Syftet med denna rapport är att redovisa resultat och slutsatser från en enkätstudie med intressenter inom prognosmodeller för långväga resande (resande över 100 km) som genomfördes i september 2023.

Många enkätsvar är i linje med att en framtida modell behövs för att göra ungefär samma saker som idag, att den nuvarande modellen har brister, och att bra data att skatta modellen är svåra att få tag på. Mer intressant är förslag på förändringar i modellen eller dess användning. En sådan är hur vi ska definiera en långväga resa. Det finns andra, alternativa definitioner än ”längre än tio mil” som har mer med resans ärende, start- och målpunkt eller andra egenskaper att göra.

Det finns två kommentarer, i synnerhet, med potential att påverka modellansatsen. Den första är att en prognos för ett vardags- eller årsmedeldygn inte nödvändigtvis är det mest intressanta. På vissa ställen är årsvariationen stor och dimensionerande, till exempel för turismresor, medan på andra kan dygns- och veckovariation vara viktig att förstå.

Målbaserade scenarier och backcasting nämns också. En annan typ av modell än dagens Sampers skulle kunna bidra på ett bättre sätt till att hitta lämpliga åtgärder och hjälpa till med att hitta lösningar på problem snarare än att fokusera på att räkna på effekterna av åtgärderna. Det stora arbetet är att underhålla indata och framtidsscenarier av nätverk och markanvändning. Vi skulle kunna verka för att ha en gemensam bas av indata, lämpligen också öppen för extern forskning och utveckling, som sedan kan användas till olika modeller beroende på vilken fråga som ställs.

När det gäller kompetens tolkar vi intervjusvaren som att den behöver stärkas både bland användare så att resultaten kan genereras och tolkas med förståelse av orsakssamband, och bland modellutvecklare. Samtidigt upplever en del respondenter att systemet är tungarbetat och det används i praktiken mest för ett relativt fåtal scenarioanalyser. Ibland skulle det nog vara mer användbart med ett prognosverktyg att testa idéer eller alternativa åtgärder i ett tidigt skede. Det finns också svar som antyder en efterfrågan på en modell som kan bidra tydligare till problemlösning och målstyrning. Dagens mer prognosinriktade modellansats kan användas till sådant, men inte på ett naturligt sätt.

Vår slutsats av intervjustudien är att den har gett oss insikter om användarnas uppfattningar och behov. För att utveckla framtidens prognosmetodik behöver vi komplettera med kunskap om nya metoder och dess egenskaper i en litteraturstudie.

The aim of this report is to report results and conclusions from a survey study with stakeholders within forecast models for long-distance travel (travel over 100 km) that was carried out in September 2023.

Many survey responses are in line with the fact that a future model is needed to do roughly the same things as today, that the current model has flaws, and that good data to estimate the model is hard to come by. More interesting are suggestions for changes to the model or its use. One such is how we should define a long-distance trip. There are other, alternative definitions than "further than one hundred kilometres" that have more to do with the purpose of the journey, the origin and destination point or other characteristics.

There are two comments, in particular, with the potential to influence the model approach. The first is that a forecast for a weekday or annual average day is not necessarily the most interesting. In some places, the annual variation is large and dimensioning, for example for tourism trips, while in others understanding the daily and weekly variation can be important.

Target-based scenarios and back casting are also mentioned. A different type of model than today's Sampers could contribute in a better way to finding appropriate measures and helping to find solutions to problems rather than focusing on calculating the effects of the measures. The major work is to maintain input data and future scenarios of network and land use. We could work to have a common base of input data, preferably also open to external research and development, which can then be used for different models depending on the question being asked.

In terms of competence, we interpret the interview responses as needing to be strengthened both among users so that the results can be generated and interpreted with an understanding of causal relationships, and among model developers. At the same time, some respondents feel that the system is heavy-duty and that it is used in practice mostly for a relatively few scenario analyses. Sometimes it would probably be more useful to use a forecasting tool to test ideas or alternative actions at an early stage. There are also answers that suggest a demand for a model that can contribute more clearly to problem solving and goal management. Today's more forecast-oriented model approach can be used for such, but not in a natural way.

Our conclusion from the interview study is that it has given us insights into users' perceptions and needs. To develop future forecasting methodology, we need to supplement with knowledge of new methods and their characteristics in a literature study.

