Vägtrafikens bullerstörningar drabbar inte bara människor i bebyggda miljöer – även djur påverkas negativt. Värdefulla naturområden i Halland har bedömts utifrån naturvärden och bullerstörning. En handfull områden prioriteras och föreslås få olika bullerskyddsåtgärder. 

Väg 156 är ett viktigt pendlingsstråk och planeras att etappvis byggas ut till 2+1-väg. Redan nu är vägen drabbad av viltolyckor. Utredningen visar hur vägens barriäreffekt kan minska, faunapassager anläggas och trafiksäkerheten öka, både i närtid och då delsträckorna byggs om. Viktiga åtgärder är faunabroar, viltpassage i plan och ett korrekt utformat stängselsystem. 

Väg 108 norrut från Svedala går genom ett viltrikt område. Som ett led i att minska antalet viltolyckor byggdes vägen om under 2019 med nytt viltstängsel, färister, uthopp och en faunapassage i plan med trafikantvarning. Faunapassagen definierades som en pilotanläggning där flera olika tekniker testades för att detektera djuren och styra trafikantvarningen. I studien undersökte vi hur rådjur, kronhjort och vildsvin nyttjade faunapassagen och vi jämförde förändringar i viltolycksfrekvenser på hela den åtgärdade sträckan. Under studieperioden besöktes faunapassagen av totalt 722 klövdjur, av dessa passerade totalt 608 djur genom faunapassagen, resterande antal vände om. När vi jämförde den årliga viltolycksstatistiken före, under och efter anläggning av faunapassagen samt stängsel, uthopp mm fann vi en total minskning av viltolyckor med ca 66 % för hela sträckan. Trafikverket och forskare arbetar vidare med riktlinjer samt målbeskrivningar för att definiera säkerhetsaspekterna för denna typ av faunapassage. Det övergripande målet är att en faunapassage i plan skall vara säker för både trafikanter och vilt. Faunapassagen och trafikantvarningen behöver därför utformas så att trafikanter saktar ner eller får en ökad vaksamhet vid de tillfällen som trafikantvarningen aktiveras.

Faunaskärmar avsedda att dämpa visuell störning och buller från fordonstrafik har satts upp utmed väg 11 ovan faunaporten vid Vomb. Föreliggande miljöuppföljning utreder om faunapassagens funktion har påverkats efter att faunaskärmningen genomfördes. Perioden mellan maj 2020 och feb 2021 fanns ingen faunaskärm och jämfördes med perioden mellan april 2021 och feb 2022 efter anläggning av faunaskärm. Viltets rörelser invid faunaporten utvärderades med hjälp av automatkameror. Fordonstrafik som passerade i samband med viltbesök registrerades. 

Under det första året har ekodukten främst använts av rådjur och dovhjort, medan älg och vildsvin setts mer sporadiskt. Sammantaget (alla arter) märks en ökande passagefrekvens över ekodukten över det första året. Ökningen beror troligen både på säsongsvariationer och att djuren efter en tid börjar nyttja ekodukten i större omfattning. Vi ser liknande mönster vid andra nyöppnade faunapassager, där det ofta tar en period innan djuren hittar till faunapassagen och lär sig använda den. 

Det finns ingenting som tyder på att konstruktionen eller omgivningarna kan påverka djurens passage-beteende. Djuren ser ut att vara lugna när de passerar, alltså utan någon större påverkan från motorvägens störningar.

Väg 21 mellan Hässleholm och Önnestad har tidigare varit utsatt vad gäller viltolyckor. Vägen sträcker sig cirka 25 km i nordvästlig-sydöstlig riktning genom ett mosaiklandskap av odlingsmark och skogsmark med spridda gårdar, villaområden och enstaka täktområden. Trafikmängden på vägen varierar mellan cirka 10 000 och 15 000 fordon per dygn (Årsdygnsmedeltrafik). Under 2019 vidtogs åtgärder i form av stängsling i kombination med anläggning av en ny faunapassage, en 20 meter bred faunabro.  

Åtgärderna har två mål:  

1. Minska viltolyckorna på vägen. 

2. Skapa konnektivitet för större och medelstora däggdjur över vägen, som i och med stängslingen blir en starkare barriär.  

För att undersöka hur dessa mål uppfyllts gjordes en uppföljning av viltolycksstatistiken och av hur djur använder faunabron. I uppföljningen ingick även att följa upp hur djuren nyttjade de uthopp som anlagts längs sträckan samt en befintlig vägport.  

Målet med den här studien är att identifiera åtgärder som leder till en ökad trafiksäkerhet och minskning av antalet ren- och viltolyckor längs väg E10 mellan Västra Svartbyn och Stenbron i Norrbotten. Aktuella åtgärdsförslag har tagits fram i dialogmöten tillsammans med berörda samebyar. Även jakt- och viltvårdsintressenter har bidragit med information till studien.

Renpåkörningar är ett stort problem i de nordligaste länen. Dessa orsakar lidande för djuren och stora kostnader för enskilda och samhället. Under 2017 inträffade 2 237 olyckor där ren var inblandad, i de sex nordligaste  länen enligt statistik från viltolycksrådet. Det har inträffat 2 210 olyckor med ren under 2018.

Vägarna går genom renarnas traditionella betesmarker. Vägar utgör en barriär i landskapet och påverkar renarnas naturliga vandring och rörelsemönster. Om sommaren kommer djuren gärna till vägrenarna för att beta, eller för att få lindring för myggen på de torra, öppna områdena. På vintrarna vistas renarna ofta på vägarna dels för att det är lättare att ta sig fram där än i djup snö, men även för att äta saltet som används för halkbekämpning.

