Förstudien är gjord på uppdrag av Trafikverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket för att beskriva vad som är gjort inom de olika trafikslagen järnväg, väg, sjöfart och flyg avseende informationsdelning och trafikslagsövergripande trafikledning. Förstudien har koordinerats av CLOSER och genomförts under vår/sommar 2016 tillsammans med Viktoria Swedish ICT. De olika trafikslagen har många likheter men skiljer sig i några väsentliga avseenden vilket kan förklara skillnader i hur och vilken data som delas och hur långt utvecklingen har gått avseende trafikslagsövergripande informationsdelning. Tekniskt sett ser verken ut att stå inför i likartade utmaningar, dvs att skapa en ökad konnektivitet, vilket kan uppnås på olika sätt. Samtliga tre verk har någon form av hemsida för öppen eller tillgänglig data. Mängden data som tillgängliggörs där publikt varierar mellan verken, och också struktur, registreringsförfarande och licensieringsvillkor. Infrastrukturen på vägsidan är omfattande och antalet användare som utnyttjar den är också ojämförligt störst jämfört de andra trafikslagen. De projekt som ligger i framkant karaktäriseras därför av en stor och ökande mängd datakällor och likaså en ökande mängd ”prenumeranter” eller användare av data. Trafik Stockholm och trafiken.nu är exempel på detta liksom BADA, Nordic Way och Drive Sweden, men i de sistnämnda satsningarna är behovet av informationsdelning som är trafikslagsövergripande mindre. Det stora antalet potentiella användare av data från vägsidan och därmed tjänsteutvecklare förklarar att Trafikverket ligger längst fram med att tillgängliggöra öppna data. I gengäld har Luftfarten och Swedavia kommit längst i trafikslagsövergripande informationsdelning, framtvingat av de krav som finns på en ökad flygplatseffektivitet och en ökad transportkapacitet i luftrummet. Luftfarten kräver en väl fungerande marktjänst för att bli effektiv med korta uppehåll på marken. Marktjänsten påverkas av sin omgivning och behöver information för att kunna bemöta efterfrågan. Detta har drivit utvecklingen av Operativ ledningscentral - OPC - som utgör ett av de projekt där man kommit längst avseende informationsdelning som är trafikslagsövergripande. Det gap som identifierats mellan nuvarande läge och önskat läge är här att till OPC också koppla information om vägtrafiken till och från Arlanda samt att tillgängliggöra information om till exempel när ett kryssningsfartyg angör Stockholm för att i tid veta när en större mängd resenärer samtidigt anländer till flygplatsen. Utvecklingen inom sjöfarten liknar den som sker inom luftfarten. På samma sätt som Air Traffic Management (ATM) och Airport Collaborative Decision Making (CDM) har påverkat flyget mot standardiserade och tillgängliga informationsströmmar, så pågår inom sjöfarten ett motsvarande arbete, även om detta ännu inte nått samma status inom EU och globalt för att ses som en standard. En förutsättning för att ytterligare öka effektiviteten inom sjöfarten och framför allt hamnverksamheten är ett ökat informationsutbyte med väg- och järnvägssidan. Det gap som identifierats är primärt att hamnen inte har tillräcklig information om godstrafik på järnväg. En förbättrad tillgång till information om ankomsttider för godståg inklusive last och vagnssekvenser skulle utgöra en viktig pusselbit i ett förbättrat Port CDM system i till exempel Göteborgs Hamn. Ett första steg är att utreda om och i så fall vilka juridiska hinder som finns för att tillgängliggöra sådan information. På järnvägssidan pågår Nationell tågledning, NTL, ett ambitiöst projekt med målet att skapa ett nytt nationellt trafikledningssystem med ett likartat arbetssätt över hela landet. Syftet är att rälsen ska kunna utnyttjas effektivare och mer miljövänligt. Projektet är definitivt i framkant avseende informationsdelning och trafikledning men inte trafikslagsövergripande. I förstudien har också de större järnvägsstationerna identifierats som knutpunkter där många aktörer behöver samverka. Med en avreglerad marknad för järnväg dyker det kontinuerligt upp fler och fler aktörer. Ett CDM för Stockholms Centralstation hade underlättat i denna samverkan där exempelvis ett städbolag och en cateringfirma behöver hantera inkommande tågsätt som körs av olika operatörer innan det kan avgå igen. En möjlig fortsättning blir att anpassa ett etablerat koncept inom CDM på Stockholms Centralstation. Ett parallellt projekt skulle kunna jobba med ett CDM för Göteborgs Centralstation och eventuellt fler stationer. En generell förbättringspotential för de svenska trafikrelaterade myndighetsorganisationerna är en harmonisering i hur data tillgängliggörs, marknadsförs och licensieras. En ”one stop shop” för trafikrelaterad myndighetsdata, alternativt harmoniserade ”fönster” hos respektive myndighet skulle göra tillgången på data mer överskådlig och lättillgänglig för tjänsteutveck-lare, men också för andra delar av den offentliga verksamheten som vill integrera information från dessa verk. Slutligen bör nämnas att det på flera håll inom myndigheterna pågår ett intensivt arbete som kommer att påverka utvecklingen positivt.