Trafikverkets praxis för etablering av anslutningsnät i plan förutsätter tillgång till markerade referenspunkter för anslutning till det nationella referenssystemet. Sådana referenspunkter har traditionellt utgjorts av Lantmäteriets s.k. Rix 95-punkter som funnits fysiskt markerade i terrängen. Lantmäteriet har dock sedan flera år slutat förvalta dem. Det innebär att en metod som bygger på tillgång till dessa punkter inte är en hållbar metod över tiden.
Trafikverket har under flera års tid studerat alternativa metoder för att ansluta anslutningsnät i plan till riksnätet. En av de metoder som har undersökts baseras på virtuella referenspunkter för stommätning. Metoden innebär att i stället för att besöka och mäta över en Rix 95-punkt med en GNSS-mottagare låter man generera virtuella observationsdata i (ungefär) samma geografiska läge baserat på Swepos. För utföraren uppstår en situation som kan liknas vid att en sweposstation befinner sig i varje läge av de virtuella referenspunkterna, därav begreppet virtuella referensstationer (VRS). Med flera VRS:er, som geografiskt omsluter det aktuella området, får man en beräkningssituation som är mycket snarlik den traditionella.
Ett stort antal tidigare beräknade anslutningsnät har räknats om med VRS-metoden, varvid man i en jämförande analys har kunnat påvisa att VRS-metoden ger ett resultat som statistiskt sett inte avviker från den traditionella metoden. Sammantaget kan man uttrycka det som att VRS-metoden ger ett resultat som är lika bra som den traditionella metoden. Den har dessutom flera fördelar utifrån praktiska och ekonomiska aspekter.