En av de vanligaste orsakerna till vägtrafikolyckor är påkörning av vilda djur, i synnerhet klövdjur. Över 45 000 viltolyckor per år registrerades under de sen-aste 5 åren och antalen ökar stadigt. Trots upprepade informationskampanjer, omfattande investering i viltstängsel och andra förebyggande åtgärder och i kon-trast till avskjutningsstatistik för älg och rådjur, så ökar olyckstalen i snabbare takt än vad som kan förväntas på grund av ökat trafikarbete och större fordons-flotta. Det är tydligt att viltolycksproblematiken i Sverige inte är under kontroll. En bidragande faktor är att inte alla inträffade olycksfall rapporteras och inte alla rapporterade händelser återges av den officiella statistiken. Uppräknings-faktorerna som Trafikverket använder i sina Effektberäkningar vid Väganalyser (EVA-kalkyler) är utdaterade och utgår från effektsamband som troligtvis inte längre är aktuella. För att planera effektiva och riktade åtgärder behövs bättre kunskap om var, när och hur ofta viltolyckor inträffar.

Föreliggande projekt avser att uppdatera kunskaperna om mörkertalet i rapporteringen av viltolyckor på väg och belysa andra bortfall i statistiken. Målsätt-ningen är att ta fram ett uppdaterat underlag (Uppräkningsfaktorer) för använd-ning i effektberäkningar vid väganalyser samt undersöka kvarstående utred-ningsbehov och eventuella förbättringsmöjligheter som kan leda till en bättre uppskattning av konflikten mellan vilt och vägtrafik. Projektet omfattar tre delstudier: enkätundersökning med bilförare, analys av viltrelaterade personskadeolyckor i STRADA (d.v.s. Swedish Traffic Accident Data Acquisition) samt en jämförande analys av olycksrapporter från polisens och eftersöksjägarnas inrapportering i viltolycksstatistiken tillgänglig hos NVR (Nationella Viltolycksrådet).

Trafikverket har byggt s k faunapassager sedan mitten av 1990-talet (dåvarande Vägverket). För att säkerställa att lämpliga åtgärder utförs behöver utvärderingar göras. I denna studie undersökte vi djurens preferens för olika typer och modeller av åtgärder ämnade för utter och andra mindre och medelstora arter, samt hur förhållanden kring åtgärderna påverkade djurens val. Vi studerade åtgärdernas skick och kostnader och summerade vad som hade anlagts fram till 2011 i de olika regionerna i landet för att diskutera om åtgärdsarbetet behöver justeras.

Vägtrafikbuller påverkar både människor och vilda djur negativt. Buller upplevs störande, och leder till stress och ohälsa. Hittills har Trafikverket hanterat detta problem främst i bebyggd miljö. Men även i naturmiljöer är buller en allvarlig störningsfaktor, som för människor leder till minskade upplevelsevärden och försämrad rekreation, och för många djur kan ha drastiska effekter såsom ökad dödlighet och försämrad reproduktion. I detta dokument redovisas en metodik för att identifiera värdefulla naturområden där det kan finnas störningskänsliga fågelarter. Metodiken identifierar också konfliktpunkter mellan dessa områden och trafikbuller. Metoden genererar ett nationellt planeringsunderlag som kan utnyttjas på flera sätt inom Trafikverket.

Trummor och broar längs vägar och järnvägar kan orsaka problem och hindra fiskar och andra vattenlevande djur att passera. De kan ha anlagts på ett felaktigt sätt eller har påverkats av erosion eller annat som medfört att ett hinder uppstått. För att konfliktpunkter ska kunna prioriteras för åtgärder på regional och nationell nivå är det en förutsättning att de har identifierats och bedömts med likartade metoder över landet. Att kunna utgå ifrån en nationell grundmetod blir också ett sätt att i upphandlingsskedet säkra kvaliteten på externa uppdrag. Denna rapport redovisar en sådan metod.

Skrämselsystem baserade på ljuduppspelning har under senaste åren testats på flera olika klövdjursarter. Studiens syfte har varit att undersöka vilka ljudsignaler som fungerar bäst när det gäller att avvärja ren från en plats. Ett mer långsiktigt mål är att använda metoden i situationer där både ren och vilt snabbt ska kunna avvärjas från platser, till exempel för att förhindra ren- och viltolyckor. I studien undersöktes hur renar reagerar beteendemässigt till fyra akustiska stimuli: rovdjur (gutturalt morrande av björn), ett pysande ljud (ett högt kraftigt brus), människoröster samt sirener. Renarna reagerade absolut starkast på ljud från rovdjur (björn) och det pysande ljudet, men även på den mänskliga rösten. Flyktresponsen skilde sig dock signifikant mellan olika ljudstimuli. Även om resultaten är lovande finns det många utmaningar att hantera innan principerna kan implementeras fullt ut vid infrastrukturen.

Faunaskärmar avsedda att dämpa visuell störning och buller från fordonstrafik har satts upp utmed väg 11 ovan faunaporten vid Vomb. Föreliggande miljöuppföljning utreder om faunapassagens funktion har påverkats efter att faunaskärmningen genomfördes. Perioden mellan maj 2020 och feb 2021 fanns ingen faunaskärm och jämfördes med perioden mellan april 2021 och feb 2022 efter anläggning av faunaskärm. Viltets rörelser invid faunaporten utvärderades med hjälp av automatkameror. Fordonstrafik som passerade i samband med viltbesök registrerades. 

Ekodukt Lemmeströtorp färdigställdes under våren 2019. Målsättningen med faunapassagen är att dämpa barriäreffekterna från väg E65 genom att skapa en grön struktur som binder samman landskapet söder och norr om E65. Ekodukten förväntas att fungera för allt djurliv och stärka rörelserna i nordsydlig riktning, inte minst för nominatrasen av kronhjort.