Sweden's transport system faces big challenges when it comes to meeting the needs of private individuals and businesses for efficient travel and transport and at the same time drastically reducing climate-affecting emissions. One area that has been identified as important for reducing emissions is shifting long-distance travel from air and road to rail. In order to be able to evaluate the effects of, and the effectiveness of, various measures, for example capacity increases in the railway network, accurate forecast models and effect relationships are required.

The Swedish Transport Administration (Trafikverket) writes in the report Fördjupade beskrivningar av angelägen forskning och innovation för åren 2022-2027 (Trafikverket, 2021a): “Long-term planning is important to develop and maintain in order for the transport system to be able to develop and contribute to the societal development. The Swedish Transport Administration produces a basis for the direction and action planning (inriktnings- och åtgärdsplaneringen), which is the main instrument for this purpose. […] At the same time, in the long term there are uncertainties about the development of society in general and the development and use of the transport system. Methods and tools for analyzing different possible futures based on goal and market analysis therefore need to be further developed.” The report mentions, among other things, the development of input data and statistics for forecasts and socio-economic calculations, as well as impact assumptions for scenarios and analyzes of new phenomena.

In the memo ”Analyser för stora järnvägsobjekt - brister och utvecklingsbehov” (Trafikverket, 2021b), the development needs are described as particularly large for large railway investments, as they dominate the budget for investments in the national plan. Areas that are singled out are data collection and analysis for validation of effects, method and model development in the short and long term of effects, as well as method development within traffic assumptions.

Syftet med projektet och rapporten är att analysera den teknisk-ekonomiska utvecklingen av höghastighetståg i världen. Höghastighetståg är tåg med en största tillåten hastighet på 250 km/h eller mer och de trafikerar i regel nya stambanor. Vidare har trafikeringskostnader för höghastighetståg i Sverige beräknats, som fördjupning av tidigare underlag (Fröidh och Berg, 2019) vilket är implementerat i ASEK 7.0. I detta arbete är siktet inställt på implementering i ASEK 8 och prisnivån 2019 års. För elpriserna har en prognos med 50 % reellt ökade elpriser år 2045 använts.

Den tekniska utvecklingen av tåg i allmänhet går mot lättare tågsätt och flera sittplatser per längdmeter. Båda faktorerna har betydelse för ekonomin i tågtrafiken. Särskilt för höghastighetståg är också hög effekt en förutsättning för korta restider. Energiförbrukningen är högre än för långsamma tåg men fortfarande lägre än för alla alternativa färdmedel och motsvarar för höghastighetståg 9-13 % av de totala trafikeringskostnaderna. De direkta trafikeringskostnadernas elasticitet med avseende på energipriset beräknas till 0,07 för snabbtåg och 0,12 för höghastighetståg.

Korglutande tåg eller snabbtåg är intressanta för att reducera restiderna på kurvigare sträckor. Snabbtågen medför större hastighetsskillnader jämfört med andra, långsammare tåg vilket dock leder till sämre kapacitetsutnyttjande vid blandad trafik. Det kan i sin tur medföra att det skulle behövas ny spårkapacitet, alternativt förlänga restiderna vilket dock inte är attraktivt för resenärerna.

Ett alternativ för att kunna höja medelhastigheterna även på höghastighetsbanor är en begränsad korglutning enligt exempel från japanska höghastighetståg. Genom en aktiv men ganska liten korglutning på höghastighetstågen kan hastigheterna höjas marginellt. Samma teknik i kombination med gynnsamt vikt/effektförhållande skulle kunna användas på framtida höghastighetståg i Sverige och medge att banorna framför allt nära större stationer kan få en lägre men kostnadsbesparande geometrisk standard utan att lika mycket restid förbrukas av hastighetsnedsättningar. Men det kräver en samplanering av bana, tåg och trafik för att hitta en optimal kombination, något som är svårt vid en avreglerad, öppen marknad.

Modelländringar, prisförändringar mellan 2017 och 2019 och mindre justeringar i typen för höghastighetståg har genomförts sedan den tidigare modellversionen med 2017 års priser publicerades (Fröidh och Berg, 2019). Det innebär att det totala trafikeringskostnaderna vid prognosåret 2045 har ökat med 5-6 % i denna modellversion i 2019 års priser beroende på typtåg.

