Management practices for handling highway runoff differ between the various European national road administrations. These differences manifest themselves in different approaches related to planning, construction and operation of runoff treatment facilities. For example, Sweden, Norway and Germany, use different standard guidelines when managing stormwater. Proprietors, owners, consultants and building contractors involved in design and construction of treatment facilities are accountable for meeting the requirements set by the national road administrations or by the national environmental authorities. With the aim of compiling current practice and knowledge of stormwater best management practices (BMPs) the Swedish Transport Administration (STA), the Norwegian Public Roads Administration (NPRA) and the Danish Road Directorate (DRD) initiated the collaborative project “Reducing Highway Runoff Pollution” (REHIRUP). This project aims to provide a basis for design, operation and management of environmentally safe and cost-effective stormwater BMPs. Thereby, REHIRUP endeavours to contribute to the overall goal of improved pollutant retention efficiencies, enhanced degradation of organic pollutants, optimised multiple use of the land utilised for runoff management, and an overall better utilization of resources. One of the project objectives is to provide recommendations for maintenance of future BMPs such as settling ponds, subterranean stormwater storage facilities and filters, and thereby improve road runoff management in an environmentally and economically sustainable way. This report summarizes outcomes of two work packages (WPs) of the REHIRUP project, namely Maintenance (WP2) and Sustainable design (WP4).

Vägtrafikbuller påverkar både människor och vilda djur negativt. Buller upplevs störande, och leder till stress och ohälsa. Hittills har Trafikverket hanterat detta problem främst i bebyggd miljö. Men även i naturmiljöer är buller en allvarlig störningsfaktor, som för människor leder till minskade upplevelsevärden och försämrad rekreation, och för många djur kan ha drastiska effekter såsom ökad dödlighet och försämrad reproduktion. I detta dokument redovisas en metodik för att identifiera värdefulla naturområden där det kan finnas störningskänsliga fågelarter. Metodiken identifierar också konfliktpunkter mellan dessa områden och trafikbuller. Metoden genererar ett nationellt planeringsunderlag som kan utnyttjas på flera sätt inom Trafikverket.

Inom ramen för en utredning med fokus på övergripande barriärpåverkan från väg och järnväg på större däggdjur inom region Mitt, har föreliggande bristanalys avseende barriärer och viltolyckor inom Dalarnas län tagits fram. Avsnitt av väg och järnväg inom Dalarnas län med behov för att minska barriärpåverkan och att förebygga viltolyckor redovisas som åtgärdspaket. Åtgärdspaketen är baserade på barriärskapande faktorer såsom höga trafikflöden, avsaknad av planskilda passagemöjligheter, viltstängsling och behov för att förebygga viltolyckor. Redovisade åtgärdspaket behöver utredas för lokalisering och utformning av faunapassager samt brister avseende viltstängsling för att förebygga viltolyckor och för att kunna kanalisera djur till utpekade faunapassager. 

Föreslagna avgränsningar för åtgärdspaket är baserade med hänsyn till topografi, utbredning av skogsmark, ledlinjer (skogsbryn, kraftledningar, mindre vägar, vattendrag etc.), sjöar, övrig infrastruktur samt analys av fördelningen av trafikolyckor med älg eller ren. Det innebär att ett åtgärdspaket behöver genomföras i sin helhet för att nå avsedd effekt avseende förebyggande av viltolyckor samt för att minska barriärpåverkan genom att kanalisera vilt till faunapassager.

Utpekade åtgärdspaket berör inte renskötselområden. I Dalarnas län återfinns de högsta belastningarna av älgolyckor, dvs. hotspots, framför allt utmed västra delen av Siljansringen, dvs. E45 och väg 70, samt väg 70 Rättvik-Leksand, väg 69 Söderås-Falun. Därutöver finns behov av anläggning av viltstängsel utmed järnvägssträckan Bandel 331 Repbäcken-Mora samt bandel 324 Borlänge – Ludvika, vilket föranleder behov av att skapa säkra faunapassager för sträckan.

Föreslagna avgränsningar för åtgärdspaket är baserade med hänsyn till topografi, utbredning av skogsmark, ledlinjer (skogsbryn, kraftledningar, mindre vägar, vattendrag etc.), sjöar, övrig infrastruktur samt analys av fördelningen av trafikolyckor med älg och ren. Det innebär att ett åtgärdspaket behöver genomföras i sin helhet för att nå avsedd effekt avseende förebyggande av trafikolyckor med älg och ren samt för att kunna lösa upp barriärpåverkan. De separata åtgärdspaketen kan genomföras oberoende av om andra åtgärdspaket inte visar sig vara genomförbara utifrån resursbegränsningar.