Viltets rörelser invid ekoduktens öppningar och passager genom ekodukten har utvärderats mellan juli 2019 och juli 2020 med hjälp av viltkameror (autokameror). Ekodukten visar sig fungera tillfredställande som en faunapassage för samtliga klövvilt. Den flitigaste besökaren som nyttjar ekodukten är dovhjort. Även vildsvin och rådjur är vanligt förekommande och passerar genom ekodukten. Kronhjort förekommer sällan vid ekodukten. Det beror på att kronhjort är än så länge ovanlig i landskapet. Än mer sällsynt är älg i landskapet och följaktligen även som besökare vid ekodukten

Medelstora och stora däggdjur berörs av den barriär som väg E65 och väg 108 utgör i landskapet och som begränsar djurlivets nordsydliga respektive västostliga rörelser i sydvästra Skåne. Mot bland annat denna bakgrund har Trafikverket anlagt en planpassage utmed väg 108 vid Sjödiken, Svedala kommun. Planpassagen färdigställdes under sommaren år 2019. Målet med planpassagen är att minska den barriäreffekt som väg 108 utgör genom att skapa säkrare passagemöjligheter för fauna. Planpassagen ingår i arbetet med att återupprätta den ”gröna infrastrukturen” för däggdjur genom att länka samman inte minst skogsmarker väst och öst om väg 108 i landskapet.

Inom ramen för en utredning med fokus på övergripande barriärpåverkan från väg och järnväg på större däggdjur inom region Mitt, har föreliggande bristanalys avseende barriärer och viltolyckor inom Dalarnas län tagits fram. Avsnitt av väg och järnväg inom Dalarnas län med behov för att minska barriärpåverkan och att förebygga viltolyckor redovisas som åtgärdspaket. Åtgärdspaketen är baserade på barriärskapande faktorer såsom höga trafikflöden, avsaknad av planskilda passagemöjligheter, viltstängsling och behov för att förebygga viltolyckor. Redovisade åtgärdspaket behöver utredas för lokalisering och utformning av faunapassager samt brister avseende viltstängsling för att förebygga viltolyckor och för att kunna kanalisera djur till utpekade faunapassager. 

Föreslagna avgränsningar för åtgärdspaket är baserade med hänsyn till topografi, utbredning av skogsmark, ledlinjer (skogsbryn, kraftledningar, mindre vägar, vattendrag etc.), sjöar, övrig infrastruktur samt analys av fördelningen av trafikolyckor med älg eller ren. Det innebär att ett åtgärdspaket behöver genomföras i sin helhet för att nå avsedd effekt avseende förebyggande av viltolyckor samt för att minska barriärpåverkan genom att kanalisera vilt till faunapassager.

Utpekade åtgärdspaket berör inte renskötselområden. I Dalarnas län återfinns de högsta belastningarna av älgolyckor, dvs. hotspots, framför allt utmed västra delen av Siljansringen, dvs. E45 och väg 70, samt väg 70 Rättvik-Leksand, väg 69 Söderås-Falun. Därutöver finns behov av anläggning av viltstängsel utmed järnvägssträckan Bandel 331 Repbäcken-Mora samt bandel 324 Borlänge – Ludvika, vilket föranleder behov av att skapa säkra faunapassager för sträckan.

Föreslagna avgränsningar för åtgärdspaket är baserade med hänsyn till topografi, utbredning av skogsmark, ledlinjer (skogsbryn, kraftledningar, mindre vägar, vattendrag etc.), sjöar, övrig infrastruktur samt analys av fördelningen av trafikolyckor med älg och ren. Det innebär att ett åtgärdspaket behöver genomföras i sin helhet för att nå avsedd effekt avseende förebyggande av trafikolyckor med älg och ren samt för att kunna lösa upp barriärpåverkan. De separata åtgärdspaketen kan genomföras oberoende av om andra åtgärdspaket inte visar sig vara genomförbara utifrån resursbegränsningar.

Totalt har 13 åtgärdspaket identifierats. Trafikflödet är generellt lågt inom regionen och sträckor med trafikflöden som underskrider 1 500 i ÅDT är samhällsekonomiskt vanligen inte lönsamt för anläggning av viltstängsel. Ett alternativ innebär viltvarning för trafikanter (aktiv eller variabel skyltning) i kombination med siktröjning. Men för att säkra faunapassager förutsätts dock i regel att viltstängsling anläggs utmed sträckorna för att kunna kanalisera djur till faunapassagerna. Därutöver är viltstängsling av mindre trafikerade vägar motiverat med hänsyn till rennäringen. En prioriteringsordning av de inbördes åtgärdspaketen redovisas med hänsyn till belastning av trafikolyckor med älg och ren samt genomförbarhet och uppskattade kostnader för viltanpassande åtgärder.

Inom ramen för en utredning med fokus på övergripande barriärpåverkan från väg och järnväg på större däggdjur inom region Mitt, har föreliggande bristanalys av barriärpåverkan samt förebyggande av viltolyckor inom Västernorrlands län tagits fram. Avsnitt av väg och järnväg inom Västernorrlands län med behov för att minska barriärpåverkan och att förebygga viltolyckor redovisas som åtgärdspaket. Åtgärdspaketen är baserade på barriärskapande faktorer såsom höga trafikflöden, avsaknad av planskilda passagemöjligheter, viltstängsling och behov för att förebygga viltolyckor. Redovisade åtgärdspaket behöver utredas för lokalisering och utformning av faunapassager samt brister avseende viltstängsling för att förebygga viltolyckor och för att kunna kanalisera djur till utpekade faunapassager.