Ett flertal dialogmöten med samebyar har genomförts i olika åtgärdsvalsstudier och utredningar i Trafikverkets region Nord. En problematik som lyfts vid nästan alla dessa möten och som är gemensamt för samebyarna är de faror/risker som renskötarna utsätts för längs vägarna eller i vägområden.

Det handlar främst om situationer när renskötarna ska ta hand om renar som skadats, dödats eller hamnat/blivit kvar inom vägområdet. Svårigheterna och riskerna blir än större längs vägar med mötesseparering och stängsling där det är svårt att stanna, hitta öppningar för att få ut renen ur vägområdet, osv.

Det är inte helt självklart eller tydligt vad som gäller när dessa situationer uppstår.

Syftet med den här åtgärdsvalsstudien är att föreslå förbättringar av rutiner och åtgärder för eftersök, säkrare hantering av levande, skadade och döda renar i vägtrafik. Samt att reda ut vad som gäller för avstängning av allmän väg vid samlad flytt av renar.

Denna rapport utgör stöd och vägledning i arbetet med att identifiera och översiktligt bedöma korsningspunkter mellan vattendrag och vägar eller  järnvägar – punkter som potentiellt kan utgöra vandringshinder för vattenlevande djur. Rapporten innehåller översiktlig beskrivning av Trafikverkets nationella arbetssätt med vandringshinder och mer i detalj  Trafikverkets metod för att genom skrivbordsanalys bedöma och sedan prioritera sådana platser där det sannolikt finns ett åtgärdsbehov. Rapporten kompletterar rapport TRV 2020:103 Standardiserad metod för fältinventering av vandringshinder för vattenlevande djur vid trummor och broar längs befintlig infrastruktur.

Skrämselsystem baserade på ljuduppspelning har under senaste åren testats på flera olika klövdjursarter. Studiens syfte har varit att undersöka vilka ljudsignaler som fungerar bäst när det gäller att avvärja ren från en plats. Ett mer långsiktigt mål är att använda metoden i situationer där både ren och vilt snabbt ska kunna avvärjas från platser, till exempel för att förhindra ren- och viltolyckor. I studien undersöktes hur renar reagerar beteendemässigt till fyra akustiska stimuli: rovdjur (gutturalt morrande av björn), ett pysande ljud (ett högt kraftigt brus), människoröster samt sirener. Renarna reagerade absolut starkast på ljud från rovdjur (björn) och det pysande ljudet, men även på den mänskliga rösten. Flyktresponsen skilde sig dock signifikant mellan olika ljudstimuli. Även om resultaten är lovande finns det många utmaningar att hantera innan principerna kan implementeras fullt ut vid infrastrukturen.

Viltpåkörningar på järnväg har blivit allt fler under de senaste 10–20 åren. Även rennäringen lider stora förluster på grund av påkörningar varje år. Trafikverket tar numera fram och tillhandahåller aggregerade informationslager om vilt- och renolyckor för att definiera och kunna visa var det sker flest vilt- och renpåkörningar i Sverige. Målen med dessa viltolyckskartor är att kunna följa trender över tid, på olika skalor i landskapet och för olika järnvägssträckor, höja trafik- och driftsäkerheten på järnväg genom att minska antalet ren- och viltpåkörningar och de därmed relaterade kostnaderna och förbättra kunskaperna om viltpåkörningar på järnväg för att kunna vidta förebyggande åtgärder i infrastruktur och på fordon. Denna rapport beskriver tekniska detaljer i framtagningen av kartunderlaget för viltolyckor på järnväg och ger stöd i tolkning och användning av materialet.

Resultatet tyder på att nyuppsättning och förbättring av stängsel på vägsträckan har haft önskad effekt. Viltolyckorna utmed alla tre delsträckor har totalt minskat från 0,74 till 0,26 olyckor/km/år, en minskning från en redan relativt låg viltolycksnivå men med stor betydelse för trafiksäkerheten på vägen.

Trafikverket anpassar befintlig och ny infrastruktur till landskapets ekologiska förutsättningar och processer. Detta kräver nya faunapassager såväl som anpassningar av befintliga passagemöjligheter, men även andra former av åtgärder som viltvarningssystem och nya stängsel. För att kunna följa upp och bedöma dessa åtgärders effekt används kameraövervakning.

Befintliga internationella och kommersiella IT-system för kameraövervakning tillfredsställer inte de krav som Trafikverket har på datasäkerhet, arkivering och integritetsskydd. Projektets mål har därför varit att ta fram en lösning för förvaltning, analys, tolkning och arkivering av video- och bildmaterial från i första hand Trafikverkets faunaprojekt men också andra myndigheters projekt. Resultatet är bildförvaltningsplattformen Capture som kombinerar manuell förvaltning av metadata med automatisk bildanalys genom artificiell intelligens (AI)/maskininlärning (ML) och automatiserad avpersonifiering av potentiellt integritetskränkande bilder. Plattformens moduluppbyggnad möjliggör att nya algoritmer för bildigenkänning, även för annat än vilt, kan kopplas in och därmed vidga användningsområdet.

