Genomgången av Trafikverkets styrdokument visar att det förekommer en mängd varierande typer av styrning och implementeringar, vilande på vitt skilda logiker. Med kvantitet avses mängden implementeringar, och både styrdokumenten och fokusgruppsintervjuerna indikerar att det är en mycket stor mängd implementeringar som förutsätts i Trafikverkets organisation. I genomgången av Trafikverkets styrdokument framträder vid en närmre genomläsning tre olika kategorier av implementering, som vilar på tre olika implementeringslogiker. Den första kategorin utgörs av implementering av regler. Den andra kategorin som framträder i Trafikverkets styrdokument är implementering av mål och resultat. Den tredje kategorin av implementering inom Trafikverket som vi har kunnat identifiera i styrdokument och under fokusgrupperna är implementering av värden och visioner. Kategoriseringen av implementering inom Trafikverket kan också göras utifrån hur tvingande de olika kategorierna av implementering är. Dessa olika typer av styrning varierar inte bara utifrån hur pass tvingande de är. I litteraturen om styrning och styrmedel diskuteras styrning och styrmedel utifrån vilka antaganden om beteenden de vilar på. Det mest påtagliga problemet när styrning som grundas i olika antaganden om beteenden används tillsammans är att dessa kan komma i konflikt med varandra. Styrning med hjälp av regler innebär en implementeringslogik, medan styrning med hjälp av resultat och mål förutsätter en annan, och styrning med hjälp av kultur och värden en tredje. Till dessa implementeringslogiker kan även läggs en fjärde, där agenten förutsätts agera professionellt. Som en följd av att det inom Trafikverket finns tre (eller fyra) olika implementeringslogiker så finns det också tre olika sätt som agenterna kan agera på, och som alla uppfattas som legitima. Problemet är dock att agerande i enlighet med en implementeringslogik kan stå i motsättning till en annan. En effekt av flera, sinsemellan motstridiga, implementeringslogiker är att det skapas en otydlighet kring vilket agerande som är lämpligt och kring hur agenterna ska agera. Genomgången indikerar att Trafikverket brottas med en mängd olika system för styrning och därmed logiker för implementering. Till det läggs en stor tilltro till rationalitet: det gäller både individens handlande och styrsystemens förmåga. Mängden styrimpulser och deras olikhet som möter medarbetare framstår som omfattande. Att dessa sedan förväntas leda till vissa resultat och också samlat, trots stor heterogenitet, ge hög måluppfyllelse, kan vara en svårighet som inte bara chefer och beslutsfattare brottas med, utan också naturligtvis medarbetare och externa aktörer. Det är inte ovanligt i stora, offentliga verksamheter, och studier visar att det mycket oftare tillkommer styrprinciper och – modeller än det plockas bort, vilket skapar trängsel inom styrkedjan och inte alltid resulterar i större överensstämmelse med fattade beslut. Detta har kommit att kallas överstyrning eller överdos av styrning. Enligt en gängse föreställning ska styrsystem och administrativa strukturer (stödsystem) vara ett stöd för kärnverksamheten, det vill säga myndighetens huvuduppgift. Kritiska granskningar av hur det går till i organisationer och myndigheter påvisar ofta att det inte är så enkelt. Inte minst under senare år när olika komponenter av det som kallas NPM har studerats (mål- och resultatstyrning, renodling i formella organisationer, den växande dokumentationen osv) har det framförts att nya styrsystem snarare hindrar än främjar det som organisationen/myndigheten huvudsakligen ska göra. Mot den bakgrunden och sett utifrån den tidigare implementationsforskningens resultat framstår det som underligt att det faktiskt fungerar så bra som det gör inom en myndighet.