Föreslagna avgränsningar för åtgärdspaket är baserade med hänsyn till topografi, utbredning av skogsmark, ledlinjer (skogsbryn, kraftledningar, mindre vägar, vattendrag etc.), sjöar, övrig infrastruktur samt analys av fördelningen av trafikolyckor med älg eller ren. Det innebär att ett åtgärdspaket behöver genomföras i sin helhet för att nå avsedd effekt avseende förebyggande av trafikolyckor med älg och ren samt för att minska barriärpåverkan genom att kanalisera vilt till faunapassager.

I Västernorrlands län återfinns de högsta belastningarna av älgolyckor, dvs. hotspots, framför allt runt tätorterna Sundsvall och Örnsköldsvik. Därutöver finns behov av anläggning av viltstängsel utmed järnvägssträckan Långsele-Mellansel på bandel 130, vilket föranleder behov av att skapa säkra faunapassager för sträckan. Väg E4 har på grund av trafikflöde och viltstängsel en generellt hög barriärpåverkan. Vägavsnitt av E4 med frånvaro av planskilda passagemöjligheter behöver därför utredas för anläggning av säkra faunapassager.

Delar av Botniabanan är idag försedd med viltstängsel. Långa sträckor saknar dock viltstängsel, varav vissa ostängslade sträckor har som funktion att fungera som faunapassager. Botniabanan är därtill anlagd som järnvägstunnel utmed betydliga sträckor, vilka erbjuder naturliga faunapassager ovan järnvägstunnlar och därigenom upplösning av barriärpåverkan. För att kunna minska barriärpåverkan utmed Botniabanan krävs kanalisering till faunapassager genom viltstängsling, samt att faunapassager säkras även utmed omkringliggande vägar, framför allt E4.

Föreslagna avgränsningar för åtgärdspaket är baserade med hänsyn till topografi, utbredning av skogsmark, ledlinjer (skogsbryn, kraftledningar, mindre vägar, vattendrag etc.), sjöar, övrig infrastruktur samt analys av fördelningen av trafikolyckor med älg och ren. Det innebär att ett åtgärdspaket behöver genomföras i sin helhet för att nå avsedd effekt avseende förebyggande av trafikolyckor med älg och ren samt för att kunna lösa upp barriärpåverkan. De separata åtgärdspaketen kan genomföras oberoende av om andra åtgärdspaket utifrån resursbegränsningar inte visar sig vara genomförbara.

Trafikverket utreder förutsättningar för att skapa säkra ren- och viltpassager i region Mitt. Utredningen omfattar övergripande behov för rennäringen med avsikt att förebygga barriärer och trafikolyckor med ren. Kartläggning av trafikolyckor med ren är ett viktigt underlag. Att olyckorna i nuläget är få skulle kunna förklaras av att samebyarna jobbar intensivt med att hålla renar från väg eller järnväg, vilket minimerar antalet olyckor men att det sker till priset av ett merarbete alternativt att betesmarker inte kan nyttjas. För att kartlägga viktiga vandringsleder och övriga områden har dialogmöten genomförts med regionens samebyar. Detta har skett via separata mailutskick till berörda samebyar med kartor över samebyns vandringsleder och utpekade olycksområden med ren. Ett dokument med samrådspunkter bifogades, detta för att fånga upp ytterligare problemområden såsom marker som undviks eller kräver väldigt stor arbetsbörda utan att synas i olycksstatistik. Vidare skedde en efterföljande dialog via telefon och mail med samebyarna för att säkerställa att viktig information framkom. Minnesanteckningar, mail och logg har sparats. Inbjudan till samråd är bifogat som en bilaga i slutet av föreliggande rapport.

Kartläggningen har genomförts av Marcus Elfström och Fredrik Winterås vid EnviroPlanning AB. Första kontakten etablerades via mail i början av april 2019 och sista samrådsförfarandet ägde rum i början av december 2019. Ett fåtal samebyar har inte inkommit med kompletterande uppgifter trots återkommande kontaktförsök via telefon och mail. Vid de tillfällen kontaktpersonerna ej har svarat på telefon har ett sms eller ett mail gått ut till aktuell kontaktperson för samebyn. Genom detta har det säkerställt att underlaget har kommit fram och samtliga samebyar har bekräftat att de tagit del av underlaget.

Vägar utgör hinder för djurens fria rörlighet genom landskapet, de är så kallade vandringshinder. Trafiken kan skrämma bort djuren, hindra dem från att passera om de vågar sig fram och många som ändå försöker ta sig över vägen dödas. Därmed är det få individer som tar sig levande till andra sida. Vägar riskerar därför att dela lokala populationer och skära av dem från viktiga resurser på olika håll i landskapet, t.ex. föda, partners och övervintringsplatser. Det gör att risken för inavel ökar och att de lokala populationerna får svårare att hantera andra miljöfaktorer.

I regleringsbrev för budgetåret 2022 fick Trafikverket i uppdrag att senast 1 september 2022 redogöra för utvecklingen av viltolyckor. I redogörelsen ska utvecklingen av viltolyckor längs det statliga väg- och järnvägsnätet redovisas sedan Trafikverkets bildande. Redogörelsen ska innehålla vilka åtgärder som vidtagits och vilka åtgärder som behöver vidtas för att minska antalet viltolyckor. Trafikverket ska även redogöra för hur regelgivningen och eftersök av trafikskadat vilt går till, vilka myndigheter och aktörer som hanterar eftersök, vilka regelverk som berörs samt vilka kostnader Trafikverket haft för eftersök. Det ska även framgå hur kostnader för framtida eftersök prognostiseras.  

I denna rapport beskrivs en grundmetod för att följa upp funktionen av groddjursåtgärder bestående av tunnlar kombinerade med barriärer/ledarmar. Metoden är avsedd att fungera för samtliga svenska groddjursarter och att ge jämförbara resultat mellan olika projekt och olika platser. Metodiken omfattar endast åtgärder vid väg, eftersom det inte finns tillräckligt underlag för att föreslå metod för att följa upp åtgärder vid järnväg, och den omfattar inte uppföljning av åtgärder i form av nyskapande av livsmiljöer.

