Denna rapport belyser hur fyrstegsprincipen kan få större genomslag i transportplaneringen, såväl generellt som med utgångspunkt i åtgärdsvalsstudierna. Resonemang förs om konsekvenserna av större användning av steg 1- och 2-åtgärder i transportplaneringen för transportpolitisk måluppfyllelse med fokus på klimatomställning och ett mer jämställt och inkluderande transportsystem. En systematisk genomgång har gjorts av tidigare studier och utredningar som grund för identifiering av huvudsakliga brister och utmaningar i dagens planeringsprocess när det gäller fyrstegsprincipens genomslag. Avstämningar har gjorts med bland annat tjänstepersoner från Trafikverket i projektets referensgrupp. Rapporten tar avstamp i grundtanken med fyrstegsprincipen som angreppsätt för en transportplanering som säkerställer både en god resurshushållning och en hållbar samhällsutveckling. Åtgärdsvalsstudierna är att betrakta som en viktig plattform för att i samverkan mellan aktörer styra samhällsutvecklingen i en hållbar riktning. Åtgärdsvalsstudierna måste dock existera i en transportplanering som anammat fyrstegsprincipen i sin helhet. Centralt för ett större genomslag av fyrstegsprincipen i transportplaneringen, i syfte att finna åtgärder som ska bidra till en hållbar samhällsutveckling, är behovet att utgå från ett tydligare systemperspektiv i transportplaneringen, och inte huvudsakligen fokusera på lokala brister. Denna rapport belyser betydelsen av systemanalyser och systemuppföljningar och hur dessa tillämpas idag. Det blir tydligt att det behövs utvecklas systemanalyser som även fångar systembrister i transportsystemet i relation till måluppfyllelse vad gäller miljö och social hålbarhet, som inte nödvändigtvis har en geografisk koppling men som ändå måste få en koppling till de konkreta åtgärder som planeras i transportsystemet. Åtgärdsvalsstudierna har hittills varit den främsta plattformen för fyrstegsprincipens tillämpning och en diskussion har förts i rapporten om vilken roll och syfte som åtgärdsvalsstudierna bör ha för att fyrstegsprincipen ska få större genomslag. Slutsatsen är att två olika typer av åtgärdsvalsstudier behövs: konceptval för tidiga skeden respektive mer konkret åtgärdsval. ÅVS-metodiken bör ses över för att svara mot detta behov med följaktligen olika fokus vad gäller syftet med åtgärdsvalsstudien. Fyrstegsprincipens genomslag i transportplaneringen rör också rådigheten för olika åtgärder. Frågan här är också vilken aktör som leder och samordnar aktörer i en komplex planeringssamtid i riktning mot de övergripande målen. Rapporten ger rekommendationen att Trafikverket bör få ett uppdrag att leda och samordna arbetet mot mer hållbar transport. Förutsatt att det finns en sådan samordnande aktör, bör Trafikverkets finansieringsmöjligheter för steg 1- och 2-åtgärder belysas liksom hur inslagen av funktionsorienterade processer i transportplaneringen kan ökas för att flytta fokus till nyttorna som åtgärder bidrar med, snarare än vilken aktör som ansvarar för en anläggning.