Projektet omfattar en studie av hur valet av hållfasthet är beroende av vilken typ av undersökningar som utförts. I de redovisade fallen görs först ett val av hållfasthet baserat enbart på traditionella undersökningar. Därefter redovisas hur detta val justeras när information från avancerade undersökningar tillkommer. Studien baseras främst på några utvalda större infrastrukturprojekt i Västsverige. Rapporten konstaterar att det är noterbart att det generellt sett utförs väldigt få avancerade laboratorieförsök inom ramen för Infrastrukturprojekt i Västsverige. I de fall det utförs sådana försök är då det är uppenbart att kostnaderna för förstärkningsåtgärder skulle bli orimliga om inte en ”bättre” bestämd hållfasthetet utnyttjades i dimensioneringen. I det fall då skjuvhållfasthetsbestämningen baserats på mer avancerade laboratorieförsök har mycket stora kostnadsbesparingar kunnat tillgodoräknas för den utförda geotekniska lösningen. Motsvarande besparing skulle rimligen kunna gälla även för en del fall där problemet inte är lika uppenbart. På senare tid har det inom vissa större infrastrukturprojekt (framförallt Västlänken) utförts en avsevärt större andel avancerade laboratorieundersökningar. Genom att bestämningen av lerans skjuvhållfasthet utförts med konsoliderade odränerade skjuvförsök respektive triaxialförsök har en markant högre hållfasthet som regel kunnat väljas (på större djup med upp till 30 % ökning jämfört med den som hade valts om inte dessa försök utgjorde grund för valet).