Trafikverket bedriver sedan 2015 forskningsprogrammet Viltsäker Järnväg i samarbete med SJ, SLU och EnviroPlanning AB. Studien ska användas som underlag i den kommande utvecklingen av nya åtgärdskoncept för att motverka djurkollisioner på järnväg. Antalet viltolyckor på järnväg har ökad under de senaste åren. För att förebygga och hantera de ekologiska och ekonomiska effekterna behövs fler åtgärder och kanske även nya åtgärdsstrategier. Stängsel och faunapassager har i regel god effekt, men är dyra åtgärder som främst lämpar sig längs särskilt olycksdrabbade sträckor, men inte överallt där viltpåkörning inträffar. En av de åtgärder som diskuteras är att förse lokförare med möjlighet att skrämma bort djuren från spåret för att förhindra kollision. I studien användes bilkameror som lokförarna aktiverade när de såg djur framför sig. Interaktionerna analyserades både utifrån djurens perspektiv och lokförarnas möjligheter att se djuren från förarhytten. Djurens flyktbeteenden gentemot tåget och eventuella varningssignaler med tyfonen (tågtutan) analyserades på flera olika sätt, genom att beräkna sannolikhet att djuren flyr, flyktavstånd och riktning som djuren flyr.

Vägar utgör hinder för djurens fria rörlighet genom landskapet, de är så kallade vandringshinder. Trafiken kan skrämma bort djuren, hindra dem från att passera om de vågar sig fram och många som ändå försöker ta sig över vägen dödas. Därmed är det få individer som tar sig levande till andra sida. Vägar riskerar därför att dela lokala populationer och skära av dem från viktiga resurser på olika håll i landskapet, t.ex. föda, partners och övervintringsplatser. Det gör att risken för inavel ökar och att de lokala populationerna får svårare att hantera andra miljöfaktorer.

I regleringsbrev för budgetåret 2022 fick Trafikverket i uppdrag att senast 1 september 2022 redogöra för utvecklingen av viltolyckor. I redogörelsen ska utvecklingen av viltolyckor längs det statliga väg- och järnvägsnätet redovisas sedan Trafikverkets bildande. Redogörelsen ska innehålla vilka åtgärder som vidtagits och vilka åtgärder som behöver vidtas för att minska antalet viltolyckor. Trafikverket ska även redogöra för hur regelgivningen och eftersök av trafikskadat vilt går till, vilka myndigheter och aktörer som hanterar eftersök, vilka regelverk som berörs samt vilka kostnader Trafikverket haft för eftersök. Det ska även framgå hur kostnader för framtida eftersök prognostiseras.  

Vägar och järnvägar påverkar ren och renskötseln på olika sätt, mest uppenbart är att många djur blir påkörda både på väg och järnväg. Men påverkan sträcker sig långt bortom detta. Renens årstidsförflyttningar sker över stora områden och infrastrukturen skapar många konfliktpunkter och svåra passager under flytten. Trafikverket har en ambition att utveckla ett mer strategiskt och systematiskt arbete med renskötsel och infrastruktur. Det finns mycket kunskap, erfarenheter och idéer, men det behövs ett systematiskt arbete med renskötsel och infrastruktur, en gemensam plattform, tydliga målbilder och flera aktiviteter behöver startas upp. Syftet med denna kunskapssammanställning är att ge en samlad bild och att sammanfatta genomförda och pågående utvecklingsprojekt och forskning som innefattar åtgärder för att minska infrastrukturens påverkan på ren och renskötsel. 

Renen är en nyckelart inom sitt utbredningsområde, men djuren och skötseln påverkas starkt av infrastruktur och en förändrad landskapsanvändning i övrigt. Förslaget till färdplan begränsas till att hantera frågor som rör infrastruktur och renskötsel och har utformats utifrån de behov och problemställningar kopplat till renskötsel och infrastruktur som identifierats i ett flertal av Trafikverkets projekt/uppdrag och i dialog med berörda samebyar under de senaste åren. Syftet med förslagen i färdplanen är att utifrån dagens kunskapsläge, behovs- och problembild föreslå åtgärder, i form av aktiviteter/projektpaket för ett mer systematiskt utvecklingsarbete kopplat till renskötsel och infrastruktur. Åtgärder för att bättre anpassa transportinfrastrukturen till renskötseln behov handlar bland annat om effektivare anpassningsåtgärder i infrastrukturen, om effektivare arbetssätt, om nya och förbättrade regelverk och om förbättrade kunskapsunderlag som dels kan användas tidigt i planering och dels kan ge stöd för att hantera kumulativa effekter på renskötsel av  samhällets aktiviteter.

Fladdermöss är en av de artrikaste grupperna av Sveriges däggdjur och det finns 19 arter i landet. Flest arter finns i Götaland, men några av våra vanligaste arter finns i hela landet. Alla arter är insektsätare och fladdermössen är därmed knutna till insektsrika miljöer i landskapet. Alla miljöer med vatten är viktiga eftersom de producerar mycket insekter och några arter har till och med specialiserat sig på att fånga insekter tätt över vattenytan på sjöar eller vattendrag.Andra värdefulla miljöer är örtrika ängsmarker och vägkanter som attraherar fjärilar, samtlövrika betesmarker som producerar fjärilar, dyngbaggar och en mängd andra insekter.

Ekodukt Lemmeströtorp färdigställdes under våren 2019. Målsättningen med faunapassagen är att dämpa barriäreffekterna från väg E65 genom att skapa en grön struktur som binder samman landskapet söder och norr om E65. Ekodukten förväntas att fungera för allt djurliv och stärka rörelserna i nordsydlig riktning, inte minst för nominatrasen av kronhjort.

