Water or moisture in different physical states is a major factor that contributes to various forms of damages in asphalt concrete (AC) pavements. For pavement design and maintenance, it is essential to evaluate the AC mixtures with respect to water/ moisture damage susceptibility. In Sweden, this is currently done according to the Swedish standard (TDOK 2017:0650) or alternatively can be done according to the European standard (SS-EN 12697-12). However, these methods are time consuming, and they do not simulate the pumping action of water due to passing wheels. On the other hand, the Moisture Induced Sensitivity Test (MIST) is intended to be a quick method that applies cyclic pore pressure to simulate the repeated pumping action of water. However, it is a relatively new approach that has not yet been properly studied for Swedish conditions and yet to be standardized in Europe. 

In this project, the MIST, TDOK and the EN methods were evaluated using five different AC mixes. Results showed that the MIST with 12,000 cycles and the TDOK method have comparable and the strongest effect on the stiffness properties. MIST with 3,500 and 7,000 cycles and the EN method showed identical and relatively weak impact of water. MIST also indicated the changes of the indirect tensile strengths of the specimens. However, compared to the TDOK or EN methods, the changes in the indirect tensile strengths due to MIST conditioning were smaller. Overall, MIST was concluded to be a quicker, more convenient and a more realistic alternative. Comparing the various mixes with respect to moisture sensitivity, binder content and air voids showed great influences. The specimens with cut surfaces were less affected by moisture conditioning. The addition of amine additives significantly improved the resistance to moisture damage of the mixes. Generally, the results of this study formed the basis for further development of the EN and TDOK method as well as standardizing the MIST conditioning method in Europe.

Vatten och fukt är en av faktorerna som bidrar till olika former av skador i asfaltbeläggningar (AC). Vid val och kvalitetskontroll av beläggning är det viktigt att utvärdera den med avseende på vattenkänslighet. I Sverige görs detta för närvarande enligt den svenska standarden (TDOK 2017: 0650) och i Europa enligt den europeiska standarden (SS-EN 12697-12). Dessa metoder är emellertid tidskrävande och de simulerar inte vattnets dynamiska portryck i beläggningen som uppkommer när hjul passerar över. En ny metod, Moisture Induced Sensitivity Test (MIST) är en snabb metod som inducerar cykliskt portryck i provkroppen för att simulera pumpning av vatten i en beläggning. Metoden har ännu inte studerats ordentligt för svenska förhållanden och den är ännu inte en standardiserad metod i Europa. 

I detta projekt utvärderades MIST-, TDOK- och EN-metoderna med hjälp av fem olika asfaltmassor. Resultaten visade att MIST med 12 000 cykler och TDOK-metoden gav jämförbara och starkaste effekter på styvhetsegenskaperna. MIST med 3 500 och 7 000 cykler och EN-metoden visade identisk och relativt svag inverkan av vattenkonditionering. MIST indikerade också förändringarna av provens indirekta hållfasthet. Men jämfört med TDOK- eller EN-metoderna var förändringarna i indirekt hållfasthet på grund av MIST-konditionering mindre. Sammantaget verkade MIST vara en snabbare, lättare och mer realistisk metod än de övriga metoderna för att utvärdera vattenkänslighet hos asfaltsbeläggningar. Bland asfaltmassorna var de med det mjukare bindemedlet och med lägre bindemedelshalt de mest påverkade. Asfaltmassan med högre hålrum var också mer påverkad än tätare provkroppar. Proverna med sågade ändytor påverkades mindre än de med osågade ändytor. Tillsats av vidhäftningsmedel (amin) förbättrade avsevärt motståndet mot fuktskador hos massorna. Resultaten av denna studie ger underlag för fortsatt utveckling av EN- och TDOK-metoderna samt argument för att standardisera MIST-konditioneringsmetoden i Europa.