Projektet har undersökt hur lägre hastigheter i tätort kan bidra till säkrare, hälsosammare och mer attraktiva stadsmiljöer. Utgångspunkten är att hastighetsgränser påverkar mer än trafiksäkerhet i snäv mening. De formar också förutsättningarna för gång, cykel, barns självständiga rörelse, buller, luftmiljö, stadsliv och lokal tillgänglighet. 

Arbetet bygger på fyra huvudsakliga delar: en sammanställning av forskning om hastighetens effekter, en internationell omvärldsanalys av genomförda hastighetsreformer, en genomgång av svensk hastighetsreglerings historia samt geografiska analyser av dagens hastighetsgränser i svenska tätorter. Analysen av svenska tätorter har baserats på NVDB-data inom SCB:s tätortsavgränsningar och har kompletterats med en övergripande jämförelse mot olycksstatistik från STRADA. Därtill har kommunala behov och praktiska hinder studerats som underlag för förslag till fortsatt reformarbete. 

Den samlade forskningen visar att låga hastigheter i miljöer där människor och motortrafik blandas är en grundläggande förutsättning för trafiksäkerhet. Lägre hastighet minskar både risken för kollision och framför allt krockvåldet när en olycka inträffar. Resultaten pekar också på positiva effekter för buller, utsläpp, trygghet, barns rörelsefrihet och möjligheten att använda gatan som offentlig plats. Restidseffekterna i tätort är ofta begränsade, eftersom framkomligheten i stadstrafik i hög grad styrs av korsningar, signaler, köbildning och stopp snarare än av den skyltade topphastigheten. 

Den internationella analysen visar att många länder och städer rör sig mot 30 km/h som norm i tätort. Exempel från bland annat Spanien, Wales, Paris, Bryssel, Bilbao, Grenoble och Amsterdam visar att hastighetssänkningar kan genomföras både genom nationell reglering och lokala stadsövergripande beslut. Samtidigt blir 10 och 20 km/h allt vanligare i miljöer där vistelse, lek, gång, cykel och lokalt stadsliv väger tyngre än biltrafikens framkomlighet. 

Den svenska nulägesanalysen visar att genomslaget för 30 km/h är ojämnt. Trots att 30 km/h länge har rekommenderats där gående och cyklister blandas med motortrafik utgör 30-gator endast omkring en tredjedel av gatunätet i svenska tätorter. Skillnaderna mellan kommuner är stora och sammanhängande 30-zoner, som blivit vanliga i flera europeiska städer, förekommer i begränsad omfattning i Sverige. 30 km/h har dessutom främst fått genomslag på lokala bostadsgator, medan tätare stadsmiljöer ofta fortsatt regleras för högre hastigheter. 

Projektets viktigaste slutsats är att svensk planeringspraktik har utvecklats snabbare än regelverket. Kommuner bygger i allt högre grad gator för gång, cykel, grönska, vistelse, trygghet och lokalt stadsliv, men saknar ett enkelt och tydligt sätt att hastighetsreglera många av dessa miljöer. Gångfartsområden och cykelgator fyller viktiga funktioner, men är specialregleringar och ersätter inte behovet av ordinarie skyltbara hastigheter på 10 och 20 km/h. 

Mot denna bakgrund föreslår projektet en svensk 10-20-30-reform. Reformen bör först fullborda hastighetsskalan genom att införa 10 och 20 km/h som ordinarie skyltbara hastigheter. Därefter bör 30 km/h bli ny bashastighet i tätort, så att högre hastigheter blir motiverade undantag snarare än norm. Staten behöver utveckla regelverket och ge kommunerna tydligare verktyg, medan kommunerna behöver omsätta principerna i hastighetsplaner och gatuutvecklingsplaner. Den förväntade trafiksäkerhetsnyttan är färre och mindre allvarliga skador, särskilt för gående, cyklister och barn, samtidigt som tätorternas gator kan utvecklas som tryggare och mer attraktiva livsmiljöer. 

En webbplattform har startats upp där kommunplanerare kan lägga in förslag på gator som de anser bör skyltas med 10 eller 20 km/h (www.placetoplan.se/102030).  

Projektet är genomfört med ekonomiskt stöd från Skyltfonden, Trafikverket.