Viltets rörelser invid ekoduktens öppningar och passager genom ekodukten har utvärderats mellan juli 2019 och juli 2020 med hjälp av viltkameror (autokameror). Ekodukten visar sig fungera tillfredställande som en faunapassage för samtliga klövvilt. Den flitigaste besökaren som nyttjar ekodukten är dovhjort. Även vildsvin och rådjur är vanligt förekommande och passerar genom ekodukten. Kronhjort förekommer sällan vid ekodukten. Det beror på att kronhjort är än så länge ovanlig i landskapet. Än mer sällsynt är älg i landskapet och följaktligen även som besökare vid ekodukten

Medelstora och stora däggdjur berörs av den barriär som väg E65 och väg 108 utgör i landskapet och som begränsar djurlivets nordsydliga respektive västostliga rörelser i sydvästra Skåne. Mot bland annat denna bakgrund har Trafikverket anlagt en planpassage utmed väg 108 vid Sjödiken, Svedala kommun. Planpassagen färdigställdes under sommaren år 2019. Målet med planpassagen är att minska den barriäreffekt som väg 108 utgör genom att skapa säkrare passagemöjligheter för fauna. Planpassagen ingår i arbetet med att återupprätta den ”gröna infrastrukturen” för däggdjur genom att länka samman inte minst skogsmarker väst och öst om väg 108 i landskapet.

Större vägar och järnvägar utgör barriärer för många djurarter och människors aktiviteter och det anses vara kostnadseffektivt att anlägga broar eller portar som löser en kombination av flera målgruppers passagebehov. En sådan så kallad multifunktionell passage måste dock planeras väl, så att önskade funktioner för de utpekade målgrupperna faktiskt upprätthålls. Detta temablad beskriver när det kan vara lämpligt med multifunktionella passager och när det är mindre lämpligt. I temabladet beskrivs även hur en passage ska utformas för att uppnå bästa funktion. Temabladet bygger på resultat från FOI-projekt med samma namn och där en slutrapport publicerades; Jägerbrand, A. K. (2020). Multifunktionella passager för väg och järnväg – samordnade och säkra passager för faunan och andra intressen. Calluna AB

Stockholms stora trafikleder utgör, tillsammans med bebyggelse längs och kring lederna, kraftiga barriärer för biologisk mångfald och friluftsliv. Ett 30-tal särskilt väsentliga barriärer har tidigare identifierats inom ett regeringsuppdrag redovisat 2005. Banverket och Vägverket tog då fram ett gemensamt åtgärdsprogram för att åtgärda de mest väsentliga barriärerna av järnvägar och vägar för friluftsliv och biologisk mångfald med tyngdpunkt på större tätorter. Det arbetet genomfördes i bred samverkan och de barriärer som pekades ut i programmet finns också till stor del förankrade i RUFS Stockholms läns grönstruktur och Svaga gröna samband.

I denna rapport redovisas en kvantitativ metod för att systematiskt och transparent värdera olika faktorer som påverkar barriäreffekterna av transportinfrastrukturen. En utgångspunkt är den riktlinje för landskap som Trafikverket antog 2016. Avsikten är att rapportens resultat ska utgöra ett underlag och stöd för en tydligare prioritering av tidigare identifierade större barriärer av vägar och järnvägar i Stockholms län.

Fladdermöss utgör 25 % av däggdjursfaunan. De har mycket långsam reproduktion och på grund av den stora förändringen i landskapet med anledning av fladdermössens val av främst föda och boplatser är hälften av de påträffade arterna sällsynta i Sverige. På grund av detta har alla arter ett starkt juridisk skydd. Denna rapport tar i huvudsak upp analys av främst skogslevande arterna som påverkas mycket negativt av vägar och järnvägar.

Rapporten innehåller en beskrivning av GIS-verktyget PREBAT, som är en modellering över var i landskapet det finns stor sannolikhet att finna viktiga livsmiljöer, boplatser samt rörelsemönster för fladdermöss som bör undvikas eller där olika skyddsåtgärder bör genomföras för att minimera konflikter mellan fladdermöss och infrastruktur. Rapporten sammanfattar fladdermössens ekologi. Den beskriver vilket kartmaterial som används som ingångsmaterial i analysen och hur olika kartor som genereras i modelleringen tolkas. Slutligen beskrivs hur denna modellering kan användas för att kunna planera, bygga ny infrastruktur samt modifiera befintlig infrastruktur och ta hänsyn till fladdermöss.

Bilagorna innehåller detaljerad information över olika ingångsvärden i modelleringen samt en detaljerad manual över de olika stegen.

Trafikverket utreder förutsättningar för att skapa säkra ren- och viltpassager i region Mitt. Utredningen omfattar övergripande behov för rennäringen med avsikt att förebygga barriärer och trafikolyckor med ren. Kartläggning av trafikolyckor med ren är ett viktigt underlag. Att olyckorna i nuläget är få skulle kunna förklaras av att samebyarna jobbar intensivt med att hålla renar från väg eller järnväg, vilket minimerar antalet olyckor men att det sker till priset av ett merarbete alternativt att betesmarker inte kan nyttjas. För att kartlägga viktiga vandringsleder och övriga områden har dialogmöten genomförts med regionens samebyar. Detta har skett via separata mailutskick till berörda samebyar med kartor över samebyns vandringsleder och utpekade olycksområden med ren. Ett dokument med samrådspunkter bifogades, detta för att fånga upp ytterligare problemområden såsom marker som undviks eller kräver väldigt stor arbetsbörda utan att synas i olycksstatistik. Vidare skedde en efterföljande dialog via telefon och mail med samebyarna för att säkerställa att viktig information framkom. Minnesanteckningar, mail och logg har sparats. Inbjudan till samråd är bifogat som en bilaga i slutet av föreliggande rapport.