Totalt har 13 åtgärdspaket identifierats. Trafikflödet är generellt lågt inom regionen och sträckor med trafikflöden som underskrider 1 500 i ÅDT är samhällsekonomiskt vanligen inte lönsamt för anläggning av viltstängsel. Ett alternativ innebär viltvarning för trafikanter (aktiv eller variabel skyltning) i kombination med siktröjning. Men för att säkra faunapassager förutsätts dock i regel att viltstängsling anläggs utmed sträckorna för att kunna kanalisera djur till faunapassagerna. Därutöver är viltstängsling av mindre trafikerade vägar motiverat med hänsyn till rennäringen. En prioriteringsordning av de inbördes åtgärdspaketen redovisas med hänsyn till belastning av trafikolyckor med älg och ren samt genomförbarhet och uppskattade kostnader för viltanpassande åtgärder.

Inom ramen för en utredning med fokus på övergripande barriärpåverkan från väg och järnväg på större däggdjur inom region Mitt, har föreliggande bristanalys av barriärpåverkan samt förebyggande av viltolyckor inom Västernorrlands län tagits fram. Avsnitt av väg och järnväg inom Västernorrlands län med behov för att minska barriärpåverkan och att förebygga viltolyckor redovisas som åtgärdspaket. Åtgärdspaketen är baserade på barriärskapande faktorer såsom höga trafikflöden, avsaknad av planskilda passagemöjligheter, viltstängsling och behov för att förebygga viltolyckor. Redovisade åtgärdspaket behöver utredas för lokalisering och utformning av faunapassager samt brister avseende viltstängsling för att förebygga viltolyckor och för att kunna kanalisera djur till utpekade faunapassager.

Föreslagna avgränsningar för åtgärdspaket är baserade med hänsyn till topografi, utbredning av skogsmark, ledlinjer (skogsbryn, kraftledningar, mindre vägar, vattendrag etc.), sjöar, övrig infrastruktur samt analys av fördelningen av trafikolyckor med älg eller ren. Det innebär att ett åtgärdspaket behöver genomföras i sin helhet för att nå avsedd effekt avseende förebyggande av trafikolyckor med älg och ren samt för att minska barriärpåverkan genom att kanalisera vilt till faunapassager.

I Västernorrlands län återfinns de högsta belastningarna av älgolyckor, dvs. hotspots, framför allt runt tätorterna Sundsvall och Örnsköldsvik. Därutöver finns behov av anläggning av viltstängsel utmed järnvägssträckan Långsele-Mellansel på bandel 130, vilket föranleder behov av att skapa säkra faunapassager för sträckan. Väg E4 har på grund av trafikflöde och viltstängsel en generellt hög barriärpåverkan. Vägavsnitt av E4 med frånvaro av planskilda passagemöjligheter behöver därför utredas för anläggning av säkra faunapassager.

Delar av Botniabanan är idag försedd med viltstängsel. Långa sträckor saknar dock viltstängsel, varav vissa ostängslade sträckor har som funktion att fungera som faunapassager. Botniabanan är därtill anlagd som järnvägstunnel utmed betydliga sträckor, vilka erbjuder naturliga faunapassager ovan järnvägstunnlar och därigenom upplösning av barriärpåverkan. För att kunna minska barriärpåverkan utmed Botniabanan krävs kanalisering till faunapassager genom viltstängsling, samt att faunapassager säkras även utmed omkringliggande vägar, framför allt E4.

Föreslagna avgränsningar för åtgärdspaket är baserade med hänsyn till topografi, utbredning av skogsmark, ledlinjer (skogsbryn, kraftledningar, mindre vägar, vattendrag etc.), sjöar, övrig infrastruktur samt analys av fördelningen av trafikolyckor med älg och ren. Det innebär att ett åtgärdspaket behöver genomföras i sin helhet för att nå avsedd effekt avseende förebyggande av trafikolyckor med älg och ren samt för att kunna lösa upp barriärpåverkan. De separata åtgärdspaketen kan genomföras oberoende av om andra åtgärdspaket utifrån resursbegränsningar inte visar sig vara genomförbara.

Trafikverket utreder förutsättningar för att skapa säkra ren- och viltpassager i region Mitt. Utredningen omfattar övergripande behov för rennäringen med avsikt att förebygga barriärer och trafikolyckor med ren. Kartläggning av trafikolyckor med ren är ett viktigt underlag. Att olyckorna i nuläget är få skulle kunna förklaras av att samebyarna jobbar intensivt med att hålla renar från väg eller järnväg, vilket minimerar antalet olyckor men att det sker till priset av ett merarbete alternativt att betesmarker inte kan nyttjas. För att kartlägga viktiga vandringsleder och övriga områden har dialogmöten genomförts med regionens samebyar. Detta har skett via separata mailutskick till berörda samebyar med kartor över samebyns vandringsleder och utpekade olycksområden med ren. Ett dokument med samrådspunkter bifogades, detta för att fånga upp ytterligare problemområden såsom marker som undviks eller kräver väldigt stor arbetsbörda utan att synas i olycksstatistik. Vidare skedde en efterföljande dialog via telefon och mail med samebyarna för att säkerställa att viktig information framkom. Minnesanteckningar, mail och logg har sparats. Inbjudan till samråd är bifogat som en bilaga i slutet av föreliggande rapport.

