Denna rapport syftar till att ge underlag för att göra en mer förfinad beskrivning av exponeringsmiljön länge tösaltade vägar och identifera behov av ytterligare undersökningar. En bättre beskrivning av exponeringsmiljön förväntas att ge förutsättningar för att effektivare kunna utforma betongkonstruktioner i vägmiljö, t.ex. genom lämpliga val av betongkvaliteter och täckande betongskikt, så att önskade livslängder uppnås. Typen av nedbrytning och hur fort nedbrytningen går beror i stor utsträckning på exponeringsmiljön som verkar på konstruktionen. Exponeringsmiljön för betongkonstruktioner i vägmiljö karakteriseras, liksom för övriga betongkonstruktioner utomhus, av snabba förändringar i fukt- och temperaturtillstånd vid konstruktionens yta samt exponering för koldioxid. Det som skiljer konstruktioner i vägmiljö från övriga utomhuskonstruktioner är exponering för klorider, härrörande från tösalt som sprids på vägbanan för halkbekämpning vintertid. En bättre beskrivning av exponeringsmiljön förutsätter att en mer förfinad beskrivning av inverkande faktorer görs. En sådan mer förfinad beskrivning kan exempelvis göras genom en ytterligare indelning av följande faktorer: -Avstånd från konstruktionen till vägbanan på en tösaltad väg kombinerat med karakteristik hos trafiken (främst hastighetsbegränsning på vägen). -Exponering/skydd mot direkt nederbörd. -Orientering på ytor (horisontella/vertikala ytor). -Skilja på ytor över och under mark. Det är främst ytor över mark som blir exponerade för klorider, medan ytor under mark normalt är skyddade från exponering för klorider. Förutom en bättre beskrivning av vägmiljön behöver en översyn göras av de provningsmetoder som används för att bestämma beständighetsegenskaper i laboratorium, t.ex. den metod som används för att prova frostbeständighet (SS137244).