Kartläggningen har genomförts av Marcus Elfström och Fredrik Winterås vid EnviroPlanning AB. Första kontakten etablerades via mail i början av april 2019 och sista samrådsförfarandet ägde rum i början av december 2019. Ett fåtal samebyar har inte inkommit med kompletterande uppgifter trots återkommande kontaktförsök via telefon och mail. Vid de tillfällen kontaktpersonerna ej har svarat på telefon har ett sms eller ett mail gått ut till aktuell kontaktperson för samebyn. Genom detta har det säkerställt att underlaget har kommit fram och samtliga samebyar har bekräftat att de tagit del av underlaget.

Trummor och broar längs vägar och järnvägar kan orsaka problem och hindra fiskar och andra vattenlevande djur att passera. De kan ha anlagts på ett felaktigt sätt eller har påverkats av erosion eller annat som medfört att ett hinder uppstått. För att konfliktpunkter ska kunna prioriteras för åtgärder på regional och nationell nivå är det en förutsättning att de har identifierats och bedömts med likartade metoder över landet. Att kunna utgå ifrån en nationell grundmetod blir också ett sätt att i upphandlingsskedet säkra kvaliteten på externa uppdrag. Denna rapport redovisar en sådan metod.

Inom ramen för en utredning med fokus på övergripande barriärpåverkan från väg och järnväg på större däggdjur inom region Mitt, har föreliggande bristanalys avseende barriärer och viltolyckor inom Dalarnas län tagits fram. Avsnitt av väg och järnväg inom Dalarnas län med behov för att minska barriärpåverkan och att förebygga viltolyckor redovisas som åtgärdspaket. Åtgärdspaketen är baserade på barriärskapande faktorer såsom höga trafikflöden, avsaknad av planskilda passagemöjligheter, viltstängsling och behov för att förebygga viltolyckor. Redovisade åtgärdspaket behöver utredas för lokalisering och utformning av faunapassager samt brister avseende viltstängsling för att förebygga viltolyckor och för att kunna kanalisera djur till utpekade faunapassager. 

Föreslagna avgränsningar för åtgärdspaket är baserade med hänsyn till topografi, utbredning av skogsmark, ledlinjer (skogsbryn, kraftledningar, mindre vägar, vattendrag etc.), sjöar, övrig infrastruktur samt analys av fördelningen av trafikolyckor med älg eller ren. Det innebär att ett åtgärdspaket behöver genomföras i sin helhet för att nå avsedd effekt avseende förebyggande av viltolyckor samt för att minska barriärpåverkan genom att kanalisera vilt till faunapassager.

Utpekade åtgärdspaket berör inte renskötselområden. I Dalarnas län återfinns de högsta belastningarna av älgolyckor, dvs. hotspots, framför allt utmed västra delen av Siljansringen, dvs. E45 och väg 70, samt väg 70 Rättvik-Leksand, väg 69 Söderås-Falun. Därutöver finns behov av anläggning av viltstängsel utmed järnvägssträckan Bandel 331 Repbäcken-Mora samt bandel 324 Borlänge – Ludvika, vilket föranleder behov av att skapa säkra faunapassager för sträckan.

Föreslagna avgränsningar för åtgärdspaket är baserade med hänsyn till topografi, utbredning av skogsmark, ledlinjer (skogsbryn, kraftledningar, mindre vägar, vattendrag etc.), sjöar, övrig infrastruktur samt analys av fördelningen av trafikolyckor med älg och ren. Det innebär att ett åtgärdspaket behöver genomföras i sin helhet för att nå avsedd effekt avseende förebyggande av trafikolyckor med älg och ren samt för att kunna lösa upp barriärpåverkan. De separata åtgärdspaketen kan genomföras oberoende av om andra åtgärdspaket inte visar sig vara genomförbara utifrån resursbegränsningar.

Totalt har 13 åtgärdspaket identifierats. Trafikflödet är generellt lågt inom regionen och sträckor med trafikflöden som underskrider 1 500 i ÅDT är samhällsekonomiskt vanligen inte lönsamt för anläggning av viltstängsel. Ett alternativ innebär viltvarning för trafikanter (aktiv eller variabel skyltning) i kombination med siktröjning. Men för att säkra faunapassager förutsätts dock i regel att viltstängsling anläggs utmed sträckorna för att kunna kanalisera djur till faunapassagerna. Därutöver är viltstängsling av mindre trafikerade vägar motiverat med hänsyn till rennäringen. En prioriteringsordning av de inbördes åtgärdspaketen redovisas med hänsyn till belastning av trafikolyckor med älg och ren samt genomförbarhet och uppskattade kostnader för viltanpassande åtgärder.

Inom ramen för en utredning med fokus på övergripande barriärpåverkan från väg och järnväg på större däggdjur inom region Mitt, har föreliggande bristanalys av barriärpåverkan samt förebyggande av viltolyckor inom Västernorrlands län tagits fram. Avsnitt av väg och järnväg inom Västernorrlands län med behov för att minska barriärpåverkan och att förebygga viltolyckor redovisas som åtgärdspaket. Åtgärdspaketen är baserade på barriärskapande faktorer såsom höga trafikflöden, avsaknad av planskilda passagemöjligheter, viltstängsling och behov för att förebygga viltolyckor. Redovisade åtgärdspaket behöver utredas för lokalisering och utformning av faunapassager samt brister avseende viltstängsling för att förebygga viltolyckor och för att kunna kanalisera djur till utpekade faunapassager.

