De viktigaste resultaten från projektet är: 1.Den nedbrytningsmekanism som huvudsakligen begränsar livslängden hos anläggningskonstruktioner är armeringskorrosion initierad av kloridinträngning. Vad gäller nedbrytning av frostangrepp finns det inget som tyder på att detta har begränsat livslängden hos dessa konstruktioner i någon större utsträckning. Armeringskorrosion initierad av karbonatisering är heller normalt inget problem för problem för anläggningskonstruktioner eftersom dessa är uppförda med betong som har låga vct. 2.Genomförda litteraturstudier och undersökningar i laboratorium visar att betong med tillsatsmaterial i de flesta fall får egenskaper som är likvärdiga eller bättre jämfört med motsvarande betong med enbart Portlandcement (CEM I). Vad gäller beständighet blir denna i många fall bättre för betong med tillsatsmaterial, t.ex. vad gäller motstånd mot kloridinträngning. Frostbeständigheten (salt-frost avskalning) blir vid låga mängder tillsatsmaterial (≤ 20 vikt-% av total bindemedelsmängd) likvärdig eller något sämre om inverkan av karbonatisering beaktas. Vid halter upp till 35 vikt-% (vilket motsvarar ett CEM II/B) blir frostbeständigheten något sämre, men klarar fortfarande god frostbeständighet enligt SS 137244. 3. Genomförda LCA visar att betong med tillsatsmaterial får lägre klimatpåverkan än motsvarande betong med enbart Portlandcement. Detta är både ett resultat av en lägre klimatpåverkan från betongsammansättning men också av en bättre beständighet vid användning av tillsatsmaterial (speciellt med avseende på konstruktioner exponerade för klorider). Det rekommenderas att de krav på betongsammansättningar och minsta erforderliga täckande betongskikt i olika exponeringsmiljöer som finns regelverk för anläggningskonstruktioner, främst SS 137003, EKS och AMA Anläggning ses över.