Kartläggningen har genomförts av Marcus Elfström och Fredrik Winterås vid EnviroPlanning AB. Första kontakten etablerades via mail i början av april 2019 och sista samrådsförfarandet ägde rum i början av december 2019. Ett fåtal samebyar har inte inkommit med kompletterande uppgifter trots återkommande kontaktförsök via telefon och mail. Vid de tillfällen kontaktpersonerna ej har svarat på telefon har ett sms eller ett mail gått ut till aktuell kontaktperson för samebyn. Genom detta har det säkerställt att underlaget har kommit fram och samtliga samebyar har bekräftat att de tagit del av underlaget.

I denna rapport beskrivs en grundmetod för att följa upp funktionen av groddjursåtgärder bestående av tunnlar kombinerade med barriärer/ledarmar. Metoden är avsedd att fungera för samtliga svenska groddjursarter och att ge jämförbara resultat mellan olika projekt och olika platser. Metodiken omfattar endast åtgärder vid väg, eftersom det inte finns tillräckligt underlag för att föreslå metod för att följa upp åtgärder vid järnväg, och den omfattar inte uppföljning av åtgärder i form av nyskapande av livsmiljöer.

Roads and railways are increasing worldwide. One taxa that is affected by this is bats. Bats are directly killed by vehicles and experience behavioural changes around roads and railways. There are different mitigation measurements to help bats cross roads safely, including different over- and underpasses. One genus of bats that has been shown negatively affected by roads and railways in many areas is Myotis. In this study we examined the behaviour of two Myotis species: M. mystacinus and M. brandtii. We tested the hypothesis that large roads and railways crossing a forest dominated area act as barriers for these species and that they would use over- and underpasses to cross the road and railway safely. To study this, we conducted an autobox survey and radio-tracked individual bats. We had no recordings or direct observations where bats crossed the road or railway directly. We did, however, observe bats using both over- and underpasses. Our results suggest that large roads and railways act as barriers for M. mystacinus and M. brandtii, in the sense that they avoid crossing the road and railway. We can conclude that these species use mitigation measurements, such as over- and underpasses, in areas where they are available. It is therefore important to include these mitigation measurements when constructing new roads and railways.

Fredhällsmagasiet renar vägdagvatten från E4 / E20 Essingeleden i centrala Stockholm. En uppföljning av anläggningens funktion har gjorts utifrån bl a inkommande och utgående vattenvolymer samt provtagning på renat vatten.

Föreliggande arbete har utförts av Inst. f. miljöanalys, SLU på uppdrag av Vägverket region Sydöst (VSÖ). Syftet har varit att söka ta reda på om saltning av vägar kan orsaka surtstötar i små skogsvattendrag. Undersökningarna har innefattat markundersökningar och vattenkemiska studier i bäckar i fem små, vägsaltbelastade skogsområden i Småland och Blekinge under säsongen 1998/99. Resultaten visar att vintersaltning av vägar kan ge upphov till surstötar i mindre, jonsvaga vattendrag med låg buffertkapacitet i södra Sverige. Åtgärden kan dessutom öka mobiliteten av Zn och Cd och innebär en försaltning av de små vattendragen. Resultaten kan inte visa hur omfattande dessa problem är, men sannolikheten är liten för att surstöts- och metallpåverkan skall utgöra ett areellt utbrett problem. Kompletterande studier krävs dock för att kunna göra en kvantitativ bedömning av riskerna.

Under de år som gått sedan projektstarten av artrika vägkanter så har vi nästan uteslutande identifierat artrika vägkanter som sträckor med många ängsväxter. Förekomsten av olika djur knutna till vägkanterna har inte aktivt eftersökts eller beaktats förrän under senare år då vår kunskap om vägkanternas betydelse för insekterna har förbättrats. Som ett nytt steg i utvecklingen har Trafikverket därför valt att utöka vissa kunskapsunderlag med bl.a. insektsinventeringar, främst i de områden där vi anar en kunskapsbrist om denna organismgrupp. Denna inventering utgör därmed ett komplement till den inventering som Trafikverket gjort i driftområde Skövde 2012 med fokus på växter. Uppdraget var att inventera vildbin och fjärilar i driftområdets vägkanter och att bedöma värdet hos Trafikverkets vägrenar för vildbin, med särskild inriktning på väddsandbi och guldsandbi. Ytterligare några insektsarter som är lätta att inventera i fält och som bedöms ha ett indikatorvärde eftersöktes. Med hjälp av SGU:s jordartskarta valdes vägar som går genom större sammanhängande områden med sand och isälvsmaterial ut för inventering. Dessutom hämtades uppgifter från betesmarksinventeringen, TUVA, för att få en bild av mängden ängs- och betesmarker i närheten av vägarna.