Djurpåkörningar på järnväg medför ofta problem för Trafikverket och samhället med framför allt tågförseningar, kadaverhantering, skador på tåg och minskade jaktbyten. Denna rapport innehåller en genomförd undersökning i tre delar: En litteraturgenomgång med fokus på vegetationens påverkan på viltolyckorna på järnväg. En analys om var de flesta påkörningarna av älg och rådjur sker och orsakerna till detta. En enkätundersökning om lokförares erfarenheter av viltpåkörningar på järnväg.

Väg 21 mellan Hässleholm och Önnestad har tidigare varit utsatt vad gäller viltolyckor. Vägen sträcker sig cirka 25 km i nordvästlig-sydöstlig riktning genom ett mosaiklandskap av odlingsmark och skogsmark med spridda gårdar, villaområden och enstaka täktområden. Trafikmängden på vägen varierar mellan cirka 10 000 och 15 000 fordon per dygn (Årsdygnsmedeltrafik). Under 2019 vidtogs åtgärder i form av stängsling i kombination med anläggning av en ny faunapassage, en 20 meter bred faunabro.  

Åtgärderna har två mål:  

1. Minska viltolyckorna på vägen. 

2. Skapa konnektivitet för större och medelstora däggdjur över vägen, som i och med stängslingen blir en starkare barriär.  

För att undersöka hur dessa mål uppfyllts gjordes en uppföljning av viltolycksstatistiken och av hur djur använder faunabron. I uppföljningen ingick även att följa upp hur djuren nyttjade de uthopp som anlagts längs sträckan samt en befintlig vägport.  

Resultatet tyder på att nyuppsättning och förbättring av stängsel på vägsträckan har haft önskad effekt. Viltolyckorna utmed alla tre delsträckor har totalt minskat från 0,74 till 0,26 olyckor/km/år, en minskning från en redan relativt låg viltolycksnivå men med stor betydelse för trafiksäkerheten på vägen.

Viltpåkörningar på järnväg har blivit allt fler under de senaste 10–20 åren. Även rennäringen lider stora förluster på grund av påkörningar varje år. Trafikverket tar numera fram och tillhandahåller aggregerade informationslager om vilt- och renolyckor för att definiera och kunna visa var det sker flest vilt- och renpåkörningar i Sverige. Målen med dessa viltolyckskartor är att kunna följa trender över tid, på olika skalor i landskapet och för olika järnvägssträckor, höja trafik- och driftsäkerheten på järnväg genom att minska antalet ren- och viltpåkörningar och de därmed relaterade kostnaderna och förbättra kunskaperna om viltpåkörningar på järnväg för att kunna vidta förebyggande åtgärder i infrastruktur och på fordon. Denna rapport beskriver tekniska detaljer i framtagningen av kartunderlaget för viltolyckor på järnväg och ger stöd i tolkning och användning av materialet.

Roads and railways are increasing worldwide. One taxa that is affected by this is bats. Bats are directly killed by vehicles and experience behavioural changes around roads and railways. There are different mitigation measurements to help bats cross roads safely, including different over- and underpasses. One genus of bats that has been shown negatively affected by roads and railways in many areas is Myotis. In this study we examined the behaviour of two Myotis species: M. mystacinus and M. brandtii. We tested the hypothesis that large roads and railways crossing a forest dominated area act as barriers for these species and that they would use over- and underpasses to cross the road and railway safely. To study this, we conducted an autobox survey and radio-tracked individual bats. We had no recordings or direct observations where bats crossed the road or railway directly. We did, however, observe bats using both over- and underpasses. Our results suggest that large roads and railways act as barriers for M. mystacinus and M. brandtii, in the sense that they avoid crossing the road and railway. We can conclude that these species use mitigation measurements, such as over- and underpasses, in areas where they are available. It is therefore important to include these mitigation measurements when constructing new roads and railways.

Fladdermöss utgör 25 % av däggdjursfaunan. De har mycket långsam reproduktion och på grund av den stora förändringen i landskapet med anledning av fladdermössens val av främst föda och boplatser är hälften av de påträffade arterna sällsynta i Sverige. På grund av detta har alla arter ett starkt juridisk skydd. Denna rapport tar i huvudsak upp analys av främst skogslevande arterna som påverkas mycket negativt av vägar och järnvägar.

Rapporten innehåller en beskrivning av GIS-verktyget PREBAT, som är en modellering över var i landskapet det finns stor sannolikhet att finna viktiga livsmiljöer, boplatser samt rörelsemönster för fladdermöss som bör undvikas eller där olika skyddsåtgärder bör genomföras för att minimera konflikter mellan fladdermöss och infrastruktur. Rapporten sammanfattar fladdermössens ekologi. Den beskriver vilket kartmaterial som används som ingångsmaterial i analysen och hur olika kartor som genereras i modelleringen tolkas. Slutligen beskrivs hur denna modellering kan användas för att kunna planera, bygga ny infrastruktur samt modifiera befintlig infrastruktur och ta hänsyn till fladdermöss.

Bilagorna innehåller detaljerad information över olika ingångsvärden i modelleringen samt en detaljerad manual över de olika stegen.

