Flera trafikslag konkurrerar om infrastrukturen på och över Göta älv. Sjöfarten, järnvägen och vägtrafiken är alla beroende av ett tillgängligt transportsystem, vilket kan leda till intressekonflikter mellan de olika aktörerna. I framtiden bedöms trafikvolymen både på och över älven öka. Det kommer dessutom att krävas fler broöppningar än idag på grund av att Götaälvbron planeras att ersättas med en lägre bro – ”Nya Hisingsbron”. Sammantaget riskerar därmed intressekonflikterna mellan de olika trafikslagen växa sig allt större, med långa väntetider och förseningar som följd. Planeringsprocessen för järnvägstrafiken, som är mer reglerad och styrd än övriga trafikslag, startar nära två år i förväg. Passagemöjligheter för sjöfarten villkoras ytterst av denna planering. Idag fångas sjöfartens behov av broöppningar inte systematiskt in i processen. Dessutom sker ingen samordnad proaktiv trafikstyrning mellan järnväg och sjöfart. Trafikverket styr järnvägen via sina trafikcentraler medan sjöfartsverket övervakar fartygen som rör sig i älven via främst Kanalcentralen i Trollhättan. Vidare ges ingen förhandsinformation till övriga trafikanter som berörs av broöppningarna. I samverkan med Sjöfartsverket och Göteborgs stad har Trafikverket tagit fram ett förslag på en övergripande process som säkerställer en högre grad av förutsägbarhet i trafiksystemet kring Göta älv, där samtliga trafikslag ges möjlighet att planera sin resa utifrån kända förutsättningar. Processen ger också förutsättningar att fatta beslut om broöppningar utifrån ett transportslagsövergripande perspektiv, där även sjöfarten ingår. Genom att lyfta beslutsfattandet till en taktisk nivå skapas förutsättningar för tydliga prioriteringar, för ökad framförhållning och för en bättre hantering vid trafikstörningar. Dessa vinster uppnås genom att redan i den långsiktiga järnvägsplaneringen möjliggöra en broöppning i timmen (exklusive vid högtrafik) för handelsfartyg och övrig nyttotrafik. För att tillgodose fritidsbåtstrafikens behov, som har sin högsäsong under sommarmånaderna, behöver en anpassad lösning tas fram i ett fortsatt utvecklingsarbete. Processen vilar på ett ”ge och ta” förhållande mellan järnväg och sjöfart. Om sjöfartens behov av broöppningar ska synliggöras i tågplanen, och därmed låsa upp kapacitet för järnvägen, kräver detta en motprestation från sjöfarten. Denna består i att så tidigt som möjligt tala om vilka förplanerade broöppningar som inte kommer att behövas respektive vilka som kommer att behövas. Detta förutsätter i sin tur att IT-lösningar tas fram som kan generera ett planeringsunderlag avseende sjöfarten som uppfyller/närmar sig de informationskrav processen ställer. Detta är en central utmaning som ett fortsatt arbete behöver adressera.