Föreslagna avgränsningar för åtgärdspaket är baserade med hänsyn till topografi, utbredning av skogsmark, ledlinjer (skogsbryn, kraftledningar, mindre vägar, vattendrag etc.), sjöar, övrig infrastruktur samt analys av fördelningen av trafikolyckor med älg eller ren. Det innebär att ett åtgärdspaket behöver genomföras i sin helhet för att nå avsedd effekt avseende förebyggande av trafikolyckor med älg och ren samt för att minska barriärpåverkan genom att kanalisera vilt till faunapassager.

I Västernorrlands län återfinns de högsta belastningarna av älgolyckor, dvs. hotspots, framför allt runt tätorterna Sundsvall och Örnsköldsvik. Därutöver finns behov av anläggning av viltstängsel utmed järnvägssträckan Långsele-Mellansel på bandel 130, vilket föranleder behov av att skapa säkra faunapassager för sträckan. Väg E4 har på grund av trafikflöde och viltstängsel en generellt hög barriärpåverkan. Vägavsnitt av E4 med frånvaro av planskilda passagemöjligheter behöver därför utredas för anläggning av säkra faunapassager.

Delar av Botniabanan är idag försedd med viltstängsel. Långa sträckor saknar dock viltstängsel, varav vissa ostängslade sträckor har som funktion att fungera som faunapassager. Botniabanan är därtill anlagd som järnvägstunnel utmed betydliga sträckor, vilka erbjuder naturliga faunapassager ovan järnvägstunnlar och därigenom upplösning av barriärpåverkan. För att kunna minska barriärpåverkan utmed Botniabanan krävs kanalisering till faunapassager genom viltstängsling, samt att faunapassager säkras även utmed omkringliggande vägar, framför allt E4.

Föreslagna avgränsningar för åtgärdspaket är baserade med hänsyn till topografi, utbredning av skogsmark, ledlinjer (skogsbryn, kraftledningar, mindre vägar, vattendrag etc.), sjöar, övrig infrastruktur samt analys av fördelningen av trafikolyckor med älg och ren. Det innebär att ett åtgärdspaket behöver genomföras i sin helhet för att nå avsedd effekt avseende förebyggande av trafikolyckor med älg och ren samt för att kunna lösa upp barriärpåverkan. De separata åtgärdspaketen kan genomföras oberoende av om andra åtgärdspaket utifrån resursbegränsningar inte visar sig vara genomförbara.

GIS-verktyget Circuitscape har använts i ett flertal infrastrukturprojekt för att simulera viltrörelser genom landskapet och lokalisera möjliga konfliktpunkter där barriäråtgärder och åtgärder mot viltolyckor kan behövas. Circuitscape genererar kommunikativa, kraftfulla och tilltalande flödeskartor och beskriver sannolika rörelsemönster för hur vilt rör sig genom landskapet. Det finns dock osäkerheter i verktyget som behöver utrönas innan verktyget kan rekommenderas som ett standardverktyg för ekologisk bedömning och analys. Studien beskriver hur viltrörelser från GPS-försedda djur och viltolyckstätheter korrelerar med flöden i Circuitscape. Syftet med studien var att ge slutliga rekommendationer för hur Circuitscape kan användas i infrastrukturprojekt och dess lämplighet som standardiserat verktyg för ekologisk åtgärdsplanering. Resultaten visar liten korrelation både till viltrörelser och viltolyckor och inga tydliga samband kunde påvisas. Rekommendationen är att inte använda Circuitscape med tillämpningen där simulering över hela landskapet genomför som standardiserat verktyg för att visualisera teoretiska viltrörelser. Olika tillämpningar av Circuitscape skulle kunna testas vidare men rekommendationen är att titta på andra modeller som bättre beskriver djurs rörelser.

Studiens mål är att identifiera och rekommendera lämpliga förbättringsåtgärder för passager och stängselsystem för ren och vilt längs E4 i Västerbottens län och Norrbottens län. Projektet syftar till att ge ett kunskapsunderlag och en bättre bild av vilka åtgärder som behövs för att bl.a. möjliggöra en långsiktigt hållbar renskötsel, begränsa barriäreffekterna för vilt och förbättra framkomligheten och trafiksäkerheten på E4. Åtgärdsförslagen har framtagits i dialogmöten tillsammans med berörda samebyar. Även jakt- och viltvårdsintressenter har bidragit med information till studien.

Nu är ekodukt Sandsjöbacka och flera andra faunaåtgärder byggda och genomförda vid E6 mellan Mölndal och Kungsbacka. Därmed har djuren en säker och trygg passage över motorvägen. Detta är första gången i Sverige som en stor ekodukt byggts över en befintlig motorväg men frågan är vilken påverkan detta har på naturmiljön, och om barriäreffekten från E6 minskar i området? Kan ett bygge av denna storlek samt konstruktion av nya habitat medföra att det skapas en ekologisk hot-spot vid ekodukten. Kommer djurens användande av ekodukten, i kombination med de åtgärder som gjorts vid trafikplatser, medföra att antalet viltolyckor längs sträckan minskar? Det är några av de frågeställningarna som utgör grunden för det miljöuppföljningsprogram som presenteras i denna rapport.

Denna rapport innehåller en kort översikt kring de allra första resultaten från miljöuppföljningen efter att ekodukten och övriga faunaåtgärder färdigställdes under 2018.

Vägtrafikbuller utgör ett ökande problem i många miljöer, och påverkan sprider sig i många fall långt från källan. Bullret från fordon kan påverka fåglars beteende (exempelvis fågelsång), och därmed leda till försämrad reproduktion, ökad dödlighet och minskad populationstäthet. Vid byggande av en ny motorvägssträcka genom naturområdet Kornbyberget genomfördes en förundersökning och en uppföljning av färdig väg. Bland områdets karaktärsarter märks bland annat nattskärra, och hälften av studierna genomfördes därför nattetid. Föreliggande rapport redovisar 4 faser under åren 2012-2018; referensstudier innan området exploaterades, påverkan under byggtid, påverkan när vägen är ny i drift samt när vägen har varit i drift två år.

