När inte järnvägskapaciteten räcker till för alla tågoperatörers önskemål ska Trafikverket enligt järnvägslagen fördela kapacitet till olika operatörer på ett samhällsekonomiskt effektivt sätt. För att utföra detta använder Trafikverket s k prioriteringskriterier. Vi diskuterar vi först ett antal problem med dessa, för att sedan argumentera att det i praktiken är omöjligt för Trafikverket att göra en samhällsekonomiskt effektiv prioritering mellan olika typer av kommersiell trafik och mellan kommersiell och offentligt beslutad trafik (såsom pendeltåg), eftersom väsentlig information om den kommersiella trafiken som t ex trafikvolymer, priser och vinster är okända för Trafikverket. Vi föreslår i stället en princip för kapacitetstilldelning där offentligt beslutad trafik värderas samhällsekonomiskt, medan kommersiell trafik (såväl som gods) tilldelas kapacitet med hjälp av olika typer av marknadsmekanismer såsom auktioner eller dynamisk prissättning.