Sedan mitten av 1990-talet har vägavsnitt av varierande längd avgränsats, främst p.g.a. sin rikedom av olika ängsväxter, en följd av dåvarande Vägverkets projekt ”Artrika vägkanter”. En välutvecklad vägkantsflora med arter som vanligen finns på olika typer av ängar, i beteshagar etc., är ofta lätt att identifiera. Ibland kan även ovanliga, rödlistade och hotade arter finnas. En oroväckande trend är dock att vägkanternas florarikedom förefaller minska över tiden. Under de första 15 år som gått sedan projektstarten så har Vägverket/Trafikverket nästan uteslutande identifierat artrika vägkanter, som sträckor med olika ängsväxter. Förekomsten av olika djur knutna till vägkanterna har normalt sett inte aktivt eftersökts eller beaktats. Sedan år 2009 har detta förändrats. Då kom det en del information om olika gaddsteklar (vildbin) via de ”Åtgärdsprogram för hotade arter”, som Naturvårdsverket och landets länsstyrelser arbetade med. Platser utefter statliga vägar där förekomster av väddsandbi och guldsandbi var kända började då tas med som ”Artrik vägkant”. Vägkanter med stora förekomster av blommor av även förhållandevis vanliga arter, men som är viktiga substratväxter för insekter, t.ex. åkervädd och ängsvädd, har därefter blivit viktiga att notera för Trafikverket och är idag ett viktigt kriterium för att avgränsa en artrik vägkantsmiljö i vissa trakter. Under de senaste fem åren har vi i våra inventeringar av artrika vägkanter regelmässigt noterat olika dagfjärilar, bastardsvärmare, olika gaddsteklar och andra insekter. Det har skett såväl i de mer översiktliga inventeringarna, som framför allt via riktade kompletterande insektsinventeringar. Steget till att börja använda särskilda rutter, ”Pollard walks”, så som de utvecklats för övervakning av dagfjärilar är inte särskilt långt. Första inventeringen i Trafikverkets regi av fjärilsrutter som rapporterats till Svensk Dagfjärilsövervakning, genomfördes i Värmland 2014 (Mangsbo 2014). Under 2015 har förutom denna i Sjuhäradsområdet, även genomförts rutter i Falbygden och i Bohuslän. Resultaten kan användas för att följa upp utvecklingen av naturvärdena längs de enskilda objekten, samtidigt som de kan användas i de olika nationella och europeiska sammanställningar som görs (Pettersson 2015 och Van Swaay, et al. 2015).

Dagvattendammar i anslutning till vägar är anlagda för att rena dagvatten från vägen, men kan även begränsa förorening i händelse av läckage eller olycka. I denna publikation utreds existerande dammars faktiska funktion avseende dagvattenrening. Underlag ges för hur provtagning för kontroll av dammars funktion bör genomföras samt på vilket sätt dammens utformning är viktig för dess funktion.

I denna publikation beskrivs allmänt yt- och grundvattenföhållanden kring mindre vattentäkter som enskilda brunnar samt påverkansrisken på dessa från vägar. Rekommendationer ges om i vilket skede Vägverket bör ta initiativ och vilka insatser som är lämpliga.

Våra vägar och trafiken på dem avger en rad föroreningar. För att minska miljöbelastningen från dessa och konsekvenserna av eventuella olyckor där miljögifter riskerar att läcka ut i våra marker, sjöar och vattendrag anläggs dagvattenanläggningar. Anläggningarnas främsta syfte är att rena vattnet innan det når närliggande recipienter. Anläggningarna behöver skötas och underhållas för att behålla sin funktion. Denna handbok hanterar dagvattendammar och översilningsytor, hur reningsprocessen fungerar och hur de ska skötas. Handboken ska fungera som ett stöd för driftansvariga och de entreprenörer som ansvarar för inspektion och skötsel av denna typ av anläggningar. Handboken ska även fungera som underlag för att ta fram skötselbeskrivningar för specifika anläggningar.

​Humans have changed ecosystems steadily over the years, leading to habitat fragmentation and loss. Road- and railroad networks are rapidly expanding around the world and disintegrating natural landscapes. Habitat loss, habitat fragmentation and habitat degradation are three factors why bat species are threatened, and infrastructure such as roads has the potential to contribute to all of these factors. This is the first study of bats and the impact roads have on bats in Sweden. In this study we tested whether the major road acts as a barrier to movement of four different taxa of bats. Especially we focused on the activity of Myotis species at various environments in the landscape in relation to a major road. We placed auto boxes that automatically record bat ultra sounds in 34 study sites around Enköping for seven weeks. We had 8 sites along a major road, 8 sites in open gaps between forests without any roads, 4 sites at wildlife passages and 14 control sites within the forest. The results of this study show avoidance behaviour in Myotis, and Eptesicus species. For Nyctalus` the road does not reveal to be any obstacle. Observations of Pipistrellus species were too few to draw any conclusions. An important conclusion in this study is that there is not a difference in Myotis- activity between the road and open gaps in the forest. Both types of openings are avoided. However, wildlife passages are used for foraging and commuting. It is important to do further studies to improve the mitigation measures for bats in infrastructure projects in Sweden. More knowledge about the different taxa' s behaviour near major roads and an understanding of the thresholds, such as limit distances for Myotis in open gaps are necessary to draw conclusions about mitigation measures and alternatives for ecoducts.

