Den här studien behandlar incitamentsbaserade ersättningsformer. Genom litteraturstudier och intervjuer med representanter från tre av Trafikverkets projekt studeras hur incitamentsbaserade ersättningsformer kan användas och vad de kan ge för effekter. Studien ger en översikt av de olika metoder som finns för att minska riskerna för moral Hazardproblem och öka drivkrafterna för ömsesidigt samarbete i byggprojekt. I studien diskuteras också tre olika typer av incitamentsbaserad ersättningsform: ekonomiskt incitament kopplad till riktkostnad, fast entreprenörsarvode, samt bonusbaserat incitament. Ekonomiskt incitament kopplad till riktkostnad är den vanligaste typen av incitamentsbaserad ersättningsform och den innebär att både beställare och entreprenör får drivkrafter att arbeta gemensamt för att öka effektivitet och göra innovationer som sänker projektkostnaderna. Intervjuerna visar att frågor som rör riktkostnader är mycket viktiga att ta hänsyn till. Det gäller bl a processen för att fastställa riktkostnader, hur riktkostnader och riktkostnadsändringar hanteras under kontraktstiden och vilka spelregler som bör gälla för justering av riktkostnaden. Studien visar också att inkluderandet av konsulten i incitamentsavtalet upplevs vara betydelsefullt, men att det samtidigt är svårt att få önskad effekt.