I samband med slagning av stålrörspålar kan vatten tränga in i pålarna via bergsko/tätplatta eller skarvhylsor. Risken minskar efter stoppslagning eftersom tätheten då ökar. Pålens överyta tätas med en topplåt och oftast gjuts även den övre delen in i betong. Trots detta kan det inte uteslutas att vatten och luft tränger in i pålen även i ett senare skede. En rörpåle som delvis fylls med vatten men som därefter blir helt tät kommer att utsättas för en viss invändig korrosion. Det djupaste angreppet uppstår i ett smalt band strax under den invändiga vattenlinjen. Den totala korrosionen blir begränsad men det lokala angreppsdjupet kan bli av betydelse eftersom vattenlinjen endast marginellt varierar i tiden. Om däremot pålen inte blir helt tät kommer ett utbyte av vatten och luft att ske med omgivande jord och en fortlöpande korrosion kommer att ske. I detta fall kommer den totala korrosionen att bli större men eftersom den inre vattenlinjens läge kommer att variera i tiden, främst pga variationer i grundvattenytans läge, yttre lufttryck och temperatur, blir det kritiskaangreppet i vattenlinjen mer utspritt i höjdled. VTT (Technical Research Centre of Finland) har i två separata studier försökt att uppskatta vilka korrosionshastigheter som kan uppstå på stålrörspålars insidor (1,2). I denna rapport granskas dessa arbeten och egna beräkningar görs.