Slutrapporten är framtagen med ekonomiskt stöd från Skyltfonden, Trafikverket. Ståndpunkter, slutsatser och arbetsmetoder i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte med nödvändighet med Trafikverkets ståndpunkter, slutsatser och arbetsmetoder inom rapportens ämnesområde.

Hur trötthet mäts spelar roll för trafiksäkerheten. I det här projektet har vi undersökt om själva frågan ”Hur sömnig är du?” enligt Karolinska Sleepiness Scale (KSS) tillfälligt kan pigga upp föraren och därmed påverka hur vi tolkar både kroppens signaler och körbeteendet. Eftersom KSS ofta används som facit när trötthetsdetekteringssystem (Driver Drowsiness and Attention Warning, DDAW) utvecklas och typgodkänns inom EU:s förordning 2019/2144 om krav avseende fordonens allmänna säkerhet (General Safety Regulations, GSR), är det viktigt att skattningen inte förvränger tillståndet som mäts. Projektets övergripande mål har därför varit att kartlägga den uppiggande effekten av KSS och hur länge den sitter i.  

Data från fem körsimulatorstudier med totalt 84 deltagare och 2 701 KSS-skattningar ligger till grund för analyserna. Runt varje skattning följde vi ögonrörelser (blinkmönster), hjärtslag, hjärnaktivitet (EEG) och hur stadigt bilen hölls i körfältet (SDLP). Linjära regressionsmodeller med tre segment användes för att analysera (1) läget före frågan, (2) impulsen i frågeögonblicket och (3) återgången mot förenivån. En varaktighetsparameter τ ingick i modellen och fungerar som ett direkt mått på hur länge den uppiggande effekten sitter i.  

Resultaten visar att fysiologiska sömnighetsindikatorer reagerar snabbt vid KSS-frågan. Förändringar i blick, hjärtslag och EEG pekar på en uppiggande effekt som klingar av inom cirka 30–70 sekunder, medan körbeteendet (SDLP) påverkas längre tid, uppemot 2 minuter. Effekterna är tydligast vid hög sömnighet (KSS 7–9).   

Praktiskt innebär det att data direkt efter skattningstillfället, alltså där den uppiggande effekten är som störst, bör exkluderas när algoritmer tränas och testas mot KSS. Även proceduren för självskattning, inklusive hur försöksdeltagare tränas i att använda skalan, behöver standardiseras. Genom att förbättra hur KSS används vid datainsamling och produktvalidering kan olika detektionssystem bli mer tillförlitliga, ge färre falsklarm och i förlängningen bidra till färre trötthetsrelaterade olyckor.