Under perioden 2016 till 2018 genomfördes inventeringar av dagfjärilar och andra insekter i ett område där åtgärder för att utveckla biologisk mångfald genomförts. Området är under kolonisation av växter, och täckningsgraden har successivt ökat. Arter som dominerar är olika ärtväxter, prästkragar, tussilago och sly av al.

Mellan åren 2004 och 2012 byggde Trafikverket ny dubbelspårig järnväg och fyrfältsväg mellan Göteborg och Trollhättan. För att få plats med infrastrukturen genom Ale kommun behövde delar av strandängsmiljöerna längs Göta älv tas i anspråk. Detta är områden med höga naturvärden, som pekats ut som så kallat riksintresse för både naturvården och friluftslivet. För att ge förutsättningar för det unika växt- och djurlivet att fortsätta också efter det att vägar och järnvägar färdigställts har Trafikverket ett åtagande att säkerställa och förbättra skötseln av de kvarvarande strandängsmiljöerna utefter älven på sammanlagt 172 hektar. Detta arbete kommer att pågå kontinuerligt och totalt löper Trafikverkets engagemang under cirka 25 år. Publikationen är en uppdatering av rapporten 2018:029. Det finns fler rapporter publicerade under samma projekt.

Mellan åren 2004-2012 byggde Trafikverket ny dubbelspårig järnväg och fyrfältsväg mellan Göteborg och Trollhättan. För att få plats med infrastrukturen genom Ale kommun behövde delar av strandängsmiljöerna längs Göta älv tas i anspråk. Detta är områden med höga naturvärden, som pekats ut som så kallat riksintresse för både na-turvården och friluftslivet. För att ge förutsättningar för det unika växt- och djurlivet att fortsätta också efter det att vägar och järnvägar färdigställts har Trafikverket ett åtagande att säkerställa och förbättra skötseln av de kvarvarande strandängsmiljöerna utefter älven på sammanlagt 172 hektar. Detta arbete kommer att pågå kontinuerligt och totalt löper Trafikverkets engagemang under ca 25 år. Det finns fler rapporter publicerade under samma projekt.

Arbetet med att planera en ny 18 km lång riksväg 40 förbi Ulricehamn och över Ätrans dalgång pågick under många år och en utredningsplan var klar 1996. Arbetsplanen för vägen antogs 2010-09-20 och Länsstyrelsen tillstyrkte MKB:n 2010-05-06. Under åren 2009 – 2012 pågick detaljprojektering. I slutet av denna process gjordes Trafikverket uppmärksamt på eventuella förekomster av fladdermöss, eftersom en inventering i ett närliggande område visat på rik förekomst.

Trafikverkets långsiktiga inriktning för E10 Kiruna–Töre är att hastigheten ska vara 100 km/h och att vägen ska vara fysiskt mötesseparerad. I denna rapport redovisas de behov av viltstängsel och passagemöjligheter för ren och större viltarter (främst älg) som uppstår i och med den ombyggnad som den långsiktiga inriktningen innebär. Uppdraget har genomförts i dialog med berörda samebyar och lokala jägare/viltförvaltare, och utifrån lokala förutsättningar samt en viltolycksanalys.

Förekomst av jordlöpare (Coleoptera, Carabidae) och myror (Hymenoptera, Formicidae) har studerats i vägarnas sidoområden med hjälp av fallfällor (jordlöpare och myror) och transekter (myror) i fyra områden, Halland, Älvsborg, Skaraborg och Bohuslän i sydvästra Sverige. Lokalerna valdes ut från Trafikverkets databas för artrika vägkanter (utifrån floran) baserat på markförhållanden, vegetation, mm. Fallfällor användes på nio lokaler medan transekter användes på 16 lokaler. Syftet med studien har varit att generellt öka kunskapen om jordlöpar- och myrsamhällena i vägarnas sidoområden samt se om samhällena visar mönster från kust till inland, söder till norr och om det finns skillnader mellan områden. Syftet var också att ge rekommendationer för skötsel och framtida studier.

Trafikverket anlade 2015 en groddjursåtgärd vid Skeppsdalsström (Stavsnäsvägen/väg 222), en känd konfliktpunkt för groddjur, där många groddjur tidigare dött under vårvandringen. Åtgärden består av 5 st groddjurstunnlar, samt permanenta ledarmar längs två vägsektioner på sammanlagt ca 300 m. I den här rapporten redovisas uppföljning av åtgärdens funktion vad gäller 1. minskning av påkörda groddjur, och 2. ökning av passerande groddjur, samt även 3. konstruktionstekniska krav (anläggning och underhåll). Uppföljningen genomfördes våren 2016. Funktionen (pkt 1-2 ovan) jämfördes med situationen innan åtgärd (inventering genomförd våren 2015), samt omfattade såväl åtgärdade vägsträckor som direkt anslutande, icke åtgärdade sträckor. Fältmetodiken omfattade stråkinventering längs vägen och ledarmarna, kameraövervakning i tunnlarna, samt en enklare besiktning av den tekniska konstruktionen.

