavsett vilken typ av nattskift som var aktiv. Den prestationsbaserade tröttheten planade generellt ut mot slutet av skiften. Ålder framträdde som en modererande faktor: äldre flygledare uppvisade långsammare reaktionstider i det prestationsbaserade måttet, men rapporterade lägre subjektiv trötthet än yngre flygledare. Denna forskningsrapport drar slutsatsen att trötthet inom flygtrafikledning är ett flerdimensionellt fenomen som varken kan mätas adekvat genom en enda mätkanal, eller hanteras genom ett enkelt, generellt regelverk. De övergripande resultaten talar för en fortsatt utveckling mot ett risk- och databaserat angreppssätt för trötthetsriskhantering (Fatigue Risk Management System, FRMS).

COLA II and its predecessor project, COLA I, investigated mental fatigue in air traffic control. Both projects addressed fatigue in real-world field settings, aiming to close a gap in longitudinal, repeated field measurement of fatigue in air traffic control. Multiple field studies were conducted, all using a minimal-intrusion design: three software-based measurement timepoints per shift (Pre/Mid/Post) combining fatigue self-evaluation with a performance-based fatigue measure. COLA II extended the work through more detailed analysis of further fatigue factors, broadening scope via two online surveys (boredom/monotony, and break behaviour/recovery), a methodological study on the performance-based measure, and a systematic review of fatigue antecedents across eight aviation occupational groups. A central finding, replicated across studies, was a systematic divergence between subjective and objective fatigue. Consistent with prior findings, night shifts produced the highest fatigue on both measures, with subjective fatigue peaking around the circadian low regardless of the night-shift type. Performance-based fatigue generally leveled off toward the end of shifts. Age emerged as a moderator: older air traffic controllers showed slower reaction times in the performance-based measure but reported less subjective fatigue than younger air traffic controllers. This research report concludes that fatigue in ATC is a multidimensional phenomenon that cannot be adequately measured through a single measurement channel, nor managed through a simple one-size-fits-all regulatory approach. The overarching findings advocate a continued movement toward a risk- and data-based Fatigue Risk Management System approach.