Under de år som gått sedan projektstarten av artrika vägkanter så har vi nästan uteslutande identifierat artrika vägkanter som sträckor med många ängsväxter. Förekomsten av olika djur knutna till vägkanterna har inte aktivt eftersökts eller beaktats förrän under senare år då vår kunskap om vägkanternas betydelse för insekterna har förbättrats. Som ett nytt steg i utvecklingen har Trafikverket därför valt att utöka vissa kunskapsunderlag med bl.a. insektsinventeringar, främst i de områden där vi anar en kunskapsbrist om denna organismgrupp. Denna inventering utgör därmed ett komplement till den inventering som Trafikverket gjort i driftområde Skövde 2012 med fokus på växter. Uppdraget var att inventera vildbin och fjärilar i driftområdets vägkanter och att bedöma värdet hos Trafikverkets vägrenar för vildbin, med särskild inriktning på väddsandbi och guldsandbi. Ytterligare några insektsarter som är lätta att inventera i fält och som bedöms ha ett indikatorvärde eftersöktes. Med hjälp av SGU:s jordartskarta valdes vägar som går genom större sammanhängande områden med sand och isälvsmaterial ut för inventering. Dessutom hämtades uppgifter från betesmarksinventeringen, TUVA, för att få en bild av mängden ängs- och betesmarker i närheten av vägarna.

Sedan mitten av 1990-talet har vägavsnitt av varierande längd avgränsats, främst p.g.a. sin rikedom av olika ängsväxter, en följd av dåvarande Vägverkets projekt ”Artrika vägkanter”. En välutvecklad vägkantsflora med arter som vanligen finns på olika typer av ängar, i beteshagar etc., är ofta lätt att identifiera. Ibland kan även ovanliga, rödlistade och hotade arter finnas. En oroväckande trend är dock att vägkanternas florarikedom förefaller minska över tiden. Under de första 15 år som gått sedan projektstarten så har Vägverket/Trafikverket nästan uteslutande identifierat artrika vägkanter, som sträckor med olika ängsväxter. Förekomsten av olika djur knutna till vägkanterna har normalt sett inte aktivt eftersökts eller beaktats. Sedan år 2009 har detta förändrats. Då kom det en del information om olika gaddsteklar (vildbin) via de ”Åtgärdsprogram för hotade arter”, som Naturvårdsverket och landets länsstyrelser arbetade med. Platser utefter statliga vägar där förekomster av väddsandbi och guldsandbi var kända började då tas med som ”Artrik vägkant”. Vägkanter med stora förekomster av blommor av även förhållandevis vanliga arter, men som är viktiga substratväxter för insekter, t.ex. åkervädd och ängsvädd, har därefter blivit viktiga att notera för Trafikverket och är idag ett viktigt kriterium för att avgränsa en artrik vägkantsmiljö i vissa trakter. Under de senaste fem åren har vi i våra inventeringar av artrika vägkanter regelmässigt noterat olika dagfjärilar, bastardsvärmare, olika gaddsteklar och andra insekter. Det har skett såväl i de mer översiktliga inventeringarna, som framför allt via riktade kompletterande insektsinventeringar. Steget till att börja använda särskilda rutter, ”Pollard walks”, så som de utvecklats för övervakning av dagfjärilar är inte särskilt långt. Första inventeringen i Trafikverkets regi av fjärilsrutter som rapporterats till Svensk Dagfjärilsövervakning, genomfördes i Värmland 2014 (Mangsbo 2014). Under 2015 har förutom denna i Sjuhäradsområdet, även genomförts rutter i Falbygden och i Bohuslän. Resultaten kan användas för att följa upp utvecklingen av naturvärdena längs de enskilda objekten, samtidigt som de kan användas i de olika nationella och europeiska sammanställningar som görs (Pettersson 2015 och Van Swaay, et al. 2015).

Problemen med viltolyckor längs väg 40 mellan Göteborg och Bollebygd har uppmärksammats av Trafikverket och eftersöksorganisationen. Viltolyckorna sker framförallt i de trafikplatser som finns längs sträckan, där stängselöppningar möjliggör för djuren att ta sig in på vägområdet. Det finns även indikationer att hjortdjur kontinuerligt vistas inom trafikplatserna för att födosöka, då stora ytor i trafikplatserna upptas av naturmark med lämpliga foderväxter. Trafikverket undersöker nu möjligheterna att minska antalet viltolyckor längs sträckan. Utredningen visar på ett antal föreslagna åtgärder för att göra det svårare för vilt att ta sig in på trafikplatserna och att anpassa befintliga vägbroar och vägportar. Syftet är också att utreda om det behövs nyanläggning av ekodukter/faunapassager för att på lång sikt lösa barriärproblematiken.

Vägar och järnvägar påverkar ren och renskötseln på olika sätt, mest uppenbart är att många djur blir påkörda både på väg och järnväg. Men påverkan sträcker sig långt bortom detta. Renens årstidsförflyttningar sker över stora områden och infrastrukturen skapar många konfliktpunkter och svåra passager under flytten. Trafikverket har en ambition att utveckla ett mer strategiskt och systematiskt arbete med renskötsel och infrastruktur. Det finns mycket kunskap, erfarenheter och idéer, men det behövs ett systematiskt arbete med renskötsel och infrastruktur, en gemensam plattform, tydliga målbilder och flera aktiviteter behöver startas upp. Syftet med denna kunskapssammanställning är att ge en samlad bild och att sammanfatta genomförda och pågående utvecklingsprojekt och forskning som innefattar åtgärder för att minska infrastrukturens påverkan på ren och renskötsel. 

Väg 108 norrut från Svedala går genom ett viltrikt område. Som ett led i att minska antalet viltolyckor byggdes vägen om under 2019 med nytt viltstängsel, färister, uthopp och en faunapassage i plan med trafikantvarning. Faunapassagen definierades som en pilotanläggning där flera olika tekniker testades för att detektera djuren och styra trafikantvarningen. I studien undersökte vi hur rådjur, kronhjort och vildsvin nyttjade faunapassagen och vi jämförde förändringar i viltolycksfrekvenser på hela den åtgärdade sträckan. Under studieperioden besöktes faunapassagen av totalt 722 klövdjur, av dessa passerade totalt 608 djur genom faunapassagen, resterande antal vände om. När vi jämförde den årliga viltolycksstatistiken före, under och efter anläggning av faunapassagen samt stängsel, uthopp mm fann vi en total minskning av viltolyckor med ca 66 % för hela sträckan. Trafikverket och forskare arbetar vidare med riktlinjer samt målbeskrivningar för att definiera säkerhetsaspekterna för denna typ av faunapassage. Det övergripande målet är att en faunapassage i plan skall vara säker för både trafikanter och vilt. Faunapassagen och trafikantvarningen behöver därför utformas så att trafikanter saktar ner eller får en ökad vaksamhet vid de tillfällen som trafikantvarningen aktiveras.

