Det finns ett behov av kunskap om hur cyklister ska hanteras i byggskeden för minskad olycksrisk och ökad tillgänglighet. Det här projektet har syftat till att ge underlag till kravställning för dimensionering och användning av tillfälliga trafikanordningar anpassade för cyklister och till styrdokument, rådgivande riktlinjer och utbildning kring hur cyklister ska hanteras i byggskeden. Förutom olycksanalyser och litteraturstudier har tre olika empiriska studier genomförts i projektet: ett 50-tal simulerade cykelkrascher i VTI:s krocksäkerhetslaboratorium med olika vägutrustningar i olika inkörningsvinklar; studier med rekryterade cyklister på VTI:s cykeltestbana där olika bredder på passager och hastighetsdämpande åtgärder utvärderats och i verklig trafikmiljö, där synbarhet och tydlighet studerats genom att variera vägmärkens storlek och placering. Resultaten visar att sedan 2016 har fler än 200 cyklister skadats i byggskeden, varav 40 skadats allvarligt – 9 av 10 i en singelolycka. Vid höga cykelflöden och trånga passager bidrar vägarbeten till ökad komplexitet och en förhöjd frekvens av kollisionsolyckor. Förbiledning är att föredra framför omledning och de bör vara självförklarande och minst 2,5 meter breda med jämnt och rent underlag. Mängden vägutrustning bör minimeras det tar utrymme, uppmärksamhet och kan skada cyklister. Barriärer som ska förhindra att en cyklist faller ner i ett schakt behöver vara 1,4 meter höga eller utrustade med energiupptagande ”fångstnät”. Genom att konsekvent använda vägmärken i storlek ”mycket liten” och rätt vägmärken med rätt budskap skapas en tydlighet som gör det lättare för cyklister att göra rätt. 

Increased knowledge is needed on how to handle cyclists in work zones to reduce the risk of crashesand increase accessibility. This project has aimed to provide a basis for requirements on the design and use of temporary traffic control devices adapted for cyclists and for regulations, guidelines and education regarding the handling of cyclists in work zones. In addition to accident analyses and literature reviews, three different empirical studies have been carried out: about 50 simulated single bicycle crashes in the VTI crash safety laboratory with different road equipment at different crashangles; studies with recruited cyclists on the VTI cycle test track where different widths of passages and speed-reducing measures were evaluated, and in a real traffic environment, where visibility and clarity were studied by varying the size and location of road signs. The results show that since 2016, more than 200 cyclists have been injured at road works, of which 40 were seriously injured – 9 out of 10 in a single bicycle crash. With high bicycle flows and narrow passages, road works contribute to increased complexity and an increased frequency of collisions. Temporary access routes for cyclists within the construction zone are preferable to longer detours around the construction site, and they should be self-explanatory and at least 2.5 meters wide with an even and clean surface. The amount of road equipment should be minimized as it takes up space, attention and can injure cyclists. Barriers to prevent a cyclist from falling into a shaft need to be 1.4 meters high or equipped with energy-absorbing “catch nets”. By consistently using small sized and correct road signs with the correctmessage, clarity is created that makes it easier for cyclists to follow the rules and “behave correctly”. 

Idag finns uttalade mål om att andelen cykelresor ska öka och att det särskilt i tätort är angeläget att ställa om till ökat aktivt resande. Samtidigt är trafikmiljön främst byggd för biltrafik, vilket också yttrar sig i att utformningen ställer högre krav på cyklandes uppmärksamhet än på fordonsförares. En möjlighet till att åtgärda detta skulle kunna vara att flytta cykeltrafiken till mitten av körbanan i vissa tätortsmiljöer. Utöver målet att skapa ”lika villkor” mellan trafikantgrupperna ur ett uppmärksamhetsperspektiv kan detta också påverka cykelns position i trafikanthierarkin. Förslaget är ett steg i riktning mot integration av trafik istället för den idag rådande trenden mot separation. 

För att undersöka potentialen, erfarenheter och möjliga konsekvenser genomfördes dels en omvärldsanalys, dels diskussioner i sju fokusgrupper med olika intressegrupper. Konceptet ”cykelgata” finns med olika utformningar i ett antal länder. Här är lärdomen att det krävs större cykelflöden för att cykelgatan ska fungera, men det finns inga entydiga resultat på vilken utformning som är mest lämplig. Hur cykelgator uppfattas idag är också beroende av vilken typ av cyklist och cykelresa det gäller. Detta kom även fram i diskussionerna i fokusgrupperna. Man var i stort sett överens om att bilen idag har en dominerande roll, och man var teoretiskt positivt till förslaget att ha cykeltrafik i mitten av körbanan, men det identifierades ett antal praktiska samt upplevda problem och hinder. 

Sannolikt är inte en enskild åtgärd tillräcklig för att öka andelen resor som genomförs med cykel. I samverkan med andra åtgärder kan det dock bidra till att lyfta cykelns status som transportmedel. 

There are explicit goals to increase the modal share of bicycle trips and to promote a modal shift to active transport especially in urban areas. At the same time today’s transport system is mainly built for cars. One of the consequences is that in the same environment attentional demands on cyclists are higher than on drivers of motor vehicles. This could be remedied by relocating bicycle traffic to the centre of the lane in certain urban environments. In addition to creating equality between road user groups with respect to attentional demands this measure can strengthen the position of the bicycle in the hierarchy of road users. It would entail a step towards traffic integration, braking today’s trend to separate motor vehicles from other traffic. 

To analyse potential benefits and drawbacks, international solutions and experiences were investigated and seven focus group discussions with different stakeholders were conducted. The concept “bicycle boulevard” exists in several countries and comes in different shapes. For the concept to work the share of cyclists needs to be high, but no clear-cut recommendations regarding the most adequate design can be given. How bicycle boulevards are experienced also depends on the cyclist and the purpose of the trip. This emerged in the focus group discussions, too. There was a general agreement that the car is the dominant transport mode today. While it was seen as positive in principle to relocate bicycle traffic to the centre of the lane, a number of practical and psychological obstacles were identified. 

It is unlikely that a single measure will be successful in increasing the share of bicycle trips. However, in combination with other provisions, the suggested physical relocation of biycle traffic may strengthen the status of the bicycle as mode of transport.