Den invasiva örten Lupinus polyphyllus har varit föremål för ett antal faktablad världen över, men en sammanfattning av artens taxonomi och morfologi, utbredning, habitatkrav och biologi har saknats. Denna artikel redogör för artens systematiska ställning och taxonomi och belyser svårigheterna att avgränsa taxa, vilket hänger samman med korsbefruktning mellan medlemmar inom detta släkte. Dock är L. polyphyllus var. polyphyllus uppenbarligen det taxon som har naturaliserats och blivit invasiv i tempererat fuktiga klimat världen över. Vi presenterar även en uppdaterad utbredningskarta över L. polyphyllus i dess ursprungliga och invaderade områden, vilken lyfter fram sju regioner i världen där arten har etablerat sig. Vi visar att den klimatnisch som L. polyphyllus upptar i det invaderade området förskjuts mot högre sommar­nederbörd och lägre isotermalitet, troligen eftersom det invaderade området omfattar subkontinentala regioner i östra Europa och västra Sibirien. L. polyphyllus förekommer i habitat som sträcker sig från ganska torra till våta, med måttligt sura till starkt sura jordar, och längs en gradient från mycket näringsfattiga lokaler till intermediära och näringsrika lokaler från norra till södra Europa. Arten uppvisar hög motståndskraft mot både torka och frost. I Centraleuropa har arten ett fäste i alpina slåtterängar i bergsområden, övergivna ängar och betesmarker, låg- och mellanhögt belägna slåtterängar samt tempererade snår och buskmarker. I norra Europa förekommer arten längs vägar och järnvägar samt i övergivna betesmarker och åkrar. Vi fann också viss tveksam information om L. polyphyllus i litteraturen. Detta gäller beskrivningen av spridning med rhizom; en till synes mycket långlivad fröbank; samt ett mycket stort rotdjup. Kunskap om sambanden mellan artens framtida populationsdynamik och spridning samt den pågående klimatuppvärmningen saknas. Slutligen påpekar vår översikt att det för närvarande inte finns någon evidensbaserad strategi för kostnadseffektiv hantering av L. polyphyllus, trots att den är en av de mest problematiska främmande växtarterna i Europa på grund av dess miljömässiga och socioekonomiska effekter.

The invasive herb Lupinus polyphyllus has been focus of a number of fact sheets worldwide but a comprehensive summary of the species’ taxonomy and morphology, distribution, habitat requirements, and biology has been lacking. This paper gives a thorough account of the species’ systematic position and taxonomy, highlighting the difficulties to delimit taxa, which is related to interbreeding among members of this genus. However, L. polyphyllus var. polyphyllus is apparently the taxon that has naturalized and is regionally invasive in temperatehumid climates worldwide. We also present an updated distribution map of L. polyphyllus in the native and invaded ranges, which highlights seven regions in the world where the species has been established. We show that the climatic niche of L. polyphyllus in the invaded range shifts towards higher summer precipitation and lower isothermality, probably because the invaded range includes subcontinental regions of eastern Europe and western Siberia. The habitats of L. polyphyllus range from rather dry to wet, have moderately acidic to strongly acidic soils, and the species’ indicator values across Europe suggest that it occurs along a gradient from very nutrient poor sites to intermediate to rich sites from northern to southern Europe. The species shows high resistance to both drought and frost. In Central Europe, the species has a stronghold in alpic mountain hay meadows, abandoned meadows and pastures, low and medium altitude hay meadows, anthropogenic herb stands and temperate thickets and scrubs. In northern Europe, the species occurs in anthropogenic herb stands along roads and railroads as well as in abandoned pastures and fields. We also found some doubtful information about L. polyphyllus in the literature. This refers to its description as “rhizomatous perennial” although it lacks rhizomes; an apparently very high longevity of its seeds, which may only be true under artificial conditions in an ex situ seed repository; and a very deep rooting depth, which may not represent the average rooting depth but rather an extreme value. Knowledge about the interrelationships between the species’ future population dynamics and spread and ongoing climate warming is lacking. Finally, our review points out that there is currently no evidence-based strategy for a cost-efficient management of L. polyphyllus although it is among the most problematic non-native plant species in Europe due to its environmental and socio-economic impacts