Under det första året har ekodukten främst använts av rådjur och dovhjort, medan älg och vildsvin setts mer sporadiskt. Sammantaget (alla arter) märks en ökande passagefrekvens över ekodukten över det första året. Ökningen beror troligen både på säsongsvariationer och att djuren efter en tid börjar nyttja ekodukten i större omfattning. Vi ser liknande mönster vid andra nyöppnade faunapassager, där det ofta tar en period innan djuren hittar till faunapassagen och lär sig använda den. 

Det finns ingenting som tyder på att konstruktionen eller omgivningarna kan påverka djurens passage-beteende. Djuren ser ut att vara lugna när de passerar, alltså utan någon större påverkan från motorvägens störningar.

Viltpåkörningar på järnväg har blivit allt fler under de senaste 10 åren och fenomenet uppmärksammas allt oftare i media och även internationellt. Viltpåkörningar medför allt oftare betydande trafikstörningar, förseningar och omfattande reparationskostnader på grund av att moderna tåg ofta är känsligare för kollisioner, samt problem med eftersök av skadade djur, kadaverhantering och minskat jaktutbyte. Det svenska järnvägsnätet är, bortsett från några få lokaler och enstaka sträckor, helt oskyddat mot viltpåkörningar. Enligt officiell statistik dödas årligen mer än dubbelt så många älgar per km järnväg än per km statlig väg.

Denna handledning vänder sig till de som arbetar med åtgärdsförslag för att minska barriärpåverkan och antalet viltolyckor. Trafikverket tillgängliggör färdiga digitala kartunderlag om viltolyckor och barriärer, där handledningen sätter åtgärdsplaneringen samt de befintliga underlagen i ett sammanhang. Handledningen beskriver kartunderlagens syfte (Viltolyckskartor och Barriärkartor) och ger förslag till arbetsprocess. Handledningen fokuserar på metodiken för det geografiska planeringsarbetet, alltså var någonstans längs vägnätet som åtgärder bör genomföras.

Renen är en nyckelart inom sitt utbredningsområde, men djuren och skötseln påverkas starkt av infrastruktur och en förändrad landskapsanvändning i övrigt. Förslaget till färdplan begränsas till att hantera frågor som rör infrastruktur och renskötsel och har utformats utifrån de behov och problemställningar kopplat till renskötsel och infrastruktur som identifierats i ett flertal av Trafikverkets projekt/uppdrag och i dialog med berörda samebyar under de senaste åren. Syftet med förslagen i färdplanen är att utifrån dagens kunskapsläge, behovs- och problembild föreslå åtgärder, i form av aktiviteter/projektpaket för ett mer systematiskt utvecklingsarbete kopplat till renskötsel och infrastruktur. Åtgärder för att bättre anpassa transportinfrastrukturen till renskötseln behov handlar bland annat om effektivare anpassningsåtgärder i infrastrukturen, om effektivare arbetssätt, om nya och förbättrade regelverk och om förbättrade kunskapsunderlag som dels kan användas tidigt i planering och dels kan ge stöd för att hantera kumulativa effekter på renskötsel av  samhällets aktiviteter.

Vägtrafikens bullerstörningar drabbar inte bara människor i bebyggda miljöer – även djur påverkas negativt. Värdefulla naturområden i Halland har bedömts utifrån naturvärden och bullerstörning. En handfull områden prioriteras och föreslås få olika bullerskyddsåtgärder. 

Resumé från konferens

Trafikverket anpassar befintlig och ny infrastruktur till landskapets ekologiska förutsättningar och processer. Detta kräver nya faunapassager såväl som anpassningar av befintliga passagemöjligheter, men även andra former av åtgärder som viltvarningssystem och nya stängsel. För att kunna följa upp och bedöma dessa åtgärders effekt används kameraövervakning.

Befintliga internationella och kommersiella IT-system för kameraövervakning tillfredsställer inte de krav som Trafikverket har på datasäkerhet, arkivering och integritetsskydd. Projektets mål har därför varit att ta fram en lösning för förvaltning, analys, tolkning och arkivering av video- och bildmaterial från i första hand Trafikverkets faunaprojekt men också andra myndigheters projekt. Resultatet är bildförvaltningsplattformen Capture som kombinerar manuell förvaltning av metadata med automatisk bildanalys genom artificiell intelligens (AI)/maskininlärning (ML) och automatiserad avpersonifiering av potentiellt integritetskränkande bilder. Plattformens moduluppbyggnad möjliggör att nya algoritmer för bildigenkänning, även för annat än vilt, kan kopplas in och därmed vidga användningsområdet.

Trafikverket bedriver sedan 2015 forskningsprogrammet Viltsäker Järnväg i samarbete med SJ, SLU och EnviroPlanning AB. Studien ska användas som underlag i den kommande utvecklingen av nya åtgärdskoncept för att motverka djurkollisioner på järnväg. Antalet viltolyckor på järnväg har ökad under de senaste åren. För att förebygga och hantera de ekologiska och ekonomiska effekterna behövs fler åtgärder och kanske även nya åtgärdsstrategier. Stängsel och faunapassager har i regel god effekt, men är dyra åtgärder som främst lämpar sig längs särskilt olycksdrabbade sträckor, men inte överallt där viltpåkörning inträffar. En av de åtgärder som diskuteras är att förse lokförare med möjlighet att skrämma bort djuren från spåret för att förhindra kollision. I studien användes bilkameror som lokförarna aktiverade när de såg djur framför sig. Interaktionerna analyserades både utifrån djurens perspektiv och lokförarnas möjligheter att se djuren från förarhytten. Djurens flyktbeteenden gentemot tåget och eventuella varningssignaler med tyfonen (tågtutan) analyserades på flera olika sätt, genom att beräkna sannolikhet att djuren flyr, flyktavstånd och riktning som djuren flyr.