I dagsläget utgör vegetationen i vägkanterna en viktig livsmiljö för många arter som traditionellt hör hemma i det äldre odlingslandskapet. Som konsekvens av att odlingslandskapet gradvis moderniserats har stora arealer av viktiga biotoper försvunnit för många kärlväxter och insekter och därmed som resultat har viktiga ekologiska funktioner försämrats. Många av dessa arter har funnit sin tillflyktsort i vägkanterna och andra infrastukturbiotoper som kraftledningsgator m.m. Miljön i infrastrukturens biotoper efterliknar delvis den hävd som tillämpats i de äldre jordbrukslandskapen. Eftersom arealen vägkanter är så pass stor och är fördelad över hela landet utgör biotopen i vägkanten en viktig faktor i arbetet med att stärka ekologiska funktioner och biologisk mångfald som berör dlingslandskapets arter. Från inventeringar genomförda under mitten och slutet av 1990-talet finns många utpekade artrika vägkanter. Inventeringsmetoderna har varierat över tid och därför har Trafikverket utarbetat en inventeringsmetodik och naturvärdesklassning för att underlätta arbetet med biologisk mångfald, och för att få ett enhetligt och kvalitetssäkrat underlag för beslut om skötsel och underhåll. Den här rapporten bygger på inventeringar genomförda enligt den nya inventeringsmetodiken och är en resultatsammanställning av de inventeringar som gjordes på de artrika vägkanterna som tidigare pekats ut längs region Mitts och region Östs vägnät. Inventeringarna är gjorda driftområdesvis och utförda på driftområden som ska upphandlas för kommande skötsel. Inventeringarna gjordes under perioden 2014 till och med 2016. Rapporten gör även en djupdykning i 2016 års inventeringar. Syftet med inventeringarna är att skapa en översikt över utvecklingen, tillståndet och skötselstatus för de artrika vägkanterna i region Mitt och region Öst.

Syftet med denna publikation är att kortfattat redovisa förekomst av samtliga groddjur (men främst lökgroda och långbensgroda) vid de nyanlagda objekten och aktuella vägsträckor i Högestad (lökgroda), Häljarp (lökgroda), och Smedstorp (långbensgroda) under 2009. Publikationen bygger på fyra inventeringar vid varje objekt under lekvandring (tidig vår) efter leken (sen vår) samt vandring av juvenila groddjur (bland annat årets kull) från lekvattnen (hösten).

Under de senaste fem åren har vi i våra inventeringar av artrika vägkanter regelmässigt noterat olika dagfjärilar, bastardsvärmare, olika gaddsteklar och andra insekter. Det har skett såväl i de mer översiktliga inventeringarna, som framför allt via riktade kompletterande insektsinventeringar. Steget till att börja använda särskilda rutter, ”pollard walks”, så som de utvecklats för övervakning av dagfjärilar är inte särskilt långt. Första inventeringen i Trafikverkets regi av fjärilsrutter som rapporterats till Svensk Dagfjärilsövervakning, genomfördes i Värmland 2014. Under 2015 och 2016 har förutom denna inventering på Falbygden, även genomförts rutter i Sjuhäradsområdet och i Bohuslän (Kungälv och Orust). Resultaten kan användas för att följa upp utvecklingen av naturvärdena längs de enskilda objekten, samtidigt som de kan användas i de olika nationella och europeiska sammanställningar som görs.

Denna handbok behandlar den praktiska skötseln av öppna vägdagvattenanläggningar i form av fördröjnings- och sedimentationsdammar med och utan riklig vegetation samt översilningsytor. Den beskriver vilka åtgärder som är viktiga för att bibehålla anläggningarnas funktion och ger exempel på kontroll- och uppföljningsprogram som kan anpassas till olika anläggningar.

Att bevara den biologiska mångfalden är ett av riksdagens fyra mål med miljöpolitiken. Syfter med denna skrift är att inspirera till lösnigar som gynnar biologisk mångfald i vägens närområde. Den vänder sig till väghållare, till dem som beställer och utför röjning, slåtter och dränering, till dem som projekterar och utför nybyggnation samt till övriga intresserade. Vid beställning av tryckta exemplar tillkommer en avgift för porto.

Handledningen innehåller en beskrivning av frågeställningar som är viktiga att hantera i en beredskapsplan avseende en konfliktpunkt mellan väg och vattentäkt. Den innehåller även kortfattade beskrivningar av vilket underlag som kan vara av intresse till beredskapsplanen. I en bilaga finns ett fiktivt exempel på en beredskapsplan.