Syftet med förstudien är att beskriva hur en formel för effektsamband mellan underhåll och merförsening för järnvägsinfrastruktur kan byggas upp, samt inventera vilka data en sådan formel behöver och vilka av dessa data som finns tillgängliga i Trafikverkets databaser.

The Green Train (in Swedish ‖Gröna Tåget‖) is a high-speed train concept, that is economical, environmentally friendly and attractive to travellers. It is suited to specific Nordic conditions with a harsh winter climate, often varying demand and mixed passenger and freight operations on non-perfect track. The main proposal is a train for speeds up to 250 km/h equipped with carbody tilt for short travelling times on electrified mainlines. The concept is intended to be a flexible platform for long-distance and fast regional passenger trains, interoperable in Scandinavia, i.e. Denmark, Norway and Sweden.

The Gröna Tåget programme delivers a collection of ideas, proposals and technical solutions for rail operators, infrastructure managers and industry. This is part A of the final report, dealing with market, economy and service aspects, with an emphasis on the areas where research has been done within the Gröna Tåget research and development programme.

Passenger valuations and economy in train traffic exposed to competition are controlling factors in the design of the train concept. One important measure to achieve better economy in the train traffic with 15% lower total costs and the possibility to reduce fares is to use wide-bodied trains that can accommodate more seats with good comfort. Travel on some studied routes in Sweden may increase by 30% compared to today’sexpress trains through shorter travelling times, lower fares and more direct connections, which are possible with shorter, flexible trainsets.

Gröna Tåget will be designed to give good punctuality even during peak load periods. Doors, interior design, luggage handling and vestibules with lifts for disabled travellers must be dimensioned for full trains. A well-considered design reduces dwell times and delays.

Capacity utilisation on the lines increases with greater speed differences between express trains and slower trains in mixed traffic. Punctual stops and skip-stop operation for regional trains are a few of the measures that compensate for the increase in capacity utilisation and reduce disruptions.

På Västkustbanan mellan Göteborg och Malmö–Köpenhamn har Öresundståg och SJ kört tågtrafik som konkurrerar om de interregionala resenärerna (resor längre än 100 km). Sedan Öresundståg fick egen trafikeringsrätt 2009 har antalet tågavgångar ökat med 50 % och det interregionala resandet med 40 %. Tågtrafiken har vunnit marknadsandelar från långväga buss och flyg, och SJ:s nya Intercitytåg vann också inledningsvis resenärer från Öresundstågen.

Resenärerna har med de två operatörerna segmenterats så att Öresundståg främst attraherar de som värderar högre turtäthet och lägre pris, medan SJ vinner de resenärer som värderar restid, komfort och servering ombord högre. SJ:s mer etablerade varumärke värderas också högre av de flesta resenärer, liksom X 2000-tågen värderas högre än Öresundstågen.

Fördelning av tåglägen har skett smidigt i tågplaneprocessen och de konflikter som uppstår har lösts under samordningsfasen. SJ har dock från april 2012 ställt in sin fjärrtågstrafik på Västkustbanan på grund av dålig ekonomi, och till det bidrar också brist på lämpliga fordon och för långa restider i förhållande till bilkörning på den parallella motorvägen.

On the West Coast Line between Gothenburg and Malmö–Copenhagen, Öresund trains (Öresundståg) and SJ have operated traffic that competes for interregional travellers (journeys longer than 100 km). Since Öresund trains was granted its own traffic operation rights in 2009, the number of departures have increased by 50% and interregional travel by 40%. Train traffic has taken market shares from long-distance coach and air travel and SJ’s new Intercity trains also won over travellers from the Öresund trains to begin with.

With the two operators, travellers have been segmented in such a way that Öresund trains primarily attracts those who value higher frequency of service and lower fares, while SJ takes those customers who value journey time, comfort and on-board service higher. SJ’s more established brand is also valued higher by most travellers, in the same way as the X 2000 trains are valued higher than the Öresund train units.

Train paths have been distributed without problem in the train planning process and any conflicts that have arisen have been resolved during the coordination phase. SJ has, however, discontinued all its long-distance traffic on the West Coast Line from April 2012 due to poor economy, in which a lack of suitable vehicles and too long journey times in relation to the car on the parallel motorway have been contributing factors.