Denna rapport, är framtagen med ekonomiskt bidrag från Trafikverkets skyltfond. Ståndpunkter och slutsatser i rapporten reflekterar författaren och överensstämmer inte nödvändigtvis med Trafikverkets ståndpunkter och slutsatser inom rapportens ämnesområde. 

I Sverige är cykling en av de mest populära idrotts- och motionsaktiviteterna och enligt en uppskattning från Riksidrottsförbundet cyklar cirka 2,2 miljoner människor regelbundet för motion1. Hur många personer i Sverige som utövar cykling som sport är inte exakt känt, inte heller hur stor del av den totala cyklingen som utgörs av motions- och landsvägscykling. Svenska Cykelförbundet (SCF) samlar cirka 500 cykelklubbar och totalt cirka 70 000 medlemmar. Det finns dock motions- och landsvägscyklister I Sverige som inte är medlem i en cykelklubb med tävlingsinriktning utan som tränar på egen hand, med vänner eller i en förening som inte är ansluten till SCF.  

Landsvägscyklister kan cykla betydande sträckor, där 50-60 km kan förväntas under ett träningspass på två timmar. Vid 2-3 träningspass i veckan innebär att många landsvägscyklister kommer upp i 4-6 000 km träningscykling per år och bland de som tränar mer regelbundet och som cyklar längre sträckor är årliga distanser på 8 000 – 10 000 km träningscykling per år vanliga. Enligt Sveriges nationella cykelbokslut2 cyklades 2,5 miljarder kilometer i Sverige under 2023, motsvarande runt 240 km per invånare. En aktiv landvägscyklist som tränar 2-3 gånger per vecka når den distansen redan på två veckor. Därför kan det antas att landsvägscyklister genom sin träning står för en betydande andel av trafikarbetet med cykel. Det trafikarbetet sker dessutom i huvudsak på infrastruktur som inte är anpassad för cyklister vilket innebär att landsvägscyklister bedöms vara mer exponerade för risker i trafiken än genomsnittscyklisten.  

Projektets övergripande syfte är att bidra till ökad trafiksäkerhet genom att visa på landsvägscyklingens betydelse och omfattning, identifiera möjliga insatsområden för säkerhetshöjande åtgärder och att bidra till att göra landsvägscykling som sport både säkrare och mer attraktiv. Studien har genomförts genom att insamling och analys av tidigare forskning och kunskapsunderlag , genomförande av enkätundersökning och fördjupande samtal med cyklister såväl som analys av data från mobilappen Strava som är den mest använda plattformen bland motions- och landsvägscyklister i Sverige.  

Studien uppskattar att det finns cirka 200-400 000 motions- och landsvägscyklister i Sverige och att deras totala cykeltrafikarbete utgör cirka 16-26 % av allt cykeltrafikarbete. Vidare utgörs uppskattningsvis tre fjärdedelar av all cykling utanför tätort varav ca. hälften på vägar skyltade med högst tillåtna hastighet 70 km/h. Omfattningen och att en klar majoritet av cyklingen sker på landsvägar i blandtrafik innebär att denna grupp av cyklister är relativt utsatta för risker i trafiken. Enkäten visar även att en fjärdedel av cyklisterna känner sig otrygga vid landsvägscykling där vanliga påverkande aspekter är höga hastigheter (inte minst vid omkörningar), bristande respekt i trafiken samt infrastruktur som ej är anpassad för landsvägscykling. Enkäten visar även att det finns en uttalad bild att intresset för landsvägscyklingen bland unga minskar, att det är viktigt med träningsrundor anpassade för olika behov och erfarenhetsnivå för att locka nya utövare samt att cyklister och cykelklubbar idag är aktiva i att ta ansvar för att cyklingen ska vara säker gällande bland annat cyklar och utrustning av god kvalité.