Trafikverket har arbetat med projektet ”Artrika vägkanter” sedan mitten av 1990-talet. Under senare år har det i inventeringarna i Region Väst regelmässigt noterats olika dagfjärilar, bastardsvärmare, gaddsteklar och andra naturvårdsintressanta insekter. Det har skett såväl i mer översiktliga inventeringar av artrika vägmiljöer, som framförallt via riktade kompletterande och mer detaljerade insektsinventeringar utförda av olika konsulter. Mellan Länsstyrelsen Västra Götaland och Trafikverket har det även funnits ett samarbete rörande naturvårdsintressanta insekter i vissa ”Åtgärdsprogram för hotade arter” (ÅGP). Vid Trafikverkets tidigare inventeringar av bin 2012 har artrika vägkanter pekats ut längs väg 49 och O2918 strax söder om Karlsborg. Svartpälsbi Anthophora retusa (VU) samt praktbyxbi Dasypoda hirtipes (NT) och småfibblebi Panurgus calcaratus (NT) hittades vid inventeringen (Gärdenfors, 2010). För att kunna bedöma de enskilda miljöernas värden och populationsstorlekar för hotade arter samt föreslå miljöeffektiva åtgärder har under 2014 en landskapsanalys gjorts i ett område vid Karlsborgs fästning och söderut på cirka 700 ha. De delar som bedömdes särskilt värdefulla och som inventerades översiktligt var ungefär 66 ha. Förutom vägkanter innefattade området bland annat vallarna vid Karlsborgs fästning, exercished, flygfält, grustäkter, banvallar, stationsområde och ruderatmarker. Längst i söder gränsar området till Kråks skjutfält där ett besök även gjordes. Inventeringen visar att stora delar av området har en mycket värdefull fauna av bin där hedar, fästningsvallar, vägkanter, banvallar, ruderatmarker och gräsmarker ingår i en större värdefull helhet. Kråks skjutfält, som låg utanför själva inventeringsområdet, ingår också i denna värdefulla helhetsmiljö.

Denna rapport är en sammanställning av befintlig kunskap kring den biologiska mångfalden i gotländska vägkanter. Rapporten sammanfattar hur skötseln fungerar och beskriver översiktligt de uppföljningar och forskningsprojekt som berört gotländska vägkanter. Vidare presenteras framtida utvecklingsmöjligheter och förslag på uppföljningar.

Mellan åren 2004-2012 byggde Trafikverket ny dubbelspårig järnväg och fyrfältsväg mellan Göteborg och Trollhättan (projektorganisation Bana Väg i Väst). För att få plats med infrastrukturen genom Ale kommun behövde delar av strandängsmiljöerna längs älven tas i anspråk. Detta är områden med höga naturvärden, som pekats ut som så kallat riksintresse för både naturvården och friluftslivet. För att ge förutsättningar för det unika växt- och djurlivet att fortsätta också efter det att vägar och järnvägar färdigställts har Trafikverket ett åtagande att säkerställa och förbättra skötseln av de kvarvarande ängsmiljöerna utefter älven på sammanlagt ca 172 hektar. Detta arbete behöver pågå kontinuerligt och totalt löper Trafikverkets engagemang under ca 25 år fram till år 2038. Årligen avsätts ca 1,5 Mkr för att upprätthålla en god skötselnivå på områdets strandängar.

Trafikverket har undersökt den rika och speciella naturmiljön som finns på stationsområden och banvallar. Den här rapporten ger en översikt över växter och djur som är knutna till järnvägsmiljön och som är beroende av den särskilda hävd och miljön som präglar stationsområdena. I rapporten beskrivs ett arbetssätt för identifiering av värdefulla miljöer och de mest värdefulla biotoperna presenteras.

Följande inventering utfördes i syfte att få en översiktlig bild av groddjursvandringen över väg S714 vid Illberg i Kils kommun och väg S720 vid Almar i Karlstad kommun. Vid båda platserna har tidigare konstaterats överkörda groddjur på vägen, dels av Trafikverkets egen personal och dels genom tips som inkommit från allmänheten. Konflikten mellan vägtrafik och groddjur vid Illberg, har tidigare beskrivits översiktligt i en särskild rapport utgiven av dåvarande Vägverket, ”Konfliktpunkter mellan groddjur och vägar i Trafikverkets Region Väst” (Lindqvist, M. & Röstell, Å. 2010).

Under de senaste fem åren har Trafikverket i våra inventeringar av artrika vägkanter regelmässigt noterat olika dagfjärilar, bastardsvärmare, olika gaddsteklar och andra insekter. Det har skett såväl i de mer översiktliga inventeringarna, som framför allt via riktade kompletterande insektsinventeringar. Som ett nytt steg i denna utveckling har Trafikverket därför valt att utöka vissa kunskapsunderlag med bl.a. insektsinventeringar, främst i de områden där vi anar en kunskapsbrist om denna organismgrupp. Denna inventering utgör därmed ett komplement till de inventeringar som Trafikverket gjort i driftområde Ätradalen under 2011 och omfattar både kärlväxter och insekter. Den geografiska upplösningen i inventeringsarbetet har i detta fall varit mer detaljerad än det som vi normalt sett har arbetat med, vilket ger tydliga fördelar i framtida skötsel.

