Biologiskt kulturarv är natur som berättar om kultur. Förindustriellt jordbruk formade en mängd naturtyper: slåtterängar, hagar, skogsbeten och olika slags åkermarker. Brukandet av dessa marker har till stor del upphört, men växter i markfloran, kulturformade träd och buskar och andra spår kan leva kvar som ett biologiskt kulturarv under kortare eller längre tid, och berätta om den historiska markanvändningen. Vägkanter erbjuder lämpliga växtplatser för många arter, och vägkanterna har under historiens gång koloniserats av växter från det omgivande kulturlandskapet. Vägkantsfloran kan därför vara ett biologiskt kulturarv från landskapshistorien. Genom att ta vara på landskapets arter i vägbyggnadsprojekt, kan nya sidoområden bidra till att bevara det lokala biologiska kulturarvet. 

I detta FoI-projekt (2020-2024) studerades olika aspekter på biologiskt kulturarv i sidoområden, med ett byggprojekt i Uppsala län som fallstudie: ny väg 288 mellan Gimo och Börstil. FoI-projektet innehåller flera delstudier.