Rapporten beskriver ett provvägsförsök med bullerreducerande asfaltbeläggning på E4, Huskvarna. Entreprenadformen för objektet var totalentreprenad med bland annat krav på bullerreducering under funktionstiden. Sommaren 2010 lades två lager av dränasfalt (dubbeldrän) på en sträcka av 2,7 km genom Huskvarna. I samband med utförandet av beläggningen lades också ett antal provsträckor in i objektet. En arbetsgrupp med representanter från Svevia, Nynas, VTI och Trafikverket hade startats upp i början av 2010 med syfte att ta fram ett koncept för dubbeldrän som har så bra tekniska och akustiska egenskaper som möjligt. Tidigare erfarenheter visade på relativt korta livslängder för den här typen av beläggningar och skador relaterade till bristande beständighet förekom i tidiga skeden. VTI har utfört bullermätningar enligt CPX-metoden (ISO/DIS 11819-2) åren 2010, 2011, 2012, 2013 och 2014. Mätningarna har utförts i samtliga körfält och riktningar och gav följande resultat:  2010: Bullerreduktionen 7 till 8 dB(A).  2011: Bullerreduktion 7 till 8 dB(A).  2012: Bullerreduktion 6,5 till 7,5 dB(A).  2013: Bullerreduktion 6 till 7 dB(A).  2014: Bullerreduktion 3 till 6 dB(A). Förändringen på 3 dB(A) från 2014 jämfört med 2013 är kopplad till körfältet K1 där vägbanan förseglades hösten 2013. Porerna kan delvis ha täppts igen av det tillförda bindemedlet men även av vägsmuts. De utrinningstester som utfördes 2014 visar också på sämre dräneringsförmåga jämfört med tidigare mätning ar. Borrkärnor från vägen kommer också att undersökas med avseende på vägsmuts i porerna.

En ringanalys har genomförts av sju olika laboratorier i Sverige för fyra olika bitumenkvalitéer, två penetrationsbitumen och två mjukbitumen. Syftet med ringanalysen var att jämföra viskositetsmätningar med kapillärer mot den nya varianten med rotationsviskosimeter. Utöver dessa metoder analyserades även åldringsegenskaper vilket senare inte utvärderades. Mycket data samlades in från olika varianter på dessa analyser och fokus har sedan legat på att utvärdera data från SS-EN 13302, SS-EN 12595 och SS-EN 12596 som var det huvudsakliga syftet med ringanalysen. Utvärderingen har handlat om att jämföra reproducerbarheten, R, för de olika metoderna vid denna ringanalys med standardernas angivna precisionsmått. För metoden SS-EN 13302 var ringanalysens spridning generellt mindre än metodens precisionsmått medan det för SS-EN 12595 och SS-EN 12596 generellt var större.

I denna sammanställning redovisas enskilda värden, medelvärden samt värden på repeter- och reproducerbarhet. Utvärdering och eventuella åtgärder hanteras av metodgruppen. Det pågår ett projekt i Sverige finansierat av Trafikverket och SBUF som syftar till att bedöma täckningsgraden med hjälp av bildanalys. De prover som ingått i denna ringanalys har även bedömts med bildanalys (bilaga 4). Man kan konstatera att bildanalys ännu inte löst problemet med bedömning av täckningsgrad. T.ex. så bedöms täckningsgraden efter 48 tim konsekvent (dvs. för alla olika provmaterial) vara högre än efter 24 tim, vilket bedöms vara ologiskt. Förhoppningsvis kan tekniken förfinas så att vi kan nå fram till en objektiv bedömning av täckningsgrad med hjälp av bildanalys. Eftersom spridningen i resultaten blev mycket stor utfördes även en tolkning med hjälp av fotografier. Fyra bilder (tagna i bildanalysprojektet) mailades till de deltagande laboratorierna. (bilaga 5). Tanken var att om alla laboratorier bedömer samma bilder så kan man avgöra om svårigheterna ligger i provhanteringen eller i själva bedömningen av täckningsgrad. Spridningen i resultat blev här lika stor som i själva ringanalysen, så vår bedömning är att det inte bara är den subjektiva bedömningen av täckningsgrad som är problemet med denna metod utan att även provhanteringen har stor inverkan. (Några laboratorier klagade dock på att stenarna inte låg under vatten på de fotografier som mailades ut vilket metoden säger att de ska göra vid bedömningen av täckningsgrad).

Denna provningsjämförelse har främst utförts för att bedöma om de förändringar som införts i den senaste versionen av Prallstandarden, EN 12697–16:2016, har förbättrat precisionen i metoden. 22 laboratorier har deltagit, 16 svenska och 6 laboratorier från övriga nordiska länder, där dubbtrafik förekommer. Resultaten visar att spridningarna i resultat mellan de olika laboratorierna ligger på ungefär samma nivå som vid tidigare ringanalyser trots att åtgärder vidtagits för att förbättra precisionen i metoden.