Denna delrapport är den första från projektet Rening av näringsämnen i överskottsvatten i infrastrukturentreprenader som utförs av RISE på uppdrag av Trafikverket. Syftet med projektet är att bidra till utvecklingen av en behandlingsteknik för att minska kväveinnehållet i kväverikt processvatten hos Trafikverkets infrastrukturentreprenader. De specifika målen för projektet är att: (1) sammanställa kunskap om möjliga behandlingstekniker, (2) identifiera de mest lämpliga teknikerna för att vidare undersöka i labbförsök, samt utifrån labbförsöken, (3) identifiera en lämplig behandlingsteknik för utvärdering i pilotskala. I denna rapport presenteras den inledande litteraturstudien som har genomförts i projektet, samt de behandlingstekniker som har identifierats som mest lovande för vidare labbförsök. Syftet med litteraturstudien är att identifiera lovande tekniker och metoder för att rena kväve från överskottsvatten vid byggentreprenader. En extensiv sökning av vetenskaplig litteratur med flera nyckeltermer för tekniker för rening av kväve i vatten med liknande karaktär och systematisk genomgång av identifierade studier gjordes för att kartlägga potentiella tekniker. Utöver sökningar inom vetenskapliga databaser och tidskrifter gjordes även sökningar i databaser med examensarbeten, myndigheter och hemsidor. För en fördjupad förståelse för varje identifierad teknik gjordes riktade sökningar för kompletterande material. De identifierade teknikerna kategoriserades i 15 generella kategorier: biologisk nitrifikation/denitrifikation, aerobt granulärt slam, Anammox/deammonifikation, mikroalger, adsorption, jonbyte, ammoniakstrippning, membranfiltrering, elektrokemisk oxidation och reduktion, mikrobiella bränsleceller och elektrolysceller, samt kemiska metoder. Trots att sökningarna innehöll nyckelord för att identifiera byggprocessvatten och annat processvatten från infrastrukturentreprenader, återfanns ingen sådan studie i kartläggningen. Däremot återfinns en handfull studier på vatten från gruvverksamhet, en del av dessa från Sverige. För att välja ut de mest lovande teknikerna användes en poängsättningsmodell med skall-krav samt bör-krav som formulerades tillsammans med intressenter vid en workshop. Poängsättningsmodellen identifierade ammoniakstrippning, adsorption och elektrokemisk rening som de tre mest lovande teknikerna. Dessa tekniker har fördelar jämtemot biologiska metoder då de inte är lika beroende av temperatur, klarar varierande förhållanden bättre, samt att uppstartstiderna är kortare och att processerna överlag är mindre känsliga. Då biologisk kväverening är den vanligaste metoden som används för att rena vatten förorenat med kväve, samt att höga reningsgrader kan uppnås under goda förhållanden gör att det är en intressant metod att studera vidare i labbförsök, trots att den inte är bland de tre metoder som fick högst poäng i urvalsprocessen. Förutom biologisk kväverening bedöms ammoniakstrippning, adsorption och elektrokemisk rening som de mest intressanta att studera vidare.