Denna publikation har upphört att gälla och istället hänvisas i första hand till Trafikverkets publikation 2013:135 Yt- och grundvattenskydd (länk). Publikationen beskriver en metod att kvantifiera risken för förorening av en vattentäkt till följd av en vägtrafikolycka. Metoden har dock visat sig bristfällig i flera avseende och därför olämplig att tillämpa.

Rapporten redovisar resultatet av en specialinventering av steklar utefter väg O549 i Härryda. Syftet med inventeringen har varit att fördjupa kunskapen om vägkanternas biologiska värden. Resultatet visar tydligt att stora delar av väg O549 har väsentliga värden för insektsfaunan. Förekomsten av nyckelarter som åkervädd och ängsvädd är vittspridda i området och intressanta gaddsteklar som väddsandbi, vialsandbi, långhornsbi och franssmalbi hittades.

Geovetenskapliga värden har länge haft liten plats i samhällsplaneringen och har så än idag. De geovetenskapliga värdenas betydelse i samhällsplanering uppmärksammas dock i växande grad. Insikten växer om att landskapets bergarter, terrängformer och avlagringar ger avtryck i ekologiska funktioner och i kulturella avtryck och de förutsättningar denna insikt skapar för att effektivisera framtagning och tolkning av beslutsunderlag.

En publikation om miljöjuridik som reder ut begreppen och beskriver i vilka lägen uppgrävda massor är att betrakta som avfall, eller inte avfall, och vilka regler som ska beaktas i olika situationer. Råden riktar sig till projektledare och konsulter för planering av masshantering vid byggande, drift och underhåll av vägar.

Särskilda rutiner krävs vid hantering av vägdikesmassor eftersom de kan innehålla föroreningar som annars riskerar att spridas. Det är också viktigt att veta vilka juridiska krav som gäller vid olika hanteringsalternativ. Publikationen innehåller råd för provtagning och analys av dikesmassors kvalitet och miljökriterier med riktvärden för att bedöma om massorna är lämpliga att återanvända. Här beskrivs också gällande lagstiftning som avser miljö-, natur- och kulturmiljö.

I rapporten redovisas ett förslag till ett nytt planeringsverktyg för Trafikverket: en lista över "icke förhandlingsbara biotoper"; biotoper som nya vägar och järnvägar inte ska få göra intrång i.

I Valleområdet pekades ett par Artrika vägkanter ut på 1990-talet. För att bättra på kunskapsunderlaget beställdes en fördjupad florainventering 2011. Större delen av vägkanterna längs väg O2749, O2750 och delar av O2751 i driftområde Skara visade sig vara särskilt värdefulla och ett flertal rödlistade och sällsynta arter hittades vid inventeringen.

Landskapet i Valle härad är mycket speciellt med många sjöar i ett böljande landskap av kullar och åsar. Detta uppkom under slutet av istiden då stora isälvar skapade ett så kallat kamelandskap. Markerna runt Valle härad är dessutom unika i denna del av landet då de är rika på kalk. Detta ger en upphov till en annorlunda flora med för västra Sverige ovanliga arter. Detta märks också på de många naturreservat som finns inom ett relativt litet område, hela sex reservat inom 1 100 hektar.

Längs väg O2752, även kallad ”Raka linan”, driftområde Skara, finns en 8 600 meter lång sträcka med artrik vägkant på båda sidor om vägen. Totalt är det därmed 17 200 meter vägkant som ska skötas med särskild hänsyn till naturvärdena. Under sommaren 2008 inventerades vägkanterna i området översiktligt av Trafikverket inför kommande driftupphandling. Skötselstatusen bedömdes som bra, men att skötseln av vedväxterna kan förbättras. Förekomsten av den rödlistade och hotade arten tistelsnyltrot behövde preciseras ytterligare. Senare blev vi uppmärksammade på att det även fanns en ökad andel av invasiva arter t.ex. blomsterlupin, särskilt i söder. För att bättra på kunskapsunderlaget beställdes denna fördjupade inventering 2010 av Trafikverket. Med ett bra underlag kan jämförelser göras i framtiden och effekterna av skötseln analyseras.

Denna rapport visar resultat av inventering av artrika vägkanter på Öland under 2015 i förhållande till en tidigare inventering gjord 2009. Rapporten redogör även för rådande skötsel av Ölands vägkanter och en omarbetning av vägkantskötseln baserat på 2015 års vägkantsinventering.