Denna rapport ger ett underlag för att analysera vägnätets och järnvägsnätets permeabilitet för klövdjur, identifiera befintliga brister och bedöma behovet av åtgärder som minskar barriäreffekten och trafikdödligheten hos djur. Metoden bygger på en kombination av empiriska studier och teoretiska modeller och utvecklades i första hand för klövdjur (med älg som paraplyart). Potentiella barriärer är sammanhängande större trafikleder där djuren inte kan eller inte ska passera i plan. Befintliga broar kan erbjuda säkra och effektiva planskilda passager åt djuren och därmed åtgärda en viss barriärsträcka. Återstående potentiella barriärer som är längre än 2 km identifieras som permeabilitetsbrister vars åtgärdsbehov värderas utifrån olika ekologiska, trafiksäkerhetsmässiga och praktiska grunder. Metoden kan även få tillämpning för andra arter eller artgrupper än klövdjur om riktvärdena och bedömningskriterierna anpassas.

Denna tekniska rapport vänder sig till de som arbetar med åtgärdsförslag för att minska barriärpåverkan och antalet viltolyckor. Rapporten beskriver hur viltolycksdata från Nationella Viltolycksrådet och Polisen är bearbetat, vilka attribut som ingår och används samt hur de olika karttyperna är framtagna. Rapporten ger en bakgrund för att kunna framställa kartorna, tolka kartorna och tillämpa dem i t.ex. planering.

​Humans have changed ecosystems steadily over the years, leading to habitat fragmentation and loss. Road- and railroad networks are rapidly expanding around the world and disintegrating natural landscapes. Habitat loss, habitat fragmentation and habitat degradation are three factors why bat species are threatened, and infrastructure such as roads has the potential to contribute to all of these factors. This is the first study of bats and the impact roads have on bats in Sweden. In this study we tested whether the major road acts as a barrier to movement of four different taxa of bats. Especially we focused on the activity of Myotis species at various environments in the landscape in relation to a major road. We placed auto boxes that automatically record bat ultra sounds in 34 study sites around Enköping for seven weeks. We had 8 sites along a major road, 8 sites in open gaps between forests without any roads, 4 sites at wildlife passages and 14 control sites within the forest. The results of this study show avoidance behaviour in Myotis, and Eptesicus species. For Nyctalus` the road does not reveal to be any obstacle. Observations of Pipistrellus species were too few to draw any conclusions. An important conclusion in this study is that there is not a difference in Myotis- activity between the road and open gaps in the forest. Both types of openings are avoided. However, wildlife passages are used for foraging and commuting. It is important to do further studies to improve the mitigation measures for bats in infrastructure projects in Sweden. More knowledge about the different taxa' s behaviour near major roads and an understanding of the thresholds, such as limit distances for Myotis in open gaps are necessary to draw conclusions about mitigation measures and alternatives for ecoducts.

GIS-verktyget Circuitscape har använts i ett flertal infrastrukturprojekt för att simulera viltrörelser genom landskapet och lokalisera möjliga konfliktpunkter där barriäråtgärder och åtgärder mot viltolyckor kan behövas. Circuitscape genererar kommunikativa, kraftfulla och tilltalande flödeskartor och beskriver sannolika rörelsemönster för hur vilt rör sig genom landskapet. Det finns dock osäkerheter i verktyget som behöver utrönas innan verktyget kan rekommenderas som ett standardverktyg för ekologisk bedömning och analys. Studien beskriver hur viltrörelser från GPS-försedda djur och viltolyckstätheter korrelerar med flöden i Circuitscape. Syftet med studien var att ge slutliga rekommendationer för hur Circuitscape kan användas i infrastrukturprojekt och dess lämplighet som standardiserat verktyg för ekologisk åtgärdsplanering. Resultaten visar liten korrelation både till viltrörelser och viltolyckor och inga tydliga samband kunde påvisas. Rekommendationen är att inte använda Circuitscape med tillämpningen där simulering över hela landskapet genomför som standardiserat verktyg för att visualisera teoretiska viltrörelser. Olika tillämpningar av Circuitscape skulle kunna testas vidare men rekommendationen är att titta på andra modeller som bättre beskriver djurs rörelser.

Syftet med denna publikation är att kortfattat redovisa förekomst av samtliga groddjur (men främst lökgroda och långbensgroda) vid de nyanlagda objekten och aktuella vägsträckor i Högestad (lökgroda), Häljarp (lökgroda), och Smedstorp (långbensgroda) under 2009. Publikationen bygger på fyra inventeringar vid varje objekt under lekvandring (tidig vår) efter leken (sen vår) samt vandring av juvenila groddjur (bland annat årets kull) från lekvattnen (hösten).

Under de senaste fem åren har vi i våra inventeringar av artrika vägkanter regelmässigt noterat olika dagfjärilar, bastardsvärmare, olika gaddsteklar och andra insekter. Det har skett såväl i de mer översiktliga inventeringarna, som framför allt via riktade kompletterande insektsinventeringar. Steget till att börja använda särskilda rutter, ”pollard walks”, så som de utvecklats för övervakning av dagfjärilar är inte särskilt långt. Första inventeringen i Trafikverkets regi av fjärilsrutter som rapporterats till Svensk Dagfjärilsövervakning, genomfördes i Värmland 2014. Under 2015 och 2016 har förutom denna inventering på Falbygden, även genomförts rutter i Sjuhäradsområdet och i Bohuslän (Kungälv och Orust). Resultaten kan användas för att följa upp utvecklingen av naturvärdena längs de enskilda objekten, samtidigt som de kan användas i de olika nationella och europeiska sammanställningar som görs.

