Med hänsyn till cyklisters och fotgängares säkerhet vore det bra med en halkbekämpningsmetod som är effektiv mot is- och snöhalka, men samtidigt reducerar den totala mängden grus som läggs ut under vintersäsongen. Varmsandning, där sandningssanden blandas med hett vatten i samband med spridning och fryser fast när den landar på en kall vägbana, skulle kunna vara en sådan metod. I det här projektet har för- och nackdelarna med att tillämpa varmsandning på gång- och cykelvägar studerats i Umeå under vintrarna 2010/11 och 2011/12.

Jämförande friktionsmätningar visade tydligt att varmsandning på gång- och cykelvägar ger en bättre friktionshöjande effekt och längre varaktighet än traditionell sandning. Studien visade också att varmsandade sträckor inte behövde åtgärdas lika ofta som sträckor där traditionell torrsandning tillämpats, vilket innebär att det med varmsandning är möjligt att minska den totala sandförbrukningen. Bäst nytta tycks varmsandningen göra på sträckor där cykling sker i blandtrafik. Här är väglaget ofta tjock is, vilket är det väglag där metoden är som mest effektiv. Risken att metoden skulle resultera i en ojämn yta var inte något som cyklister eller fotgängare tycktes ha upplevt. Däremot kunde förarna notera att det vid löst packad snö kunde bli en ojämn och ibland halare yta då sanden sjönk för djupt ner i snöytan. Den främsta nackdelen med metoden är att inblandningen av stenmjöl gör att materialet fastnar i spridare och sandbehållare på fordonet. Resultaten är inte fullt så lovande att det motiverar en nyinvestering för användning av metoden på enbart gång- och cykelvägar, men med flera användningsområden blir utrustningen mer kostnadseffektiv.

Considering the safety of cyclists and pedestrians the winter maintenance service level needs to be improved and there is a need for skid control measures that are effective and, at the same time, reduce the amount of grit spread during the wintertime. Warm wetted sand, a method were the sanding material is mixed with hot water while spreading and were the sand adheres to a cold surface through a process of melting and freezing, could be the solution. In this study, the applicability of using warm wetted sand on walkways and bike paths has been evaluated in Umeå municipality during the winters of 2010/11 and 2011/12.

Comparing measurements of friction clearly showed higher levels of friction improvements and with a longer duration when using warm wetted sand for skid control on walkways and bike paths compared to traditional dry sand. The study also showed that the number of actions can be reduced when using warm wetted sand instead of traditional dry, and it is therefore possible to reduce the amount of grit spread. The method was most effective on sections with on-street-cycling were the road condition more often is thick ice. The apprehension that the method might create an uneven surface uncomfortable for cyclists was not perceived. The maintenance operators had, on the other hand, noticed that when spreading warm wetted sand on soft packed snow an uneven surface might occur, if the warm sand melts through the top layer of the snow surface. The main problem with the method is the freezing of the sand material in the hopper and the spreader, due to the high amount of fine graded particles in the sand mixture. The results are not promising enough to motivate an investment in equipment for skid control on walkways and bike paths only, but with a multi-purpose use it gets more cost effective.