I samband med uppgradering av befintliga banor för högre axellaster, tåghastigheter eller ökad trafikmängd är det viktigt att ta hänsyn till de ökningar av deformationer som kan erhållas i banunderbyggnaden, som kan orsaka spårlägesfel och ökat underhåll. I samband med spårbyten på sträckor där endast marginella förändringar planeras är det också viktigt att analysera de delar av sträckan där det är onormalt mycket spårunderhåll under rådande förhållanden. Inom den tyska och österrikiska järnvägen är målsättningen att spårunderhåll efter en banunderbyggnadsrenoveringsåtgärd i samband med spårbyte inte ska behöva utföras med tätare intervall än 5 – 10 år.

I vägledningen Projektering och utförande av bärighetsförbättring av järnväg (Trafikverket, 2021a) redovisas rekommendationer för hur undersökning och projektering bör utföras som underlag för banunderbyggnadsrenovering. I vägledningen redovisas praktiska rekommendationer avseende tjocklek och kvalitet på befintligt jordmaterial ned till 2 m under rälsens underkant, observation av vatteninnehåll i den övre delen av bankroppen och avvattning vid sidan av bankroppen. Även analys av andra indata som underlag för analys av åtgärder beskrivs, exempelvis analys av spårunderhåll, spårlägesfel och resultat från rälsnedböjningsmätningar. I skriften föreslås riktvärden för rälsnedböjning i en enstaka punkt och rälsnedböjningsförändring per spårmeter. I dagsläget saknas dock erfarenheter från uppföljningar av tillämpning av riktvärdena och det saknas också möjligheter att använda mätresultaten för ytterligare beräkningar och analyser.