Stockholms stora trafikleder utgör, tillsammans med bebyggelse längs och kring lederna, kraftiga barriärer för biologisk mångfald och friluftsliv. Ett 30-tal särskilt väsentliga barriärer har tidigare identifierats inom ett regeringsuppdrag redovisat 2005. Banverket och Vägverket tog då fram ett gemensamt åtgärdsprogram för att åtgärda de mest väsentliga barriärerna av järnvägar och vägar för friluftsliv och biologisk mångfald med tyngdpunkt på större tätorter. Det arbetet genomfördes i bred samverkan och de barriärer som pekades ut i programmet finns också till stor del förankrade i RUFS Stockholms läns grönstruktur och Svaga gröna samband.

I denna rapport redovisas en kvantitativ metod för att systematiskt och transparent värdera olika faktorer som påverkar barriäreffekterna av transportinfrastrukturen. En utgångspunkt är den riktlinje för landskap som Trafikverket antog 2016. Avsikten är att rapportens resultat ska utgöra ett underlag och stöd för en tydligare prioritering av tidigare identifierade större barriärer av vägar och järnvägar i Stockholms län.

Målet med den här studien är att identifiera åtgärder som leder till en ökad trafiksäkerhet och minskning av antalet ren- och viltolyckor längs väg E10 mellan Västra Svartbyn och Stenbron i Norrbotten. Aktuella åtgärdsförslag har tagits fram i dialogmöten tillsammans med berörda samebyar. Även jakt- och viltvårdsintressenter har bidragit med information till studien.

Rapporten är en genomgång av troliga konfliktpunkter mellan utter och statlig väg i Skåne. I dokumentet redogörs allmänt om uttern som art och de lösningar som finns för att undvika konflikter mellan arten och vägar. Vidare lämnas förslag på åtgärder och en prioriterad åtgärdslista på konfliktpunkter.

Trafikverket har arbetat med projektet ”Artrika vägkanter” sedan mitten av 1990-talet. Under senare år har det i inventeringarna i Region Väst regelmässigt noterats olika dagfjärilar, bastardsvärmare, gaddsteklar och andra naturvårdsintressanta insekter. Det har skett såväl i mer översiktliga inventeringar av artrika vägmiljöer, som framförallt via riktade kompletterande och mer detaljerade insektsinventeringar utförda av olika konsulter. Mellan Länsstyrelsen Västra Götaland och Trafikverket har det även funnits ett samarbete rörande naturvårdsintressanta insekter i vissa ”Åtgärdsprogram för hotade arter” (ÅGP). Vid Trafikverkets tidigare inventeringar av bin 2012 har artrika vägkanter pekats ut längs väg 49 och O2918 strax söder om Karlsborg. Svartpälsbi Anthophora retusa (VU) samt praktbyxbi Dasypoda hirtipes (NT) och småfibblebi Panurgus calcaratus (NT) hittades vid inventeringen (Gärdenfors, 2010). För att kunna bedöma de enskilda miljöernas värden och populationsstorlekar för hotade arter samt föreslå miljöeffektiva åtgärder har under 2014 en landskapsanalys gjorts i ett område vid Karlsborgs fästning och söderut på cirka 700 ha. De delar som bedömdes särskilt värdefulla och som inventerades översiktligt var ungefär 66 ha. Förutom vägkanter innefattade området bland annat vallarna vid Karlsborgs fästning, exercished, flygfält, grustäkter, banvallar, stationsområde och ruderatmarker. Längst i söder gränsar området till Kråks skjutfält där ett besök även gjordes. Inventeringen visar att stora delar av området har en mycket värdefull fauna av bin där hedar, fästningsvallar, vägkanter, banvallar, ruderatmarker och gräsmarker ingår i en större värdefull helhet. Kråks skjutfält, som låg utanför själva inventeringsområdet, ingår också i denna värdefulla helhetsmiljö.

Vägverket har åtgärdat ett antal vägtrummor för att undanröja vandringshinder för fisk. Ett 5-årigt uppföljningsprogram pågår, i delrapporten redovisas resultaten efter 2 år.

Analys om bakomliggande orsaker till att viltolyckor med älg plötsligt ökade år 2006, efter att ha minskat under flera år i rad. Faktorer som analyserats är bl a snödjup, älgpopulationens storlek och utveckling, förekomsten av varg, stormar m m.

Studiens mål är att identifiera och rekommendera lämpliga förbättringsåtgärder för passager och stängselsystem för ren och vilt längs E4 i Västerbottens län och Norrbottens län. Projektet syftar till att ge ett kunskapsunderlag och en bättre bild av vilka åtgärder som behövs för att bl.a. möjliggöra en långsiktigt hållbar renskötsel, begränsa barriäreffekterna för vilt och förbättra framkomligheten och trafiksäkerheten på E4. Åtgärdsförslagen har framtagits i dialogmöten tillsammans med berörda samebyar. Även jakt- och viltvårdsintressenter har bidragit med information till studien.

Rapporten visar vad som är viktigt att tänka på vid planering och utformning av åtgärder som ska motverka infrastrukturens storskaliga barriäreffekter. Studien är inriktad mot större passager över vägar (ekodukter och faunabroar) och fokuserar på målgrupperna hjortdjur och friluftsliv. Syftet är att visa på mångfalden av konstruktionstyper och det stora utrymme för nya initiativ och idéer till lösningar som finns inom planeringsprocessen.