Denna rapport utgör en sammanfattande kunskapsöversikt av styrmedel för ökad andel kollektivtrafik av det motoriserade resandet. Den baseras på svenska och internationella studier. Rapporten visar att det finns omfattande kunskap om vad som karakteriserar attraktiv kollektivtrafik. Däremot finns det relativt få studier som analyserar effekter av styrmedel för överflyttning från bil- till kollektivtrafik. Det är ofta svårt att utläsa entydiga effekter av enskilda styrmedel. En viktig orsak är att styrmedlen sällan genomförs separat, utan som en del av en större uppsättning av styrmedel och åtgärder. Prissättning och utbud av bilparkering liksom omfördelning av befintligt vägutrymme från bil- till kollektivtrafik framstår som exempel på enskilda styrmedel med god potential. En central slutsats är emellertid att inget enskilt styrmedel automatiskt leder till effekter i form av väsentligt ökad kollektivtrafikandel. Istället framstår paket med samverkande styrmedel och åtgärder, inom och utanför kollektivtrafiken, som betydelsefulla. Styrmedel kan dels ha direkt effekt för ökad kollektivtrafikandel genom att förbättra kollektivtrafikens attraktivitet. Dels kan de ha indirekt påverkan genom att göra biltrafiken mindre konkurrenskraftig gentemot kollektivtrafiken. Det räcker därför inte att se på kollektivtrafiken som en isolerad företeelse. Vid val, design och implementering av styrmedel behöver transportsystemet och samhällsplaneringen betraktas i ett helhetsperspektiv. En framgångsrik ansats är att kombinera styrmedel av ”morot- och piska”-karaktär. En sådan kombination framstår i litteraturen som mer effektiv för ökad kollektivtrafikandel än att enbart göra förbättringar av kollektivtrafiken - möjligen också mer effektiv än att enbart införa styrmedel för att minska biltrafik. Trängselskatten i Stockholm är ett exempel på kombinerade åtgärder. Ökad kunskap krävs om hur åtgärdspaket bör utformas: dels när det gäller effekter och potential, dels när det gäller processer för att förbereda, besluta om och genomföra styrmedelspaket. Förståelse krävs för hur de olika delarna av det motoriserade resandet hänger samman och påverkar varandra. Det handlar om att beakta vilka faktorer som påverkar kollektivtrafikens och biltrafikens attraktivitet, för att utifrån en given lokal, regional eller nationell kontext kunna välja styrmedel eller paket av styrmedel och åtgärder som ökar kollektivtrafikandelen. Samverkan mellan aktörer på olika planeringsnivåer – lokal/kommunal, regional och nationell - framstår som viktigt för att samhällsplaneringen ska främja en attraktiv kollektivtrafik. Det förekommer dock bara enstaka kvantitativa analyser i litteraturen av effekter och potential av hur sådan samverkan bidrar till ökad kollektivtrafikandel. Mer forskning och utvärdering behövs. Som ett led i att erhålla mer kunskap om integrerade ansatser med styrmedel och åtgärder föreslås att i ett fortsatt arbete studera städer som varit framgångsrika i att styra mot och bibehålla en hög kollektivtrafikandel. En annan aspekt som behöver studeras närmare är hinder och möjligheter för införande av styrmedel som har kända positiva effekter för att öka kollektivtrafikandelen.