Sampers är det nationella modellsystemet för att analysera persontransporter i Sverige och används vid trafikslagsövergripande analyser (Trafikverket 2018). Sampers består av två hittills separata modeller – en för regionala resor och en för långväga resor över 100 km. Regionala och långväga modellerna har olika ingående färdmedel (cykel och gång finns inte i långväga och flyg finns inte i regionala modellen), olika zonsystem, olika ingående ärenden etcetera. Att på detta sätt ta fram separata modeller för regionala och långväga resor är vanligt och görs t. ex. även i Norge och Storbritannien. I modeller så som Sampers där resor delas in i två segment – regionala och långväga – kommer frågan upp hur anslutningsresor till långväga resor bör hanteras. I Sampers långväga modell ingår val av huvudfärdmedel – bil, långväga buss, flyg eller tåg. Dessa färdmedel läggs ut på olika nät i modellen och det är därmed inte möjligt att byta mellan t. ex. buss och tåg. Byte mellan två tåg går dock bra i modellen. Detta verkar dock inte vara ett stort problem givet att en deskriptiv analys av den senaste resvaneundersökningen (2011-2016) visar att endast för 2% av långväga resorna används mer än ett färdmedel per delresa. I dagsläget använder Sampers modell för långväga persontransporter avstånd till vald terminal som enda attribut som beskriver anslutningsresan i färdmedels- och destinationsvalet, medan nätverksutläggningen använder en låg hastighet (6 km/h) på anslutningsnätet för att närmsta terminal ska väljas i de allra flesta fall. Det finns ingen monetär kostnad kopplad till anslutningsresan i dagens Sampers. Anslutningsresan till första terminal och från sista terminal utgör dock i verkligheten ofta en stor del av hela reskostnaden och restiden, framförallt för flyg. För flyg utgör anslutningsresedelen ca 30–50 % av den monetära reskostnaden1 medan den för tåg utgör mindre än 10 %. Att få en bättre modellering av anslutningsresande i Sampers vore önskvärt av flera anledningar, vilket beskrivs i rapporten.