Denna rapport sammanfattar resultaten från ett omfattande forsknings och utvecklingsprojekt genomfört inom bland annat Trafikverkets BBT program och Energiforsks Betongtekniskt program kärnkraft, med syfte att utvärdera korrosionsskyddsegenskaperna hos olika reparationsbruk vid partiella betongreparationer. Bakgrunden är ett tydligt branschbehov: både Trafikverket, Statens vegvesen och kärnkraftsindustrin upplever återkommande lokala betongskador orsakade av armeringskorrosion, särskilt i miljöer med kloridexponering såsom broar, tunnlar, kajkonstruktioner och kylvattenkanaler. Otillräckliga eller felaktigt utförda partiella reparationer har visat sig leda till snabba återkommande skador, vilket exempelvis tidigare reparationer på Ölandsbron tydligt visat. Projektet har omfattat både laboratorieundersökningar och långtidsexponeringar i fält. Fokus har varit att studera olika reparationsbruks korrosionshärdighet genom både ingjutna klorider och klorider som transporterats in genom kapillärsugning. I labbtesterna användes elektrokemisk potentiostatisk metod för att bestämma tiden till initiering av gropfrätning. Resultaten visade tydliga skillnader mellan materialen. Framför allt stack ett reparationsbruk ut: Mapegrout T60, som innehåller korrosionsinhibitor. Detta bruk uppvisade mycket god korrosionsresistens och var det enda som konsekvent klarade både laboratorie- och fälttester med mycket låg korrosionshastighet. Även Weber 65 + slamma samt Weber 931 visade goda egenskaper i vissa testmoment. En viktig del av projektet var att undersöka fenomenet makrocellskorrosion, som kan uppstå i gränszonen mellan gammal kloridhaltig betong och nytt reparationsbruk. Generellt visade mätningarna att makrocellströmmarna var låga, särskilt för bruk med hög resistivitet. Mapegrout T60 hade här en tydlig fördel genom sin höga resistivitet och täta porsystem, vilket minskar risk för galvanisk korrosion. Projektet utvärderade även skyddseffekten av ingjutna offeranoder i form av ett zinknät. Resultaten visade att zinknätanodens funktion och skyddsförmåga är god förutsatt att korrekt installation säkerställs – framför allt att zinknätet ansluts till armeringen innan gjutning. Felaktig anslutning kan leda till vätgasutveckling, ökad anodförbrukning och blåsbildning. I rapportens avslutande del dokumenteras också genomförda partiella reparationer på fem verkliga objekt: Drakenbergs parkeringsgarage, Bognes färjekaj, Ölandsbron, Älvsborgsbron och Smögenbron. Här identifieras gemensamma skadeorsaker såsom tunna täckskikt, karbonatisering, kloridinträngning och bristfälliga tidigare reparationer. Erfarenheterna bekräftar vikten av korrekt materialval, tillräckligt täckande betongskikt, noggrann vattenbilning och rätt efterbehandling. Sammantaget visar projektet att materialval, resistivitet, inhibitoranvändning och korrekt installation är avgörande faktorer för långsiktigt hållbara partiella betongreparationer. Vidare forskning rekommenderas kring korrosionsinhibitorer, slagginblandade bruk och förbättrad provningsmetodik för kloridinträngning.

This report summarizes the results of an extensive research and development project carried out within inter alia the Swedish National Road Administration BBT program and Energiforsk Program Nuclear Power Concrete Technology, with the aim of evaluating the corrosion protection properties of different repair mortars in partial concrete repairs. The background is a clear industry need: both the Swedish Transport Administration, the Swedish Public Roads Administration and the nuclear power industry experience recurring local concrete damage caused by reinforcement corrosion, especially in environments with chloride exposure such as bridges, tunnels, quay structures and cooling water channels. Insufficient or incorrectly performed partial repairs have been shown to lead to rapid recurring damage, as, for example, previous repairs on the Öland Bridge have clearly shown. The project has included both laboratory investigations and long-term exposures in the field. The focus has been to study the corrosion resistance of different repair mortars by both embedded chlorides and chlorides transported in by capillary suction. In the lab tests, an electrochemical potentiostatic method was used to determine the time to initiation of pitting corrosion. The results showed clear differences between the materials. One repair mortar in particular stood out: Mapegrout T60, which contains a corrosion inhibitor. This mortar showed very good corrosion resistance and was the only one to consistently pass both laboratory and field tests with a very low corrosion rate. Weber 65 + slurry and Weber 931 also showed good properties in some test situations. An important part of the project was to investigate the phenomenon of macrocell corrosion, which can occur in the boundary zone between old chloride-containing concrete and new repair mortar. In general, the measurements showed that the macrocell currents were low, especially for mortars with high resistivity. Mapegrout T60 had a clear advantage here through its high resistivity and dense pore system, which reduces the risk of galvanic corrosion. The project also evaluated the protective effect of cast-in sacrificial anodes in the form of zinc mesh. The results showed that the zinc mesh anodes function and protective efficiency are well provided that correct installation is ensured - in particular that the zinc mesh is connected to the reinforcement before casting. Incorrect connection can lead to hydrogen gas evolution, increased anode consumption and blistering. The final part of the report also documents partial repairs carried out on five real objects: Drakenbergs parking garage, Bognes ferry quay, Ölandsbron, Älvsborgsbron and Smögenbron. Common causes of damage are identified here, such as thin cover layers, carbonation, chloride ingress and inadequate previous repairs. Experience confirms the importance of correct material selection, sufficient concrete coverage, careful water drainage and proper finishing. Overall, the project shows that material selection, resistivity, inhibitor use and correct installation are crucial factors for long-term sustainable partial concrete repairs. Further research is recommended on corrosion inhibitors, slag-cement mixture mortars and improved testing methodology for chloride penetration.