Trakten kring Ånimskog, Dals Långed och Dals Rostock i Dalsland, dvs. det område som berggrundgeologiskt hör till den s.k. Dalformationen, har en intressant flora p.g.a. det bitvis stora inslaget av kalkrika mineral i olika skiffrar. Detta avspeglar sig även i

Blomrika vägkanter utgör en viktig födoresurs för insekter. Rapporten redovisar resultatet av en fjärilsinventering längs utpekade Artrika vägkanter i Region Väst. Resultatet visar att det finns en förhållandevis intressant förekomst av dagaktiva fjärilar i vägkanterna. Totalt noterades 34 olika arter, varav fyra rödlistade, vid inventeringen. Detta utgör en stor del av det totala antalet fjärilar och bastardsvärmare i den undersökta delen av landet.

Groddjur och uttrar är speciellt utsatta för trafiken. Om groddjurens vandringsstråk mellan land och lekdammen korsas av en väg löper de stor risk att bli överkörda. Uttern passerar ofta vägbroar vid vandring längs vattendrag. Rapporten redovisar en kunskapssammanställning kring åtgärder för att minska trafikdöden bland uttrar och groddjur samt resultatet av en inventering av konfliktpunkter mellan groddjur och vägar respektive uttrar och vägar. 27 konfliktpunkter med groddjur undersöktes. 75 broar/trummor inventerades.

i fokus i denna utredning, är alla klassade som artrika vägkanter av Trafikverket. Syftet med utredningen är att ge en mer preciserad bild av de botaniska värdena längs berörda sträckor.

Naturcentrum AB har på uppdrag av Trafikverket inventerat lavar, mossor, svampar, insekter och fladdermöss i en större allé i Klagstorp, drygt 6 km söder om Skövde, Västra Götalands län. Allén består av totalt 196 träd. Ek är det dominerande trädslaget i allén, följt av ask, lönn, lind och alm. Enstaka träd av klibbal, asp, hästkastanj, apel och sälg förekommer också. Särskild vikt lades vid eventuella förekomster av rödlistade arter, signalarter, sällsynta arter och sådana arter som är upptagna i artskyddsförordningen, dessa arter kallas för särskilt skyddsvärda arter i denna rapport. Fältinventeringarna utfördes av Petter Bohman och Svante Hultengren. Niklas Franc artbestämde de insekter som fångades i fönsterfällorna.

Naturcentrum AB har genomfört inventeringar av inventeringar av lavar, mossor, svampar, insekter och fladdermöss i en tredelad allé utmed vägarna O1978 och O2001 vid Livered, drygt 6 km väster om Gräfsnäs, Västra Götalands län. Inventeringarna genomfördes under totalt sex besök mellan maj och september 2017.

vägkantsfloran som längs ett flertal vägsträckor i området är artrik och har intressanta inslag, t ex av olika arter av orkidéer och hävdgynnade arter. Vägsträckorna som omger sjön Ånimmen, dvs. väg 2226, 2227, 2232 samt ett kortare avsnitt av väg 2228, vilka står

Uppföljande inventeringar av fjärilsfaunan visar på ett utmärkt sätt utvecklingen av naturvärdena, speciellt i ängsartade miljöer där förekomsten av fjärilar (antal arter och individer) avspeglar artrikedom och framförallt blomning av olika örter. Detta gäller också naturvärdena längs så kallade ”artrika vägkanter”. Genom att systematiskt följa antal och utbredning av dagfjärilar går det att utröna vilka faktorer som hotar och gynnar fjärilar, och vad som påverkar de miljöer som fjärilar är knutna till. Men fjärilsfaunan kan variera, exempelvis beroende på skiftningar i väderlek från ett år till ett annat. Långa serier av uppföljningar är därför viktiga. De i denna rapport presenterade inventeringarna har utförts på uppdrag av Trafikverket under somrarna 2015, 2016 och 2017 med syftet att dokumentera och övervaka dagfjärilsfaunan.

Manualen är en beskrivning av en översiktlig och uppföljningsbar metod för naturvärdesinventering av stationsområden. Metoden är utvecklad för att kunna användas för hela landets alla stationsområden. Manualen går igenom: Hur järnvägsstationer väljs ut för att inventeras Hur fältarbetet genomförs Hur fältprotokoll används Hur den slutliga datalagringen genomförs: Den översiktliga naturvärdesinventeringen fångar bl.a upp Mark och vegetationstyper, Utpekade habitat, Klassning av hela stationsområdet, Vegetationskartering och Värdeelement.

Trafikverket sköter och underhåller många statliga broar som korsar vattendrag. Stormusslor är ofta viktiga indikatorer på god ekologisk status i vattendrag och sjöar. Denna studie är tänkt att bidra till förbättrade undersökningsmetoder via undervattensvideokamera för att fastställa om det finns stormusslor vid broar. Rapporten visar att metoden kan vara ett bra komplement till traditionella kartläggningar. Vid 11 av 18 broar som filmades i studien hittades stormusslor.