Invasiva främmande arter utgör ett betydande hot mot den globala biologiska mångfalden, där invasiva främmande växter (IAP), såsom Lupinus polyphyllus, orsakar omfattande ekologiska störningar. Vägkanter spelar en viktig roll i spridningen av IAP genom att fungera som spridningskorridorer och tillhandahålla störda livsmiljöer som gynnar deras etablering. L. polyphyllus, med sina starkt invasiva egenskaper, konkurrerar ut inhemsk flora och stör befintliga ekosystem. I denna studie undersöker jag spridningen av L. polyphyllus längs svenska vägkanter, med fokus på hur vägkantsunderhåll och angränsande markanvändning påverkar lupinens spridning och expansion. Studieområdet omfattade delar av Heby och Sala kommuner, där Trafikverket har genomfört lupininventeringar sedan 2021. Under sommaren 2024 deltog jag i dessa inventeringar som en del av min anställning vid Trafikverket, där jag kartlade förekomster av lupin med bil- och GPS-baserade metoder. Data från treårsperioden (2021–2024) analyserades för att mäta expansionen av lupinbestånd (förändring i längd av lupinbestånd etablerade 2021) samt etableringen av nya lupinindivider (individer som noterades 2024, utanför redan existerande bestånd). Information om slåtterdatum och -frekvenser erhölls från PEAB Heby. Resultaten visade en betydande expansion av befintliga lupinbestånd, med en genomsnittlig ökning på 8,41 meter per bestånd. De visade också en omfattande spridning genom etableringen av 523 nya lupininbestånd och enstaka plantor. Sslåtter två gånger per år visade sig minska etableringstakten av nya lupinbestånd jämfört med enkel slåtter, men begränsade inte expansionen av redan etablerade bestånd. De tillämpade slåtterregimerna var inte i linje med rekommendationerna baserade på lupinens fenologi. De flesta slåttertillfällen ägde rum antingen vid frömognad eller därefter, vilket resulterade i större möjligheter för fröspridning via maskiner. Dessutom fanns en trend att lupinbestånd expanderade mer längs vägkanter intill skog, möjligen på grund av minskad konkurrens och markförhållanden. Mina resultat belyser en bristande överensstämmelse mellan nuvarande slåtterpraxis och rekommenderade strategier för att kontrollera L. polyphyllus. Den nuvarande situationen kräver nya förvaltningsmetoder som inkluderar planerad slåtter före lupinens frömognad tillsammans med upprepad områdesövervakning av ny- och ännu icke-invaderade områden. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt slåttermaskinernas roll i att frösprida av lupin samt strategier för hur detta problem kan begränsas. Riktade åtgärder för kontroll av IAP och bevarande av biologisk mångfald är dock inte alltid förenliga. Att balansera dessa två mål kommer att kräva platsspecifika angreppssätt samt samarbete mellan olika aktörer. Slutligen framhåller jag det akuta behovet av åtgärder mot spridningen av L. polyphyllus, då klimatförändringar och urbanisering förväntas öka hotet från IAP.

Invasive alien species pose a significant threat to global biodiversity, with invasive alien plants (IAPs) like Lupinus polyphyllus causing widespread ecological disruption. Road verges play an important role in facilitating the spread of IAPs by acting as dispersal corridors and providing disturbed habitats that favor their establishment. L. polyphyllus, with its highly invasive characteristics, has gathered a raising concern in Sweden, where it outcompetes native flora and disrupt existing ecosystems. In this study I investigate the spread of L. polyphyllus along Swedish road verges, with a focus on how road verge maintenance and adjacent land use influence lupine dispersal and expansion. The study area encompassed parts of Heby and Sala municipalities, where Trafikverket has conducted lupine inventories since 2021. During summer 2024, I participated in these inventories as part of my employment at Trafikverket, mapping lupine occurrences using car and GPS-based methods. Data over the three year period (2021-2024) was analyzed to measure lupine stand expansion (change in length of lupine stands established in 2021) and the establishments of new lupine individuals (individuals noticed 2024, outside of pre- existing stands). Information regarding mowing dates and frequencies was obtained from PEAB Heby. The results indicated a significant expansion of lupine stands, with an average increase of 8.41 meters per stand. They also revealed great dispersal through the establishment of 523 new lupine individuals. Double mowing was found to reduce the rate of establishment of new lupine individuals compared to single mowing, but it did not limit the expansion of already established stands. The gathered mowing regimes were not aligned with the recommendations based on lupine phenology. Most mowing events took place either at seed maturation or afterwards resulting in higher possibilities for seed dispersal through machinery. Moreover, a trend suggested that lupine stands expanded more along road verges adjacent forests, possibly due to reduced competition and soil conditions. My results highlight a misalignment between current mowing practices and recommended strategies for controlling L. polyphyllus. The present situation requires new management techniques which include planned mowing before lupine seed maturation together with repeated area surveillance of newly- and non-invaded areas. Special attention should be given to the role of mowing machinery in facilitating lupine seed dispersal, and strategies on how to mitigate this issue. However, targeted approaches for IAPs control and biodiversity conservations are not always aligned. Balancing these two objectives will require site- specific approaches as well as collaboration across stakeholders. Finally, I state the urgency of actions against the spread of L. polyphyllus, as climate change and urbanization are expected to increase the threat of IAPs.