Järnvägstransporter av passagerare och gods blir allt viktigare i Sverige, Europa och många delar av världen. Ballastfria spårsystem används alltmer, men de är kända för att orsaka en betydande klimatpåverkan vid produktion. Syftet med denna studie var att undersöka möjliga metoder för att minska utsläppen av växthusgaser från ballastfria spårsystem och att samla nödvändig kunskap för att identifiera metoder med stor potential för vidareutveckling. Arbetet i studien har utförts i två steg. Först genomfördes en omfattande litteraturstudie där metoder för att minska växthusgasutsläppen för ballastfria spårsystem kartlades - både befintliga metoder och sådana som kräver ytterligare forskning. Dessa metoder presenteras och bedöms med hänsyn till kriterier relaterade till potentiell nytta, möjlighet att använda i stora volymer, kvalitetssäkring och kostnad. I det andra steget rekommenderas vilka av de olika metoderna för att minska utsläppen av växthusgaser som är lämpliga att vidareutveckla i framtida projekt. Potentiella fördelar och tillhörande kostnader gick inte att kvantifiera, då det för alla metoder fanns för stora osäkerheter. Det var dock möjligt att bedöma vilka av metoderna som är mest lovande. Konstruktiv optimering av ballastfria spår var den övergripande metod som bedömdes ha potential att minska klimatpåverkan väsentligt, med de minsta riskerna. De mest lovande metoderna för konstruktiv optimering inkluderade: geometrisk optimering, som innebär att material används där det konstruktivt är mest effektivt; optimering av styvheten, som tar hänsyn till tågens energiförbrukning; förspänd armering för att minimera sprickbredden; och användning av stålfiberarmerad betong för att kontrollera sprickor och minska nödvändig traditionell armering. Tre lösningar som kombinerar dessa fyra metoder på olika sätt föreslås för framtida studier. Dessutom rekommenderas metoder relaterade till användning av alternativa bindemedel och material för att minska klimatpåverkan - det är dock värt att notera att dessa i allmänhet uppvisar större osäkerheter än konstruktiv optimering. Av alternativen som fokuserar på alternativa bindemedel och material bedömdes följande vara mest lovande: textilarmering, andra cementtyper (t.ex. CSA-, BCSA- och BYF-cement) samt optimering av betongrecept. Det bör noteras att de tre föreslagna lösningarna baserade på konstruktiv optimering också kan dra nytta av användning av alternativa bindemedel och material, och optimerade betongrecept. Sammanfattningsvis krävs en kombination av flera metoder för att minimera miljöpåverkan, som i de föreslagna lösningarna. Behovet av framtida forskning och utveckling för varje förslag har identifierats och beskrivits. Projektet bidrar till det övergripande målet att öka miljö- och klimathänsyn genom att tillhandahålla kunskap och en färdplan för hur klimatpåverkan från ballastfria spår kan minskas. https://research.chalmers.se/en/publication/523949