Infrastruktur och transportmöjligheter ökar möjligheten för många näringar i Sverige. Ett väl fungerande flygtrafiksystem är då en viktig del av denna infrastruktur. Negativa aspekter är miljöpåverkan i form av både faktiskt och upplevt buller samt utsläpp. Störst är bullerproblematiken under så kallat högtrafikläge, det vill säga, den tid på dygnet när trafiken är som mest intensiv. Trafikverket har fått i uppdrag att under en tioårsperiod fördela forskningsmedel för forskning som kan bidra till att reducera bullerstörningar. För Trafikverkets uppdrag är det relevant att se över vad som kan göras på detta område för att utveckla en hållbar svenskt luftfart. En hållbar luftfart måste kunna säkerställa långsiktig tillväxt inom flyget med ökad eller åtminstone bibehållen, kapacitet i svenskt luftrum med hög tillgänglighet till både små och stora orter, samtidigt som man tillmötesgår intressen hos de boende i närheten av flygplatserna. Buller ifrån flygtrafik kan både upplevas och åtgärdas på flera uppenbara sätt. Denna förstudie begränsas dock till inflygningsprocedurer för att minska bullerexponering och bullerstörning vid hantering av ankommande flygtrafik till en flygplats. Syftet med denna förstudie är att ta fram ett beslutsunderlag till hur de forskningsmedel Trafikverket har att fördela kan användas för att på sikt skapa signifikant bättre förutsättningar för att införa procedurer som kan leda till minskad bullerpåverkan kring svenska flygplatser. Projektgruppens utgångspunkt har varit vad som är flygoperativt och flygtekniskt möjligt. Men, även om något är flygtekniskt möjligt så måste man beakta både drivande och bromsande faktorer som finns i befintligt system för att realisera föreslagna alternativa lösningar. Frågeställningar som ställdes var: 1. Hur ser man på bullerproblematiken vid Sveriges flygplatser idag? 2. Hur ser införandet av krav på APV-inflygningsprocedurer ut och hur resonerar respektive flygplats kring detta? 3. Vilka metoder för inflygningsprocedurer finns idag, eller förväntas inom tio år vara relevanta i Europa eller USA för att minska bullerexponeringen och bullerstörningen vid hantering av ankommande flygtrafik till en flygplats. 4. Vilka faktorer skulle kunna verka bromsande och drivande för att utveckla förutsättningar för införandet av dessa procedurer med hänsyn taget till flygets olika aktörer och systemnivåer? Den svenska luftfarten påverkas mycket av det som sker i resten av världen vad gäller internationella lagar och standarder för teknik och verksamhetsledning. Därför har förstudien inkluderat en genomsökning av flera dokument och forskning gällande pågående teknikomställning i Europeiskt flyg samt andra identifierade industriella utmaningar för säkerhetskritiska system som flyget. Resultaten visar att bullerproblematiken runt om i Sverige är relativt liten. Då kommuner anger att det finns en problematik kring bullerfrågor så är denna problematik oftast kopplad till kommunens önskade expansionsplaner snarare än upplevda och rapporterade problem. Uttalad bullerproblematik finns på några få flygplatser. Med hjälp av ändrade inflygningsprocedurer kan man öka avståndet från bullerkällan till det störda området och på så sätt minska flygbuller. I praktiken innebär detta tre möjliga metoder: 1. Ökad glidbanevinkel, 2. Inflyttad tröskel samt 3. Kurvade inflygningar (inte nödvändigtvis kurvade segment). De mest lämpliga inflygningsprocedurerna för att uppnå bullerreducerande inflygning som anses värda att fokusera på under en kommande tioårsperiod är: RNP (här använt som ett samlingsnamn), RNAV-Visual samt GBAS. Under dåliga siktförhållanden kommer dock ILS-inflygningar fortsatt vara den dominerande inflygningstypen under den kommande tioårsperioden. Att realisera en önskad förändring inom givna tidsramar är naturligtvis förknippat med vissa svårigheter, speciellt i en situation med hög trafikintensitet. Bedömningen gjord här är dock att det inte är tekniken ombord på flygplanen, på marken, eller procedurerna i sig som i huvudsak utgör de största svårigheterna och riskerar att bromsa att en bullerreducerande utveckling genomförs. Det är snarare faktorer relaterat till övriga tekniska delsystem, som till exempel brist på effektiva automatiserade sekvenseringsverktyg för flygtrafikledare, ökad komplexitet i trafiksituationen med olika flygoperatörer med olika operativ förmåga och organisatoriska aspekter som samverkansformer, och incitament för denna utveckling hos systemets olika aktörer. Som helhet kan konstateras att för de aktörer som står närmast en eventuell problematik med införande av bullerreducerande inflygningar som flygtrafikledningsleverantörer, (ANSPs) och flygplatser, så finns i princip inga naturliga incitament för att stödja en sådan utveckling. Givet att syftet är att få till stånd en förändring för en hållbar svensk luftfart så föreslås här tre områden för forskning och utveckling som på tio års sikt kan ha påverkan och utveckla systemet i riktning att realisera en bullerminskning: 1. Teknik, verktyg och procedurer 2. Säkerhet och förändringsförmåga 3. Hållbara affärsmodeller för flyg och samhälle Luftfarten har specifika förutsättningar för utveckling, innovation och systemförändringar. För lösningar som signifikant kan skapa bättre förutsättningar krävs samarbeten, mellan olika organisationer samt mellan olika systemnivåer. Det ligger i systemets natur att det inte enkelt går att dela upp i forskningsområden utan områdesöverskridande forskning.