Det är troligt att tyngre bruttovikter kommer att tillåtas på åtminstone delar av vägnätet och andelen dispenstrafik har ökat. I denna rapport har en kartläggning över effekter av tung trafik och axelgrupper har på undergrunden. Utifrån litteraturgenomgången kan man dra slutsatsen att det ur ett vägnedbrytningsperspektiv är bättre, för samma bruttovikt, att fördela lasten på fler axlar. För belastningen i beläggningen är det i allmänhet bättre att ha lasten fördelad på flera axlar. För undergrunden är det inte självklart så. Det finns en rad faktorer som verkar för ökade permanenta deformationer när lasten fördelas på axelgrupper med flera axlar genom olika effekter av samverkan mellan belastningspunkterna längre ner i konstruktionen. För att minska de permanenta deformationerna i undergrunden är det önskvärt att maximera avståndet mellan belastningspunkterna, öka lastspridningen och minska vattenkvoten i undergrundsmaterialet. Lastspridningen kan ökas genom förstärkning av överbyggnad kvalitetsmässigt eller ökad tjockleken på överbyggnaden. Dränering är den andra insatsen som kan genomföras för att minska de permanenta deformationerna. Laboratoriestudier visar att packning på den torra sidan om optimal vattenkvot bestämd genom Proctorförsök ger mindre permanenta deformationer vid cyklisk belastning. Det bör utredas närmare med tanke på att gängse praxis i Sverige är att packa med vattenöverskott eftersom det är gynnsamt för att nå optimal vattenkvot.