Transportinfrastrukturen utgör en av samhällets största materiella tillgångar, och Trafikverket ansvarar för omfattande materialflöden i samband med investeringar, reinvesteringar och underhåll. Produktionen och hanteringen av byggmaterial står samtidigt för en betydande del av samhällets klimatpåverkan. Ett mer resurseffektivt nyttjande av material är därför en central del i omställningen mot en hållbar och klimatneutral transportinfrastruktur. Denna studie har genomförts inom projektet MICE 2.0 (Materialflöden och indikatorer för cirkulär ekonomi) och syftar till att utveckla indikatorer för att följa Trafikverkets resursanvändning och graden av cirkularitet. Fokus ligger på fyra materialgrupper som tillsammans står för de stora volymer och en betydande del av klimatpåverkan i infrastrukturen: stål, betong, asfalt och massor. Syftet med indikatorerna är att möjliggöra förbättrad styrning mot Trafikverkets långsiktiga mål att nå klimatneutral transportinfrastruktur 2045. Studien baseras på en kombination av litteraturstudier, utveckling av indikatorer i relation till etablerade ramverk, intervjuer med aktörer i värdekedjan samt analys av Trafikverkets befintliga datasystem för att bedöma indikatorernas praktiska genomförbarhet. Projektet har utifrån detta underlag utvecklat ett indikatorramverk baserat på materialflödesanalys, där inflöde, utflöde och materialförråd används för att analysera resursanvändning och cirkularitet i Trafikverkets infrastruktur. Indikatorramverk omfattar: • inflöde av material (mängder samt andelar återanvänt och återvunnet material), • materialförråd i infrastrukturen (inbyggda mängder och prognoser för återanvändning), • utflöde av material (mängder, återanvändning, materialåtervinning och avfall). Genom att följa inflöden, lager och utflöden kan Trafikverkets infrastruktur förstås som ett dynamiskt materiallager där resurser successivt byggs in, används och frigörs över tid. Detta perspektiv gör det möjligt att analysera hur beroendet av jungfruliga naturresurser utvecklas och i vilken utsträckning material kan cirkulera tillbaka i nya användningar. En central utgångspunkt i studien är att cirkularitet inte enbart handlar om mängden material som återvinns, utan också om materialens funktionella värde. Höga återvinningsgrader innebär inte nödvändigtvis att materialens värde bevaras. Ett material kan återvinnas men samtidigt förlora sin funktion eller kvalitet. Indikatorerna gör det därför möjligt att skilja mellan återanvändning och återvinning, vilket ger en mer nyanserad bild av resurseffektivitet. Studien visar att det redan finns data i Trafikverkets befintliga system som kan användas för kvantifiera föreslagna indikatorer. Exempel på centrala system för detta är affärssystemet M3 och materialkatalogen för tekniskt godkänt material, anläggningsregistret BIS, Pavement Management System (PMS) för vägbeläggningar, Klimatkalkyl samt ELSA. Utmaningen framåt ligger främst i att strukturera, integrera och kvalitetssäkra befintlig information, snarare än att samla in helt ny data. Samtidigt kräver flera indikatorer, särskilt de som rör materialens cirkularitet och kvalitet, kompletterande information från leverantörer och entreprenörer. I detta sammanhang blir utvecklingen av EU:s regelverk central. CSRD och ESRS E5 innebär ökade krav på rapportering av materialflöden, resursanvändning och avfall, vilket driver fram mer systematisk datainsamling i värdekedjan. Samtidigt skapar den reviderade byggproduktförordningen (CPR) och införandet av digitala produktpass förutsättningar för mer standardiserad och spårbar information om byggprodukter, exempelvis materialinnehåll, andel återvunnet material och produktens egenskaper över livscykeln. Tillsammans innebär dessa regelverk att tillgången till cirkularitetsdata i värdekedjan förväntas förbättras över tid. Intervjuerna i studien visar dock att leverantörernas utveckling är ojämn och att datainsamlingen ofta fortfarande är manuell och fragmenterad. För att realisera potentialen krävs därför fortsatt standardisering, digitalisering och tydligare krav på datainnehåll. För att konkretisera hur indikatorernas kan användas har de kvantifierats med stöd från data i Trafikverkets olika datasystem. Kvantifieringarna visualiseras även med hjälp av Sankey-diagram. Diagrammet visar hur material tillförs infrastrukturen och hur det lämnar systemet genom olika typer av utflöden. Visualiseringarna tydliggör hur förändringar i en del av systemet påverkar helheten, exempelvis hur en ökad andel återvunnet material i inflödet över tid påverkar materialförrådet i anläggningen. För Trafikverket innebär detta både en möjlighet och en strategisk utmaning. Som en av Sveriges största beställare av infrastruktur har myndigheten en central roll i att påverka hur material används och hur data om materialflöden utvecklas i sektorn. Indikatorramverket kan bidra till ett gemensamt språk och ett mer systematiskt kunskapsunderlag, men kräver att Trafikverket tydliggör vilka data som efterfrågas i värdekedjan. För att få indikatorerna ska få genomslag i praktiken behöver de integreras i Trafikverkets ordinarie uppföljning och kopplas till mål, strategier och beslutssystem. Indikatorerna bör utvecklas till pulsmått och bli en del av den löpande verksamhetsstyrning. Rekommendationer för att komma vidare med arbetet att mäta och styra verksamheten med utvecklade resursmått är att Trafikverket börjar med material och system där datagrunden redan är stark, exempelvis stål och tekniskt godkänt material (TGM). Vidare bör mål och styrning för cirkularitet utvecklas i nära koppling till indikatorramverket.