Denna handledning vänder sig till de som arbetar med åtgärdsförslag för att minska barriärpåverkan och antalet viltolyckor. Trafikverket tillgängliggör färdiga digitala kartunderlag om viltolyckor och barriärer, där handledningen sätter åtgärdsplaneringen samt de befintliga underlagen i ett sammanhang. Handledningen beskriver kartunderlagens syfte (Viltolyckskartor och Barriärkartor) och ger förslag till arbetsprocess. Handledningen fokuserar på metodiken för det geografiska planeringsarbetet, alltså var någonstans längs vägnätet som åtgärder bör genomföras.

Denna tekniska rapport vänder sig till de som arbetar med åtgärdsförslag för att minska barriärpåverkan och antalet viltolyckor. Rapporten beskriver hur viltolycksdata från Nationella Viltolycksrådet och Polisen är bearbetat, vilka attribut som ingår och används samt hur de olika karttyperna är framtagna. Rapporten ger en bakgrund för att kunna framställa kartorna, tolka kartorna och tillämpa dem i t.ex. planering.

Trafikverket har arbetat med projektet ”Artrika vägkanter” sedan mitten av 1990-talet. Under senare år har det i inventeringarna i Region Väst regelmässigt noterats olika dagfjärilar, bastardsvärmare, gaddsteklar och andra naturvårdsintressanta insekter. Det har skett såväl i mer översiktliga inventeringar av artrika vägmiljöer, som framförallt via riktade kompletterande och mer detaljerade insektsinventeringar utförda av olika konsulter. Mellan Länsstyrelsen Västra Götaland och Trafikverket har det även funnits ett samarbete rörande naturvårdsintressanta insekter i vissa ”Åtgärdsprogram för hotade arter” (ÅGP). Vid Trafikverkets tidigare inventeringar av bin 2012 har artrika vägkanter pekats ut längs väg 49 och O2918 strax söder om Karlsborg. Svartpälsbi Anthophora retusa (VU) samt praktbyxbi Dasypoda hirtipes (NT) och småfibblebi Panurgus calcaratus (NT) hittades vid inventeringen (Gärdenfors, 2010). För att kunna bedöma de enskilda miljöernas värden och populationsstorlekar för hotade arter samt föreslå miljöeffektiva åtgärder har under 2014 en landskapsanalys gjorts i ett område vid Karlsborgs fästning och söderut på cirka 700 ha. De delar som bedömdes särskilt värdefulla och som inventerades översiktligt var ungefär 66 ha. Förutom vägkanter innefattade området bland annat vallarna vid Karlsborgs fästning, exercished, flygfält, grustäkter, banvallar, stationsområde och ruderatmarker. Längst i söder gränsar området till Kråks skjutfält där ett besök även gjordes. Inventeringen visar att stora delar av området har en mycket värdefull fauna av bin där hedar, fästningsvallar, vägkanter, banvallar, ruderatmarker och gräsmarker ingår i en större värdefull helhet. Kråks skjutfält, som låg utanför själva inventeringsområdet, ingår också i denna värdefulla helhetsmiljö.

Följande inventering utfördes i syfte att få en översiktlig bild av groddjursvandringen över väg S714 vid Illberg i Kils kommun och väg S720 vid Almar i Karlstad kommun. Vid båda platserna har tidigare konstaterats överkörda groddjur på vägen, dels av Trafikverkets egen personal och dels genom tips som inkommit från allmänheten. Konflikten mellan vägtrafik och groddjur vid Illberg, har tidigare beskrivits översiktligt i en särskild rapport utgiven av dåvarande Vägverket, ”Konfliktpunkter mellan groddjur och vägar i Trafikverkets Region Väst” (Lindqvist, M. & Röstell, Å. 2010).

Under de senaste fem åren har Trafikverket i våra inventeringar av artrika vägkanter regelmässigt noterat olika dagfjärilar, bastardsvärmare, olika gaddsteklar och andra insekter. Det har skett såväl i de mer översiktliga inventeringarna, som framför allt via riktade kompletterande insektsinventeringar. Som ett nytt steg i denna utveckling har Trafikverket därför valt att utöka vissa kunskapsunderlag med bl.a. insektsinventeringar, främst i de områden där vi anar en kunskapsbrist om denna organismgrupp. Denna inventering utgör därmed ett komplement till de inventeringar som Trafikverket gjort i driftområde Ätradalen under 2011 och omfattar både kärlväxter och insekter. Den geografiska upplösningen i inventeringsarbetet har i detta fall varit mer detaljerad än det som vi normalt sett har arbetat med, vilket ger tydliga fördelar i framtida skötsel.

Skicket och underhållsbehovet vid Trafikverkets groddjursåtgärder har i stor utsträckning varit okänt och därför utfördes under 2018 tekniska besiktningar av samtliga objekt. Resultatet sammanfattas i denna rapport som belyser både generella problem och specifika underhållsbehov.

Uppföljande inventeringar av fjärilsfaunan visar på ett utmärkt sätt utvecklingen av naturvärdena, speciellt i ängsartade miljöer där förekomsten av fjärilar (antal arter och individer) avspeglar artrikedom och framförallt blomning av olika örter. Detta gäller också naturvärdena längs så kallade ”artrika vägkanter”. Genom att systematiskt följa antal och utbredning av dagfjärilar går det att utröna vilka faktorer som hotar och gynnar fjärilar, och vad som påverkar de miljöer som fjärilar är knutna till. Men fjärilsfaunan kan variera, exempelvis beroende på skiftningar i väderlek från ett år till ett annat. Långa serier av uppföljningar är därför viktiga. De i denna rapport presenterade inventeringarna har utförts på uppdrag av Trafikverket under somrarna 2015, 2016 och 2017 med syftet att dokumentera och övervaka dagfjärilsfaunan.