Denna rapport har tagits fram för att utgöra underlag till Trafikverkets svar på regeringens uppdrag att fram ett inriktningsunderlag för transportinfrastrukturen för perioden 2018-2029. Luftfartens utveckling mot 2030 Marknadstrend Sverige är ett glesbefolkat land med stora avstånd. Det ligger i sin natur att luftfartens främsta bidrag i transportsystemet är att kunna transportera passagerare och frakt snabbt och över långa distanser.. Detta kommer inte att förändras under inriktningsperioden. Tillgång till välfungerande flygförbindelser är viktiga för en grundläggande tillgänglighet till områden där alternativa transportsätt med realistiska restider saknas. De större passagerarvolymerna i Sverige koncentreras i viss mån till storstäderna i södra halvan av landet och till större kuststäder i norra halvan av landet. Detta följer den allmänna urbanisering som skett och bedöms komma att fortsätta ske i stora delar av landet. Passagerarvolymerna bedöms även vara fortsatt stabila för huvuddelen av de mindre regionala flygplatserna, beroende på deras geografiska position. Utrikesresandet har under flera år stått för hela tillväxten i resandet till och från svenska flygplatser. Sedan 1990 har utrikestrafiken vuxit med nära 300 %, inte minst beroende på en radikal förändring av flygmarknaden i slutet av 90-talet då det s.k. lågprisflyget slog igenom. Prognosen framåt visar att det även fortsättningsvis är utrikesresandet som kommer att stå för den dominerande volymtillväxten. Det är främst privatresandet som driver tillväxten. Kapacitetsutmaningar Under lång tid framöver förväntas det inte ske några större förändringar i den svenska transportinfrastrukturen på ett sådant sätt att det drastiskt kommer att förändra resmönstren mellan trafikslagen. Att fler flygplatser kommer få järnvägsanslutningar, Göteborg Landvetter och Stockholm Skavsta, ändrar inte på det förhållandet, snarare ökar intermodaliteten passagerare att ta flyget när det är effektivast och vice versa för väg och spårväg. Klimatutmaningen Inrikesflygets klimatpåverkan är i stort sett oförändrad (liksom trafikvolymen) sedan 1990 och står för mindre ca 1 % av de svenska koldioxidutsläppen. Utrikesflyget, som tredubblats under samma tid står för ca 4 % av de svenska utsläppen av växthusgaser. Sammanlagt står flyget för ca 5 % av de svenska utsläppen av växthusgaser. Trots energi- klimateffektiviseringar innebär det ökade flygresandet högre utsläpp; Det råder ingen osäkerhet om att flygets betydelse för regional och global tillgänglighet innebär en större miljöpåverkan, vilket behöver hanteras av marknaden antingen genom styrmedel eller genom innovativa marknadsåtgärder.