Hur kan arbetsmetoder och processer utvecklas? Vi föreslår att — kommande förhandlingsprocesser läggs upp efter en modell där förhandlingsprocessen beskrivs i fyra faser. Modellen bör utvecklas i samverkan mellan Trafikverket och SKL. — att kommande förhandlingar med liknande syfte som Sverigeförhandlingen organiseras så att kommunsfärens förhandlingsaktörer utgörs av en konstellation av kommuner inom en funktionell region som tillsammans kan åta sig att genomföra sin del av förhandlingsöverenskommelsen gentemot staten. — kunskaps- och utbildningsinsatser, motsvarande dem som Trafikverket har genomfört, initieras för kommunala och regionala företrädare inför förhandlingar av den typ som introducerats av Sverigeförhandlingen. Hur kan förhandlingsresultaten integreras i ordinarie planering? Vi föreslår att — de slutliga formella avtalen också innehåller en fastlagd uppföljningsmekanism och en fortsatt förhandlingsordning, som rymmer kontrollstationer där frågor successivt låses i objektsavtal. — att bansträckningar prövas i ett sammanhang av regeringen inom institutionen tillåtlighetsprövning. En utredning bör tillsättas för att klarlägga de mer detaljerade förutsättningarna för ett sådant förfarande. — Trafikverket utreder den mekanism för omhändertagande av resultatet som följer på ett eventuellt riksdagsbeslut i frågan. Det gäller särskilt aspekter som hur prioriteringen av nödvändiga följdinvesteringar ska göras utan att undanträngningseffekterna av andra investeringar, underhåll och trimningsåtgärder får menliga effekter. Hur kan förhandlingar som planeringsform institutionaliseras? Vår slutsats är att förhandling som metod i första hand bör tillämpas i sammanhang där det finns en brett förankrad syn på kopplingen mellan potentiella åtgärder och nyttor och för frågor där de förhandlande parternas intressen och inflytande är så jämbördigt som möjligt. Samt att det därför finns anledning att utgå från eftersträvad funktion snarare än objekt i förhandlingarna. Förhandlingen bör omfatta de delsystem som är väsentliga för att den tillkommande infrastrukturen ska kunna utnyttjas till fullo. Vi föreslår att — en systematisk studie av nyttor och onyttor som bör innefattas i en förhandling och lämpliga metoder för detta vidareutvecklas inom ramen för utredningsväsendet där förutsättningar finns att pröva utan bindningar varken till Sverigeförhandlingen, Trafikverket eller till nuvarande akademiska paradigm. Trafikverket bör kunna ta initiativ till en sådan studie. — den storregionala nyttan utreds mer ingående genom Trafikverkets FOI-anslag. Det är angeläget att få belyst under vilka förutsättningar en regional integration över stora avstånd kan fungera.